Tufft samhällsklimat för unga politiskt aktiva

Förra veckan blev SSU Stockholms medlem Abdikani Jama misshandlad av väktare för att han satte upp klisterlappar med politiskt budskap (video på det här på facebook). Tre dagar senare på internationella kvinnodagen, blev en annan ung medlem från SSU Stockholm förföljd, fotograferad och hotad av ett gäng nynazister.
Är det ett hårdnande politiskt klimat vi ser?

Samtidigt går ungdomsarbetslösheten upp på det ofattbara 20 % och ungdomsgårdarna stängs - frågan är var de unga ska ta vägen eller framför allt kanske; var tar ilskan och frustrationen vägen?

Sosse eller rasse?
När man som ung pushas ur samhället eller aldrig finner en väg in så vänder du dig generellt emot samhället som inte vill ha dig. Det är med andra ord i detta politiska landskap som vi (SSU) som politisk organisation har att manöverera oss.
Det är generellt folk av samma samhällsklass (arbetarklassen) som väljer bland de två extrema politiska riktningarna - högerextremismen eller vänsterextremismen, eller för den delen likgiltigheten. Här förespråkar vi som sossar reformismen.

Frågan är nu hur vi styr om och kanaliserar den frustration och växande ilska de unga i samhället nu känner och har all rätt att känna?

Klarar vi att möta upp dem på barrikaderna?



SSU Stockholms uttalande angående väktarvåldet lyfter även en annan viktig aspekt här

Under sträcket

---

Idag "ny-släpps" även "Det sovande folket" av bloggen Alliansfritt.
Författare: Stadsminister Fredrik Reinfeldt.
I boken skriver Reinfeldt bland annat om hur svenskarna är ”mentalt handikappade” - läs den!

Varför engagerar sig så få unga partipolitiskt?

På söndag denna vecka det vill säga den 1 mars 2009 så träffas unga socialdemokrater samt återväxtpolitiskt intresserade på 68:an i Stockholm och prata återväxt inom socialdemokratin.

Samtalen utgår ifrån det faktum att det blir allt färre och färre unga inom politiken och fler och fler unga hoppar även av sina kommunpolitiska poster.
Det finns alla anledning att diskutera problemet.
Här under publicerar jag siffror på hur det ser ut med ungt partipolitiskt engagemang:



Vill du också vara med och diskutera denna viktiga fråga?
Gå med i facebook-gruppen här

Eller kontakta mig via mejl

Under strecket

---

En artikel inför eventet är även publicerad i AiP på nätet här
Alexandra skriver här om 8 mars-firandet på långholmens folkhögskola.
På feministiskt forum i helgen så var det gott om unga människor.

Det går inte att vinna de unga med en kommunikation som är ur takt med tiden

För ett år sedan satt vi några sk. ”unga vuxna” på Spegelteater och diskuterade vår situation eller vår del i samhället i dess helhet.

Vi konstaterade att tiderna var annorlunda än när våra föräldrar växte upp. Arbetsmarkanden ser annorlunda ut, bostadsmarkanden ser annorlunda ut och vårat sätt att konsumera media ser också helt annorlunda ut. (Läs exempelvis detta blogginlägg som diskuterar just hur pass skilda medievärladar de unga och de äldre lever i idag)

Många av de stora dagstidningarna har väldigt svårt att värva unga läsare och istället för att reflektera över att deras kommunikation kanske är ur takt med tiden så köper de, de ”akademiska” teorierna om att unga generellt skiter i politik och samhälle.

Sen kommer dock en relativt ung presidentkandidat i det stora landet USA…
Han tar helt plötsligt hem valet med hjälp av ”de som skiter i politik”(?)
Det vill säga han tar hem valet med hjälp av de unga, och minoriteterna (affroamerikaner och latinos).
Vips så har de gamla akademiska teorierna slängts på sin ända.

Segern bygger på två pelare:
Dels så valde han att chansa och tala till ”de som inte röstar” med ett för dem relevant budskap. Sedan fattade han att han inte kunde söka upp dem i The Washington post (typ motsvarande DN). Utan han valde istället att möta upp dem (OBS med ett budskap!) i de sociala medierna.

Därmed borde slutsatsen rimligen bli att det inte går att vinna val eller frälsa unga läsare till tidningar eller partier med en kommunikation eller med ett budskap som är ur takt med den tid de lever i.

Tipps från Coachen till (S) – vem är mottagaren?

I helgen satt jag sekreterare och samtalsledare rådslagsrunda 2 inom Södersossarna.
I diskussionerna frågade vi oss där om inte vår målgruppsanalys av medelklassen kanske var något haltande när vi utformade våra svar på rådslagsmaterialet del 1?

Inom partiet har man på bred front godtagit att medelklassväljaren behövs på båten för att vi ska få det solidariska skeppet i hamn. Däremot är frågan om inte den mentala bilden vi har haft av "medelklassen" är grovt felaktig?

Här under har jag tagit fram lite fakta om den högutbildade kvinnan som är en av partiets "nya" målgrupper. Titta igenom bildspelet och reflektera över om det verkligen henne vi har i åtanke när vi tänker "medelklass"?:


- nu ändras kanske din bild av "medelklassen"? - Eller?

En annan målgrupp som partiet helt har missat är den enorma unga generation som nu kommer. Generationen född i slutet av 80-talet och början på nittiotalet är lika stor som 40-talistgenerationen.
– var är deras politiska plattform och ”riktade budskap”?
Hur glada kommer de vara över att behöva ”flytta till jobben” (särskilt när dessa jobb väldigt sällan åtföljs av bostäder).

Hur kommer den generation som mest åker in och ut i jobb, för att de inte får fasta anställningar att uppfatta ”en starkare arbetslinje”?
Och vad innebär ”trygghet i förändring” för den generation som innehar majoriteten av de otrygga anställningarna? (och tar majoriteten av SMS-lånen för att de inte får några andra lån).
Vem företräder dem? Och vad gör vi åt deras situation? – Var är politiken där?

Under sträcket

---

Jag glömde att tipsa om andra idéer från den unga socialdemokratin...

Jag ska blogga jag lovar...och Rena kläder

Har inte bloggat på år och dagar. Att jobba som ombudsman är att jobba mycket har jag märkt. Nu är jag exempelvis på seminarium om schyssta arbetsvillkor.
Bild nedan:



En av medarrangörerna är nätverksorganisationen Rena kläder som här exempelvis anger hur man genomför en schysst upphandling.
Fler poängterar vikten av att Riksidrottsförbundet, idag representerat av Mattias Claesson engagerar sig i frågan.

Gammelmedia och förljugenheten

TV 4 och de båda borgerliga morgontidningarna SvD och DN har i sin ”analys” av TV-debatten igår fastslagit att det röda laget förlorade mot de blåa.
I en tid då kapitalismens misslyckande aldrig har varit mer pinsamt uppenbart så greppar borgerlig media desperat efter de tolkningar som fortfarande kan utmåla de röda som förlorare.

För att gammelmedia ska kunna lyckas med detta konststycke så finns det ett antal strategier:

1. Utmåla de röda som oeniga och splittrade
2. Utmåla de röda som bidragspartier
3. Utmåla de röda som verklighetsfrämmande

Sossarna blir i sin tur tvungna att förhålla sig till det borgerliga tolkningsföreträdet och vrida sig ur led för att framstå som liberala.

Jag har skrivit det förut. – Var tog den publicistiska stoltheten vägen?
Och vems mediala ”verklighet” är det egentligen vi får?

Under sträcket

---

Alliansfritt Sverige skriver även de om den besynnerliga rapporteringen
Och Bloggen Arvid falk kommenterar gårdagens debatt samt sammanställer nymedias socialdemokratiska rapportering här

90-talistena – Revolutionens bärare eller det politiska proletariatet?

Som ombudsman i ett politiskt ungdomsförbund får man då och då åka ut i klassrum och tala med ungdomar om politik.
Jag brukar då särskilt ”pusha” för hur viktigt det är att unga går och röstar.
Tio procent färre av de emellan 18-29 går och röstar än vad de äldre mellan 45-64 går och röstar.

Konsekvens?:
Frågor som är viktiga för ungdomar som arbetsrätt, boende och det allt för låga studiemedlet hamnar i skymundan i förmån för 40- till 50-talistaktuella frågor som fastighetsskatt och kommande pension.

Nu kommer det dock en massiv generation till som är stor till antal.
Nämligen 90-talisterna.

Om de vill så kan de skriva om den politiska dagordningen.

Unga går dock inte och röstar i lika stor utsträckning som de äldre.
Det kanske förståelig då de växer upp i ett medielandskap som inte längre rapporterar om de egentliga politiska skiljelinjerna.
Även politiken gör sitt bästa för att vara ointressant för de unga genom att inte belysa de för unga aktuella frågorna.
De unga blir som konsekvens bestulna på sin politiska röst.



Under sträcket

---

Tippsar om ett bra inlägg om privatiseringen av äldrevården av Sofie Evertsson
Och Kristian Krassman skriver om den borgerliga regeringens misslyckade satsningar på de unga och jobben.