Varför?

Bloggen är död - Länge leve bloggen!

2010-01-04T16:49:00.026+01:00

Mitt blogghem har flyttat. Nya bloggen finner du på www.genomrödaögon.se .
I den nya bloggen tonar jag ner det "sossiga" och tonar upp det personliga - för det är trotts allt sin egen trovärdighet som man spelar med ;-)

På bloggen Kommenterar jag nyheter, skriver reflektioner och påbörjar den där boken...

Läs mer om bloggen här

Varför engagerar sig så få unga partipolitiskt?

2009-02-23T09:28:00.013+01:00

På söndag denna vecka det vill säga den 1 mars 2009 så träffas unga socialdemokrater samt återväxtpolitiskt intresserade på 68:an i Stockholm och prata återväxt inom socialdemokratin.

Samtalen utgår ifrån det faktum att det blir allt färre och färre unga inom politiken och fler och fler unga hoppar även av sina kommunpolitiska poster.
Det finns alla anledning att diskutera problemet.
Här under publicerar jag siffror på hur det ser ut med ungt partipolitiskt engagemang:

Vill du också vara med och diskutera denna viktiga fråga?
Gå med i facebook-gruppen här

Eller kontakta mig via mejl

Under strecket

En artikel inför eventet är även publicerad i AiP på nätet här
Alexandra skriver här om 8 mars-firandet på långholmens folkhögskola.
På feministiskt forum i helgen så var det gott om unga människor.

Det går inte att vinna de unga med en kommunikation som är ur takt med tiden

2009-02-08T13:56:00.014+01:00

För ett år sedan satt vi några sk. ”unga vuxna” på Spegelteater och diskuterade vår situation eller vår del i samhället i dess helhet.

Vi konstaterade att tiderna var annorlunda än när våra föräldrar växte upp. Arbetsmarkanden ser annorlunda ut, bostadsmarkanden ser annorlunda ut och vårat sätt att konsumera media ser också helt annorlunda ut. (Läs exempelvis detta blogginlägg som diskuterar just hur pass skilda medievärladar de unga och de äldre lever i idag)

Många av de stora dagstidningarna har väldigt svårt att värva unga läsare och istället för att reflektera över att deras kommunikation kanske är ur takt med tiden så köper de, de ”akademiska” teorierna om att unga generellt skiter i politik och samhälle.

Sen kommer dock en relativt ung presidentkandidat i det stora landet USA…
Han tar helt plötsligt hem valet med hjälp av ”de som skiter i politik”(?)
Det vill säga han tar hem valet med hjälp av de unga, och minoriteterna (affroamerikaner och latinos).
Vips så har de gamla akademiska teorierna slängts på sin ända.

Segern bygger på två pelare:
Dels så valde han att chansa och tala till ”de som inte röstar” med ett för dem relevant budskap. Sedan fattade han att han inte kunde söka upp dem i The Washington post (typ motsvarande DN). Utan han valde istället att möta upp dem (OBS med ett budskap!) i de sociala medierna.

Därmed borde slutsatsen rimligen bli att det inte går att vinna val eller frälsa unga läsare till tidningar eller partier med en kommunikation eller med ett budskap som är ur takt med den tid de lever i.

Tipps från Coachen till (S) – vem är mottagaren?

2008-11-24T17:06:00.038+01:00

I helgen satt jag sekreterare och samtalsledare rådslagsrunda 2 inom Södersossarna.
I diskussionerna frågade vi oss där om inte vår målgruppsanalys av medelklassen kanske var något haltande när vi utformade våra svar på rådslagsmaterialet del 1?

Inom partiet har man på bred front godtagit att medelklassväljaren behövs på båten för att vi ska få det solidariska skeppet i hamn. Däremot är frågan om inte den mentala bilden vi har haft av "medelklassen" är grovt felaktig?

Här under har jag tagit fram lite fakta om den högutbildade kvinnan som är en av partiets "nya" målgrupper. Titta igenom bildspelet och reflektera över om det verkligen henne vi har i åtanke när vi tänker "medelklass"?:

- nu ändras kanske din bild av "medelklassen"? - Eller?

En annan målgrupp som partiet helt har missat är den enorma unga generation som nu kommer. Generationen född i slutet av 80-talet och början på nittiotalet är lika stor som 40-talistgenerationen.
– var är deras politiska plattform och ”riktade budskap”?
Hur glada kommer de vara över att behöva ”flytta till jobben” (särskilt när dessa jobb väldigt sällan åtföljs av bostäder).

Hur kommer den generation som mest åker in och ut i jobb, för att de inte får fasta anställningar att uppfatta ”en starkare arbetslinje”?
Och vad innebär ”trygghet i förändring” för den generation som innehar majoriteten av de otrygga anställningarna? (och tar majoriteten av SMS-lånen för att de inte får några andra lån).
Vem företräder dem? Och vad gör vi åt deras situation? – Var är politiken där?

Under sträcket

Jag glömde att tipsa om andra idéer från den unga socialdemokratin...

Gammelmedia och förljugenheten

2008-10-13T11:27:00.016+02:00

TV 4 och de båda borgerliga morgontidningarna SvD och DN har i sin ”analys” av TV-debatten igår fastslagit att det röda laget förlorade mot de blåa.
I en tid då kapitalismens misslyckande aldrig har varit mer pinsamt uppenbart så greppar borgerlig media desperat efter de tolkningar som fortfarande kan utmåla de röda som förlorare.

För att gammelmedia ska kunna lyckas med detta konststycke så finns det ett antal strategier:

1. Utmåla de röda som oeniga och splittrade
2. Utmåla de röda som bidragspartier
3. Utmåla de röda som verklighetsfrämmande

Sossarna blir i sin tur tvungna att förhålla sig till det borgerliga tolkningsföreträdet och vrida sig ur led för att framstå som liberala.

Jag har skrivit det förut. – Var tog den publicistiska stoltheten vägen?
Och vems mediala ”verklighet” är det egentligen vi får?

Under sträcket

Alliansfritt Sverige skriver även de om den besynnerliga rapporteringen
Och Bloggen Arvid falk kommenterar gårdagens debatt samt sammanställer nymedias socialdemokratiska rapportering här

90-talistena – Revolutionens bärare eller det politiska proletariatet?

2008-10-04T11:18:00.017+02:00

Som ombudsman i ett politiskt ungdomsförbund får man då och då åka ut i klassrum och tala med ungdomar om politik.
Jag brukar då särskilt ”pusha” för hur viktigt det är att unga går och röstar.
Tio procent färre av de emellan 18-29 går och röstar än vad de äldre mellan 45-64 går och röstar.

Konsekvens?:
Frågor som är viktiga för ungdomar som arbetsrätt, boende och det allt för låga studiemedlet hamnar i skymundan i förmån för 40- till 50-talistaktuella frågor som fastighetsskatt och kommande pension.

Nu kommer det dock en massiv generation till som är stor till antal.
Nämligen 90-talisterna.

Om de vill så kan de skriva om den politiska dagordningen.

Unga går dock inte och röstar i lika stor utsträckning som de äldre.
Det kanske förståelig då de växer upp i ett medielandskap som inte längre rapporterar om de egentliga politiska skiljelinjerna.
Även politiken gör sitt bästa för att vara ointressant för de unga genom att inte belysa de för unga aktuella frågorna.
De unga blir som konsekvens bestulna på sin politiska röst.

Under sträcket

Tippsar om ett bra inlägg om privatiseringen av äldrevården av Sofie Evertsson
Och Kristian Krassman skriver om den borgerliga regeringens misslyckade satsningar på de unga och jobben.

”SSU hyllar matattack” - Borgerlig media seriöst…

2008-09-26T21:23:00.035+02:00

Idag (fredag) nappade till slut borgerlig media på SSU Stockholms pressmeddelande som släpptes för cirka en månad sedan.
Jag vet inte varför TV4 fick för sig att låta detta brisera just idag men i partiets inre kretsar har det väckt ett jäkla liv vilket det inte skulle göra om de läste själva pressmeddelandet.

Det är nämligen så här, att SSU Stockholm inte alls är terrorister eller ondsinta förespråkare för matförgiftning.
Tanken är mer att synliggöra det absurda i den nutida medialogiken.

Borgarna drabbas också i borgerlig media av samma politikbefriade skvallerjournalistik och visst finns det några mediavetare och några journalister som har menat att man
ska förvrida samhällsjournalistiken till denna absurda avart av skvallerjournalistik. Annars kommer politiken att mista medborgarnas uppmärksamhet till förmån för nöjesjournalistiken.

Som Peter Dahlgren skulle ha skrivit: media är inte längre till för medborgaren, media är till för konsumenten. Och ska du nå konsumenten ska media enligt vissa medievetare satsa på skvaller och skandal för att vinna den publik som man sedan ska sälja till sina annonsörer.

Jag satt med när pressmeddelandet kom på förslag och vi visste väl samtliga där att pressmeddelandet skulle brisera på detta sätt. Det trotts att man uttryckligen skriver i pressmeddelandet:

- Vi stödjer självklart inte sådana här metoder, kapitalismen skall avskaffas utan biologisk krigsföring. Men sjuka practical jokes som detta måste uppmuntras med lite blomster säger Emma Lindqvist, ordförande i SSU Stockholm.

I lingvistikern och vänsterdebattören Noam Chomskys propagandamodell menar Chomsky att vänsterrörelser hotar genom sitt blotta varande och sin ideologiska grundsatts det kommersiella mediets varande. Därför kommer det kommersiella mediet alltid att gestalta vänsterrörelser som verklighetsfrämmande, extrema och irrationella.

Vi har förstått den absurda medielogiken som råder och vi är ute efter att använda oss av den/synliggöra den.

Det inte minst för att blotta hur förnuftsvidrig den är…

Uppdatering 27/9

Följande tidningar har nu på morgonen nappat på TV4:s utspel och några har smetat ut pressmeddelandet generellt över hela SSU (Pressmeddelandet kom från SSU Stockholm och inte från förbundet):
Svenskan - så klart..
Och nu har även PJ Linde hängt på på sin blogg.
DN Stockholm
HD
Göteborgsposten
Rapport - mer ärliga i sin rapportering som vanligt.
Aftonbladet
osv. osv. osv...

Om man får vara lite konspiratorisk så kan man undra om borgerlig media lät detta brisera nu (en månad efter meddelandet sänts ut), för att få denna opinionsmätning att drunkna i mediabruset..?

Kulturbloggen har också bloggat om pressmeddelandet och opinionsmätningen (om en ur annan vinkel)
Även HBT-sossen har skrivit om det och har även uppdaterat efter min bloggning.

SSU Stockholm har även svarat på kritiken av pressmeddelandet här

Den globala finanskrisen och nödvändigheten i att reglera marknaden.

2008-09-19T16:25:00.003+02:00

Jag slås gång på gång av vilket oansvarsfullt spelande med andras liv som börsaktörerna ägnar sig åt på daglig basis.

Jag träffade för några år sedan en stenrikt engelsk ”börsmäklare” som beskrev sitt jobb som att sitta och spela med folks pengar hela dagarna. Det blir absurt med denna lättvindiga beskrivning av jobbet när vi vet att det i andra ändan blir människor som drabbas av oansvarigt spelande och trixandet med hedgefonder och private equity -fonder.

Nu har detta ansvarslösa fixande och trixande resulterat i en finnanskris som sprider sig likt en kallbrand över den numera globala markanden. Och många av de ”vanliga” medborgarna kan inget annat än se på medan en allt för oreglerad marknad fortsätter att förstöra deras liv och göra framsteg på demokratins bekostnad.

Den finnanskris vi har nu började med bolånekrisen i USA där den absurda girigheten utvecklade ett sätt att försöka profitera på de medellösa genom att utforma så kallade Subprime-lån. Dessa lån erbjöds sedan fattiga Amerikaner med noll kreditvärdighet för att de skulle kunna ta lån till hus som de sedan aldrig skulle kunna betala tillbaka. Lånen döljdes sedan i paket till fondförvaltare och krisen spreds.

Är det inte absurt att medborgarna ska drabbas av finansiärers oansvariga spelande med deras liv?

Visst behöver den globala marknaden regleras? Skriv på listan här: http://www.avaaz.org/en/global_finance_action/

Onödig kulturbesparing slår dubbelt

2008-08-22T10:09:00.013+02:00

Min kära medspelare i Södersossarna och styrelseledamot i Katarinas socialdemokratiska förening Sofie Evertsson tog initiativ till detta inlägg publicerad på SvD Synpunkt idag (se nedan).

Artikeln är bland annat en produkt av den ”lyssnande dialog” med de drabbade av de borgerliga kulturbesparingarna, som Katarinaföreningen höll på spegelteatern tidigare i våras.
Här har jag tidigare skrivit om neddragningarna och fick ett haltande svar från Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedts borgarrådssekreterare på blogginlägget.

Artikeln i text:
På Brännpunkt den 18/8 står att kommunerna inte klarar sitt ansvar för skolan och kulturen: ”Vi vet att lärare vill ge sina elever kulturupplevelser, men att den kommunala ekonomiska sparivern ofta sätter stopp för dessa ambitioner”.

Detta är tydligt i Stockholm där den borgerliga majoriteten har valt att spara 3,2 miljoner på Kulturskolan. Det sker genom att man endast får erbjuda kultur på fritiden. Skolan får alltså inte längre pengar för att föra ut kulturen.
För att klara besparingarna har avgifterna höjts. Hittills har 400 elever slutat, men man väntar sig det stora avhoppet i höst, då föräldrarna har fått och förstått de nya räkningarna.
Med bakgrund av att Stockholms stad förra året hade ett överskott på 1,3 miljarder ter sig denna besparing helt orimlig. Neddragningen slår nämligen dubbelt.

För det första får skolan inte föra ut kulturen, trots att skolorna har mycket svårt att själva integrera kulturen i undervisningen. Antalet teaterbesök av grundskoleelever har på senare år minskat med 60 procent.

För det andra drabbar höjda avgifter elever från resurssvaga hem, vilket i värsta fall leder till att dessa barn varken får kulturupplevelser i skolan eller på fritiden.

Men det gör inget menar borgarna, då familjer med låga inkomster kan ansöka om reducerad avgift. De föräldrar som inte har råd att betala avgiften ska alltså stå med ”mössan i hand”, redovisa inkomst och be om en lägre avgift. Det är dyrt att satsa på barnen, men vad majoriteten i Stadshuset inte förstår är att i stället för att sträva efter stora budgetöverskott måste vi sträva efter att alla barn ska ha samma möjligheter att utvecklas. Annars blir framtidens nota ännu dyrare.

SOFIE EVERTSSON
Stockholm (s)
JOSEFIN DEIVING
Stockholm (s)

Under strecket

Alexandra Einerstam skriver argt om kulturministern här
Kristian Krassman och Kulturbloggen skriver om FRA-seminarium tillsammans med Twigly.
Erik Laakso skriver om FRA och frågetecknen runt det beslut som tagits och hur det hela ska går till här

EuroPride 2008!

2008-08-03T20:38:00.007+02:00

EuroPride 2008 har gått av stapeln.
Här finner du bilderna (klicka på bilden)

Puss och Kram!

Pride!

2008-07-29T12:10:00.006+02:00

Igen...

Jag kommer att vara där i sossarnas tält i Tanto resten av veckan.

Läs om vad som händer under veckan och HBT-sossars ordförande Mia Sundelins krönika om att fest är politik, genom att klicka på bilden:

Apropå sjunkande partipolitiskt engagemang bland unga… (Se två tidigare inlägg)

2008-07-25T18:18:00.010+02:00

Jag skriver på en uppsats och ramlade på dessa rader i en annan uppsats på nätet:

"Spänningar mellan olika åldersgrupper benämner Putnam som Interåldersgruppsförändringar, en förändring i åsiktsbildningen som framträder endast mellan olika åldersgrupper.

Dessa spänningar blir allvarliga då ledningen i en organisation har andra perspektiv och erfarenheter som inte stämmer överens med vad de yngre medlemmarna efterfrågar och har behov av. Följden kan bli ett minskat förtroende för både ledningen av organisationen och för den demokratiska processen vilket kan urholka det sociala kapitalet då individerna väljer att stå utanför."

Anledning till varför patiintresset avtar bland unga..?

Generationerna som Sverige glömde: Om 70- och 80-talisterna som den socioekonomiska/demografiska underklassen

2008-07-23T10:18:00.046+02:00

(Om unga och lån och unga och skattemoral längre ned i texten vid punkter)

Jag har förut skrivit om 40- till 50-talistnormativet inom politiken – ett normativ som gör det svårt eller åtminstone trögt för yngre att försöka förklara deras nutid för äldre som lever i en annan tid fast samtidigt.
I arbetarrörelsens ekonomiska råds första delrapport i låginkomstutredningen så konstaterar man exempelvis:

”Den ålder då arbetsinkomsterna är som högst har förskjutits upp i åldrarna från 40-49 år till 50-59 år (vilket innebär att åldersklasserna födda tidigt på 1940-talet påfallande ofta har befunnit sig i den ålder då inkomsterna är högst)” (sid 8)

Detta är medan:

”Vi ser att yngre har halkat efter medan äldre relativt sett har fått det bättre ekonomiskt sedan 1980-talet.” (sid 9)

70-talisterna är den första generation som fick det sämre än sina föräldrar. 80-talisterna verkar få det ännu sämre.
60-talisterna har klarat sig rätt bra.
Om man ser till sedan länge kända beteenden hos en socioekonomisk underklass så blir de som inte omfattas av ett samhälle inte heller villiga att bidra till detta samhälle.

Unga idag studerar längre – inte för att man nödvändigtvis vill utan för att det annars inte finns några jobb. Redan här drar vi på oss lån som har betydligt sämre återbetalningsvillkor än våra föräldrar hade.

Unga jobbar mer på tillfälliga anställningar och på ofrivilliga deltider (speciellt i storstäder).– Inte nödvändigtvis för att vi vill utan för att det är vad som erbjuds för nya personer på arbetsmarkanden idag.

Unga flyttar hemifrån senare – Inte för att det är så vi vill ha det utan för att det är så det blir pga. lånesystem utformade för 40-50-talister och självklart till följd av frånvaron av billiga hyreslägenheter .(Ps. många bor också i olaglig andrahand i några år innan de ”flyttar hemifrån officiellt”)

Unga blir allt mer ekonomiskt eftersatta (inte alla unga så klart men de som hamnar efter hamnar långt efter)
Vi drar på oss lån till sämre villkor, eventuella lönestegringar uteblir eftersom allt fler av oss jobbar på osäkra anställningar och vi blir mer och mer räntekänsliga och känsliga för stigande matpriser – eftersom vi inte har samma lönestegring som andra generationer.

De unga är också de som drabbats värst av de nyliberala samhällsomställningarna som lanserades under 80- och 90-talet.
Nu växer som en följd de nya fattiggenerationerna upp…

Mycket av svensk partipolitik utgår ifrån ett 40- till 50-talistnormativ – Här ligger framtidens utmaning för (s) & demokratin som styrform

2008-07-17T09:03:00.016+02:00

DN skriver idag en ledare med anledning av denna artikel i SvD där rödgröna studentpolitiker går ut och visar på att studenterna i Sverige idag är i huvudsak röda. Drar vi slutsatsen längre kan man fråga sig varför unga trotts deras röda sympatier inte engagerar sig partipolitiskt.

Det politiska intresset hos de äldre har även det gått ner i flera år i rad. En del forskare menar att det kan vara ett uttryck för att människor i stort är nöjda med den politik som förs och därför inte engagerar sig politiskt.
Jag menar att sanningen troligen ligger i skilda förklaringsmodeller när det gäller yngre respektive när det gäller äldre.

Sedan början av 80-talet så har socialdemokratin liksom många av de andra politiska partierna stått inför problem med föryngringen. De unga som strömmar till inom politiken gör det inte alls på lika bred front som på exempelvis fyrtiotalisterna gjorde på sin tid.
Detta blir ett problem när det samtidigt synes koexistera med ett minskat valdeltagande.
Socialdemokratin måste göra något för att bryta trenden.

År 2006 gick valdeltagandet bland de yngre upp vilket det även gjorde bland de andra åldersgrupperna. Samtidigt så var dock valdeltagandet i åldersgrupperna 18-29 fortfarande lågt om man jämför med åldergruppen 45-64 år. I åldersgruppen 18-29 ligger valdeltagandet generellt nästan tio procent lägre än i åldersgruppen 45-64 (källa: SCB rapport, Valdeltagandet vid de allmänna valen 2006 (PDF), sid 146).

Bland de teorier som har fått stå som förklaring till det minskade valdeltagandet och det minskade partipolitiska engagemanget så har flera forskare menat att det politiska oengagemanget kanske speglar en nöjdhet som ger medborgaren inte ser någon nödvändighet i att göra sin röst hörd.
Det kan säkert vara fallet när det gäller de äldre men frågan är om det verkligen kan stämma när det gäller de yngre?

Sen 90 – talet och framåt har det främst varit de unga generationerna som på olika sätt har drabbats av den kris som då var och de omstöpningar av samhället som då påbörjades.
70–talisterna är exempelvis den första generationen som fick det ekonomiskt sämre än sina föräldrar.

Det minskande deltagandet både i partipolitiken och som röstande medborgare kan lika gärna ha att göra med andra mekanismer.

Förslag på sådana mekanismer kan vara att partipolitiken av idag inte applicerar till de ungas vardag eftersom ett; det inte är unga som i första hand är företrädare inom politiken och två; eftersom medlemskårens sammansättning inom samtliga partier (borttaget miljöpartiet) ser ut som den gör så blir det inte de ungas intressen som får genomslag i partipolitiken vilket i sin tur ger konsekvenser för valdeltagandet eftersom frågorna som höjs inte applicerar till de ungas vardag.

Med alla säkerhet har det minskade valdeltagandet bland de yngre generationerna att göra med flera olika faktorer. Det finns dock ändå några saker som socialdemokratin som politiskt parti kan göra för att återigen lyfta det unga val- och partideltagandet.

Partiet måste gå före.
Det vill säga unga kommer inte att strömma till i politiken förens frågorna som politiken diskuterar rör de ungas vardag.
Socialdemokratin måste därför som parti gå före och lyfta upp de ungas frågor på dagordningen även fast det inom partiet inte är de unga som dominerar medlemsleden. Det är nämligen viktigt att ungas frågor ges brett utrymme i paritets politik, annars riskerar vi att urholka hela partipolitikens legitimitet.

Vi måste lyfta de frågor som intresserar unga såsom skolpolitiken utifrån ungas utgångspunkt (inte enbart utifrån lärarnas), ungas generellt starkare intresse för miljöfrågor, jämställdhet och frågor som kollektivtrafik, vård, internet, FRA och fildelning.

”Undersökningarna” som media gillar

2008-07-11T10:07:00.014+02:00

I PR-företaget Westanders PR-bok för 2008 står det under rubriken ”5 tipps på nyheter ni kan skapa” att undersökningar och statistik är något som tilltalar journalister och att detta är något intresseorganisationer kan använda sig av.

Det här använder sig också gärna många intresse organisationer av, se idag exempelvis DN ekonomi på sidan 5 (finns ej på nätet). Svenskt näringsliv har alltid varit bra på att manipulera opinionen på detta sätt.

Den svenska socialdemokratin och fackföreningsrörelsen vet visserligen också att bantade nyhetsredaktioner och brist på pengar ger att den undersökande nyhetsjournalistiken är på utdöende. Därför släpper även vi undersökningar för att visa hur samhället ser ut från de utsattas sida.
Den sorgliga ironin är dock att när vi gör det så hamnar nyheten eller undersökningen inte på nyhetsplats som de gör när svenskt näringsliv eller någon av dess samarbets organisationer släpper en ”undersökning”.

I de två största prenumeranttidningarna som når den mest röststarka delen av befolkningen i Sverige, så kläs ”våra” undersökningar på sin höjd i en ledare där undersökningen angrips och plockas sönder i oigenkännliga beståndsdelar. När svenskt näringsliv eller någon av dess sponsrade organisationer släpper en rapport så händer dock allt oftare att ”undersökningen” hamnar på nyhetsplats som någon slag ofrågosättbar sanning.

Det nya medielandskapet ställer onekligen högre krav på medborgaren nu när även den journalistiska yrkesstoltheten synes vara på utdöende…

För att få kvinnor in i styrelserummen så måste mansrollen utstå en revidering

2008-07-07T13:05:00.064+02:00

Idag kunde vi i DN ekonomi åter igen ta del av en rapport från Svenskt näringslivs forskningsinstitut SNS (som i sin tur beställer utredningen från Wombri) angående den blygsamma representationen av kvinnor i den svenska näringslivstoppen. Förra gången Monica Renstig släppte sin rapport pekade jag på att det var ”barnhandikappet” som höll kvinnor ifrån styrelserummen och välbetalda jobb.

Som en påföljd av "barnhandikappet" får alla kvinnor utstå en så kallad statistisk diskriminering. Det vill säga det kan "antas" att kvinnor tar ut majoriteten av VAB-dagar och att kvinnor generellt sett är sjukare än männen och därmed "chansar" företagen inte på att anställa en kvinna.
Jag som kvinna får därför stämpeln "jag är ett osäkert kort på arbetsmarknaden" i pannan och förbipasseras av män i anställnings- eller chefstillsättandet. Inte på grund av att männen har en högre kompetens eller att min kompetens är bristande gentemot den jag konkurrerar med, utan på grund av att det kan tänkas att jag föder barn och att det enligt statistiken ger det vissa följder på min arbetsprestation men inte hans.

Är målet således att få in fler kvinnor i börsbolagens styrelser så måste mansrollen omstöpas och anpassas till det postindustriella samhället. Annars fortsätter denna statistiska diskriminering på någonstans goda grunder...

Än en gång - kvotering eller tvådelad föräldraförsäkring?

Reinfeldt svänger till sanningen

2008-07-03T11:35:00.016+02:00

I ett uttalande från Askö anklagar Reinfeldt socialdemokraterna för att Flipp-floppa i frågan om FRA.
Han menar att socialdemokraterna var med på förslaget från början men att man i skuggan av mediestormen bytte fot.

Det är sannerligen en sanning med modifikation.

Socialdemokraterna var visserligen med och arbetade fram det initiala förslaget men lade ett annat förslag än det som nu röstades igenom.
Thomas Bodström uttryckte i sin avvikande mening över FRA-betänkandet i augusti 2007 bland annat missnöje över det bristande integritetsskyddet i det förslag som förelåg.

Reinfeldt säger i sitt uttalande:
”- Något hände med socialdemokraterna när de lät Thomas Bodström ta över frågan. Han behandlar detta som om det vore ett tvångsmedel inom ramen för inrikes brottsbekämpning”
(I SvD säger han att hela folket verkar ha missförstått på samma grunder)

- Här får jag konnotationer till kalla kriget och angiveriverksamheten som Sverige utövade då (Ja, under socialdemokratiskt styre).

Förslaget på FRA kommer samtidigt som Sverige drar ned på sitt försvar. Under kalla kriget synes den tysta (?) överenskommelsen ha varit att Amerikanerna fick koll på vilka som var ”kommunister” mot att USA försvarade oss om Sovjet hade gått in i Sverige.
Nu är det ”terrorister” som ska anges i utbyte mot det Amerikanska skyddet?

KD ”satsar” på miljöfrågorna

2008-06-29T10:43:00.031+02:00

Dagens garv kommer från KD-kongressen där partiet nu ”tagit ställning” för höjd bensinskatt.
Man ska dock inte verka för förslaget och av någon anledning ska de största miljöbovarna (företagare på glesbyggd) undantas förslaget.

- Nej men vad gör Odell här...?

Vi tackar KD:s kongress för detta kraftfulla slag i luften och uppmanar er som är emot andra delar av KD:s annars väldigt moralkonservativa politik att imorgon (måndag) delta och protestera mot införandet av vårdnadsbidraget.

Mer fakta:

Slideshow gjord av Ombudskvinna Alexandra Einerstam

Den liberala naiviteten slår till igen

2008-06-25T13:05:00.020+02:00

Igår släpptes den första delrapporten av Socialdemokraternas låginkomstutredning. Jag var där och lyssnade på vad som sades.
I vanlig ordning blev det en bisarr upplevelse att idag läsa DN:s analys av vad som sagts eller av vad rapporten kommit fram till.

Rapportförfattarnas slutsatts 1: Unga har halkat efter i nominell inkomst och de ungdomar som redan från början har en svag förankring till arbetsmarknaden ( dvs. föräldrar utan kontakter osv.) tenderar att befästas i ett långvarigt utanförskap.

DN:s slutsatts: För att unga ska få jobb behöver vi ”sänka trösklarna” in på arbetsmarknaden (= sänka lönerna och försämra arbetsvillkoren, egen övers.)

- Ja, eller så försöker vi bryta utanförskapet genom att kommunen exempelvis erbjuder fler unga sommarjobb så att dessa får något att peka på i meritförteckningen. (För övrigt något som den nya regeringen drar ner på)

Rapportförfattarnas slutsats 2: De som har det allra sämst i Sverige idag är de ensamstående mödrarna eftersom dessa ofta går på deltid, eftersom barnbidraget inte är indexerat osv.

DN:s slutsats: Det måste löna sig att arbeta för att dessa mödrar ska gå upp i heltid.

- Ja, eller så behöver ”livspusslet” gå ihop även för de som inte har råd med hushållsnära tjänster…
Här behöver vi kanske fråga oss varför dessa mödrar går på deltid? Kan det vara för att det annars är svårt att få ihop det obetalda arbetet (dagistider, hämtning lämning, hemarbetet osv.) med det betalda arbetet?
Kan det också vara för att man som ensamstående mamma inte är heeelt attraktiv på arbetsmarknaden och att man därför får ta vad som erbjuds? (dvs. lågbetalda deltider)
Och kan det dessutom ha att göra med att man numrera inte får ”stämpla upp” en deltid till en heltid?
(Tacka vår nya regering för det)

Rapportförfattarnas slutsats 3: Det är ett stort problem att det i ett välfärdsland som Sverige fortfarande finns människor som hamnar långt utanför det generella välfärdssamhällets ramar.

DN:s slutsats: För att det ska finnas en överklass måste det finnas en underklass (Typ?)

- Ja, eller så bör över huvud taget meningen med den politiska överbyggnaden vara att värna om alla medborgare i det svenska samhället…

(Behöver jag på detta tema ens betona att den nya regeringen är ute efter tvåtredjedelssamhället?)

Under sträcket:

Andreas och Alexandra bloggar om Göran Hägglund och könsneutralt äktenskap.
Erik Laakso bloggar om Leif Pagrotsky och personvalssystem och Kristian Krassman bloggar om nya MUF-ordförandens ställningstagande.

Skulle borgarna vara demokratiska?

2008-06-06T14:52:00.007+02:00

I DN:s ledare kunde vi igår läsa om ett vänsterparti som uppvisar allt mer ”odemokratiska tendenser”. Till bevisning för tesen lyfts bland annat Lars Ohlys uttalande i Ekot för ett tag sedan om att den borgerliga regeringen är ”odemokratisk”

- Ja är den inte det då?

Hur ”demokratiskt” är det att pytsa ut våra gemensamma tillgångar till sina polare i Tornet för grova underpriser?

Hur demokratiskt är det att sänka kraven på styrning i de offentliga upphandlingarna för att ”även småföretagen ska kunna konkurrera om upphandlingarna”?
- Är det inte meningen att politikerna i första hand ska företräda medborgarna och inte enskilda företagare?

Och hur demokratiskt (och tillväxtmässigt smart) är det egentligen att sälja ut hela j-la allmännyttan i Stockholmsstad så att den unga stockholmaren inte får någon stans att bo förens hon är 30-35?

Ja, mycket skit ska medborgarna behöva utstå för sin proteströst mot socialdemokratin
– men knappast kunde hon/han väl önska sig den näst intill absurda situation vi befinner oss i nu?

Södermalms avknoppningar olagliga

2008-05-08T11:37:00.011+02:00

Nu i förra veckan kom rapporten som visar att bland annat södermalmsavknoppningar är olagliga ställt mot kommunalrättsliga bestämmelser som EG:s statsstödsregler.
För cirka en månad sen så avknoppades tre hemtjänstenheter på Södermalm – prissättningen blev inte marknadsmässigt fastställd.

De äldre äldretjänstcheferna som övertog verksamheten i privat regi betalade således inte ett fulltaligt pris utan skattebetalarna snuvades på miljoner.
I andra änden kan man fråga sig om det inte skulle tilltala dessa chefer, som samtliga börjar närma sig pensionsåldern, att sälja till någon av ”jättarna” inom äldrevården (Carema, Attendo eller Aleris) och göra sig en hacka så här på äldre dagar i och med att det inte finns en stopplag mot detta.

Jag stör mig inte på denna politik bara för att den är ideologiskt fel – jag stör mig på den för att den dessutom ovanligt dumt genomförd.
Om man som borgare tror och tillbeder den allsmäktige marknaden som lösningen på alla våra problem så bör det väl förbanne mig inte ges stöd till vissa utförare för avknoppning på detta sätt?
– Vad är det för ”fri marknad”?

Nu ställer vi frågan till södermalms ordförande Margareta Björk (m) – kommer vi att få ett stopp på de olagliga upphandlingarna nu?

Borgerlig ”kulturpolitik” för ungdomar

2008-04-25T16:07:00.016+02:00

Förra året lade borgarna i stockholms stad fram ett förslag till beslut som innebar stora besparingar på Kulturskolan.
”Fokus ska ligga på kärnverksamheten” menade man och liksom inom de flesta av stadens verksamheter så drog man ner på anslagen (pengarna som går till verksamheten).

I sann nyspråksanda kallade man det dock inte en neddragning utan menade att man lade ”effektiviseringskrav”.
Kulturförvaltningen lade således fram ett besparingsförslag där 25-30 heltidstjänster skulle försvinna vilket motsvarar ca 50 lärare av totalt 380.
När före detta chefen för kulturskolan ifrågasatte beslutsunderlaget och menade att ekvationen att ta emot fler elever och öka den individuella undervisningen inte gick ihop med besparingskraven, så fick han sparken nästa dag.

För att klara ekonomin höjdes istället avgifterna.
Detta även fast kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt i en intervju i SvD 061021 hade sagt att hon inte vill ha några generella avgiftshöjningar i Kulturskolan Stockholm.

Ett år senare lades alltså förslag fram på en höjning ändå, vilket i sin tur har lett till att kulturskolan har tappat en ofantlig mängd elever.
Det i en tid då positiva fritidssysselsättningar för unga blir allt färre.

Stockholm håller på att blir en allt mer ungdomsfientlig stad...

Vill du prata om det?
- Alla är välkomna

Under sträcket

Min dator klarar inte alls de borgerliga bloggarna. Det kan knappast vara för att min dator är så fullproppad med sosseskrivelser och socialistiska blogginlägg att den helt enkelt slår bakut.
Nej, det måste helt enkelt vara för att min gamla dator inte klarar alla "häftiga extrafunktioner" och coola script.

Shit, till och med deras bloggar är diskriminerande för de mindre bemedlade...

Have it come to this?

2008-04-14T19:00:00.018+02:00

Socialdemokraterna lanserar på onsdag sin nya kampanj för att värva nya medlemmar och gärna fler unga medlemmar.
Kampanjen synes rätta sig efter det faktum att unga (och även äldre för den delen) inte vill köpa ett helt ideologipaket.
- Frågan är dock om någon någonsin velat köpa hela ideologipaket?
Kan orsaken till det minskande partiengagemanget kanske rent av ligga i något annat?

Intresset hos unga att vara med i ett politiskt parti har minskat stadigt sedan början på 80 – talet. Detta intresse har visserligen samtidigt minskat hos de äldre, men med konsekvensen att de som rent förtroendemässigt är bäst representerade i partipolitiken är 40–talisterna (PDF -sid 11) - och dessa blir allt äldre.
Det är väl inte särskilt underligt tycker säkert fler. 40-talisterna är ju den största generationen. Men det stämmer inte. Sverige har faktiskt fler 60-talister än 40-talister. Dessutom så är siffrorna avstämda mot det demografiska underlaget (dvs. procentuellt avstämmt mot hur många 40-talister det finns i befolkningen).

Inom miljöpartiet är unga bättre representerade (gentemot det demografiska underlaget) än i de övriga partierna (PDF -sid 11) vilket koexisterar med det faktum att de är det enda partipolitiska ungdomsförbund som växer.
Det kan tänkas styrka tesen att är unga välrepresenterade inom partierna så applicerar även politiken till unga och fler unga känner sig därmed engagerade.
Saknar därmed helt enkelt dagens politik kontaktpunkter med unga?

I så fall vill nog de som väl tar steget in inte vara supportrar – de vill vara aktörer

Under sträcket

– Varför ska (s) reta gallfebern på Gert Fylking?
Jag frågar mig varför (s) väljer att sända sin radiojingle i RIX FM ? - Det vill säga utöver det uppenbart roliga i att reta gallfebern på Gert Fylking och hans högborgerliga morgonzoo.
Jag frågar mig om konflikten av ideologier här inte motverkar syftet?
Det vill säga sågning av sossarna i talsektionerna och sedan reklam som ”hypar” oss i reklampausen.

– Om man exempelvis ville nå unga så skulle NRJ eller ännu hellre The Voice (inget personligt Hakim ; ) var två mycket bättre alternativ.

Så kan det gå när Mats Bergstrand sätter rubriken...

2008-04-03T10:02:00.008+02:00

Låt mig gissa att det inte var Astudillio eller Östberg som satte denna rubrik? (sätt pekaren på länken för bild)
Jag pratade en gång med en forskare som beskrev sina förehavanden med DN. Han förklarade att för att få in en artikel i DN så skulle man helst ha med en känga mot regeringen (då Sossarna) för att få sin artikel publicerad. Sedan smälldes denna ”känga” upp som rubrik för debattartikeln och artikeln förlorade därmed helt sitt sikte.

Här händer något liknande.

Inte någon stans i artikeln skrivs det som rubriken påbjuder – Utan här talas det om småföretagare, som rimligtvis även de bör kunna vara hemma sjuka eller vara lediga för att föda barn.

Så kan det gå när Mats Bergstrand sätter rubriken...

I Stockholm har man sänkt miljökraven i de offentliga upphandlingarna - medierna är knäpptysta

2008-03-31T14:20:00.011+02:00

Angående denna artikel i DN.
I Stockholms kommunfullmäktige klubbades det den 5/6 – 07 igenom nya kriterier för bland annat offentlig upphandling i ”Stockholms miljöprogram 2008-2011”. I programmet tog man bort hälften av de miljökrav som ställdes i det gamla programmet.
I Södermalms stadsdelsnämnds förvaltningsutlåtande över det nya förslaget till miljöprogram, kunde man bland annat läsa:

I jämförelse med det tidigare förslaget till miljöprogram som behandlades i stadens nämnder och styrelser under våren 2006, har detta förslag ett färre antal delmål och indikatorer/nyckeltal som ska följas upp.

Och

Inget i programmet anger hur målen ska uppnås

Läs ärendet här – under § 31 (särskilt sid 3)
(Vad oppositionen skrev skrev på ärendet här)
Så här står det i Stockholm stads Upphandlingspolicy (PDF):

De miljökrav som ställs i stadens upphandlingar skall syfta till att uppnå målen i stadens miljöprogram.

Men:

Tagande av miljöhänsyn i upphandlingar får emellertid inte innebära att bara ett fåtal stora entreprenörer eller leverantörer kan delta

Få små aktörer har vunnit upphandlingarna hittills, vilket innebär att de uppluckrade reglerna än så länge mest har gagnat de stora företagen som nu har kunnat sänka sina ambitioner på dessa områden. Så här skriver idag sjutton statliga myndighetschefer på DN debatt:
Genom tydliga miljökrav vid upphandling kan staten, kommuner och landsting bli föredömen i miljöarbetet

I Stockholm blir miljökraven i de offentliga upphandlingarna färre, men stockholmarna får inget veta. Media skrev inget om detta.
Vilket leder till att man frågar sig: Är det för att journalisterna inte kan tyda offentliga handlingar? Eller är det för att medierna är (borgerligt) ideologiskt styrda?

Medierna styr i mångt och mycket den offentliga debatten genom sin dagordningsfunkton. Således kan man säga att medias inverkan på samhället kanske inte finns i vad som sägs, utan i vad som inte sägs.

- Vilket leder en vidare till slutsattsen att detta kanske har sin förklaring i vad medierna väljer att inte skriva om..?

Borgarna - nu även på de internationella oligopolens sida

2008-03-31T09:46:00.005+02:00

Idag stor det klart, Svenska vin och sprit säljs till Pernod Ricard som således blir världens största spritdrycksföretag.
Med andra ord blev det som jag förespådde för ett år sedan. Det då näst största spritföretaget i världen stärker sitt oligopol på den globala marknaden.

Svenskarna får en engångssumma och skiljs ifrån en av de mest kända varumärkena som någonsin producerats i Sverige.
Odell kunde i mångfaldens namn istället ha styckat upp företaget och sålt till mindre svenska aktörer.

Make, således, no mistake – Borgarna står även på de globala storföretagens sida.

Avknoppning på schyssta villkor?

2008-03-26T21:46:00.016+01:00

Imorgon (27/3) faller klubban i Södermalmsstadsdelsnämnd på att lägga ner tre hemtjänstenheter för att de fyra dagar senare dag ska gå över i privat regi . (ärende 26)
Värderingen av enheterna är gjord och köpesumman blir inte marknadsmässig.

Så här skriver Anders Morin, expert på välfärdsfrågor för Svenskt näringsliv om avknoppningar:

Det är (...) rimligt att det värde som representeras av att skolan eller vårdcentralen som tas över har ett gott rykte, ett bra geografiskt läge och en befintlig och förväntad ”kundstock” av elever, patienter etcetera – det så kallade goodwill-värdet, också prissätts. Det vill säga att en överlåtelse sker till marknadspris. Värdering av goodwill är inget ovanligt och kan göras av till exempel ett oberoende revisionsföretag.
Ett oberoende revisorföretag har värderat enheterna
– men ingen inräkning av goodwill har gjorts.

Morin fortsätter:

I praktiken får försäljning till underpris samma effekt som ett ekonomiskt stöd till privata företag, vilket i princip inte är tillåtet för kommuner och landsting att ge

Enheterna använder sig dessutom av goodwill i det material som har gått ut till brukarna innan avknoppningen (nedre högra hörnet).
Över samtliga tre enheter använder man alltså kvalitetsutmärkelsen 2006 för att lugna brukarna - även fast det bara var Katarina - Eriksdals hemtjänst som vann utmärkelsen

Imorgon faller klubban på att lägga ned enheterna Katarina/Eriksdal, Magdalenagården/Gamla stans och Tanto hemtjänst, för att enheterna ska övergå i privat regi.

En majoritet av personalen mottsätter sig beslutet.

Medborgarna har ingen talan.

Bristen på identifikationspunkter ger det demografiska problemet i politiken

2008-03-17T11:56:00.012+01:00

I valet 2006 så gick valdeltagandet upp jämfört med valet 2002 och det gällde även förstagångsväljarna (se här sid 118).
Störst var uppgången i storstäderna.

Dock så är valdeltagandet i åldersgruppen 18 – 29 fortfarande lågt om man jämför med åldrarna 30- 65 år. I Stockholm så röstade 78,3 procent av de unga mellan 18-29 år medan 87,4 av de röstberättigade i åldersgruppen 45-64 år gick och röstade.
(se här sid 142)
Frågan är vad klyftan i valdeltagande beror på?

Många äldre verkar tro att yngre inte bryr sig om politik, frågan är dock om det verkligen är där problemet ligger.
Unga har all anledning att engagera sig politisk både valmässigt och partipolitiskt inte minst för att utforma politiska lösningar till en ny verklighet på arbetsmarkanden, nya förutsättningar för boende osv.

Det politiska partiengagemanget bland unga människor har dock gått stadigt ned sedan början av 80-talet (detta trotts att det var vi som drabbades värst av de ekonomiska kriserna på 90 - talet).
Andelen som är medlem i något politiskt parti låg 2005 i den yngre gruppen (16-24 år) på 3,4 procent. I den äldre gruppen 45-54 år så var 5,9 procent medlem i något parti och i gruppen 55-64 år så var 8,5 procent medlemmar i något parti
Det innebär alltså att det är inom ålderspannet 55 - 64 som de flesta som formar och företräder politiken finns.

Frågan är därför om det inte egentligen är här som ”problemet” ligger?
De som utformar politiken och de som i majoritet går på mötena är inte personer som de yngre kan identifiera sig med. Jag har många äldre mentorer inom politiken som jag uppskattar mycket, men det skymmer inte det faktum att vi lever i skilda verkligheter.
När det kommer till det stora flertalet blir det till och med bitvis tufft att förklara en nutid för någon som lever i en dåtid fast samtidigt, om ni förstår vad jag menar.

Äldre identifierar sig med äldre. Eller så identifierar de sig med yngre som beter sig som äldre i nomineringsprocesser och vårt "image-problem" växer.
Inom moderaterna förstår man det där med identifikationspunkter och lyfter således fram unga tjejer som denna

Riktat specifikt mot våra målgrupper kan det således behövas företrädare som rent faktiskt ger målgrupperna personlig igenkänning.

Ny tid, ny verklighet

2008-03-16T11:20:00.004+01:00

Den 11 mars var det dags igen. Ännu en gång träffades södersossar och denna gång även SSK:are på Spegelteatern för att diskutera politik.
Nu talade vi specifikt om unga vuxnas situation (inriktat på studenter)/ en annan verklighet.
Vad vi sa kan du läsa här (Word-dokument)

Det var bra att även äldre personer var där och lyssnade / samtalade. Det gav en bra kontrast till våra samtal.

Tack för en underbar rådslagshelg!

2008-01-13T21:25:00.001+01:00

- Tack alla underbara, smarta och begåvade människor som deltog i Södersossars rådslagshelg nu i helgen.

Jag känner mig helt slut men är jättenöjd över all kunskap och all framtidstro och alla konkreta förslag till en framtida Socialdemokratisk politik.

- Tack för att vi (nästan) inte alls pratade om borgarna, utan att vi koncentrerade oss på att reflektera över vår politik.
Och tack för att precis alla kom in med sin vinkel, sin erfarenhet i frågorna vilket gav att samtalen blev otroligt givande, utvecklande och konkreta.

Tack

När det triviala blir det väsentliga

2007-11-28T00:46:00.000+01:00

I boken Media and the restyling of politics skriver John Corner om hur politiker bygger en framgångsrik media-”persona”.
I en tid där det personliga har blivit ”politiskt” och den egentliga politiken synes ske i det fördolda så kan man undra vad vi får istället.
Corner pekar i boken ut tre huvudsakliga områden där framställningen av politikern måste stämma om politikern vill nå framgång i en medial kontext;

Vokaliteten
En politiker måste vara smart i sitt ordval. Gärna förmedla en historia.
Det är lättare för mottagaren att identifiera sig med den rent faktiska politiken, om den blir exemplifierad.
Därför fick vi i valrörelsen 2006 inte höra stel argumentation om hur det rent kategoriskt bör vara mindre skatt i Sverige när moderaterna skulle debattera trängselskatter.
Istället fick vi höra om den ensamstående fotbollsmamman som inte längre kunde ta sina barn till fotbollsträningen.

Ikonifieringen
Politikerns framtoning måste stämma.
Här gjorde Reinfelt sin läxa väl och anlitande en personlig tränare innan valrörelsen drog igång. Om Persson skulle framställas som trött och förbrukad var det viktigt att han själv framstod som stark och vital.
En annan nästintill komisk ikonifiering är dessutom när Reinfeldt deltar i valdebatten i SVT med en starkröd skinande slips, medan Persson bär en mörkröd blek densamma. Denotationen av ungdomlig friskhet – mot ålderdom och tråkighet var uppenbar.

Kinetiken
Den tredje faktorn blir den kinetiska – det vill säga bilden av politikern i ”aktion”. Det kräver lite koreografi.
Fart, fläkt och handlingskraft är det viktig att politikern utstrålar.
Att således ena dagen medverka i klimatsamtal med USA:s president, för att andra dagen delta i samtal med undersköterskor på olika vårdinrättningar denoterar att man är med ”där det händer” samtidigt som man är en ”man av folket”.

Corner menar att det är just i gapet mellan representanten och ”de representerade”, som former av ”politiskt stil” har tillåtits att utvecklas.

Någon stans är det kanske inte längre politiken vi får igenom media, utan illusionen av den?

Om de offentliga verksamheterna som inte kan granskas av media

2007-11-18T13:32:00.001+01:00

Jag läste i morse(18/11-07) DN:s ledare om tryckfrihetsförordningen.
DN valde där bland annat att framhålla meddelarskyddet till tryckfrihetsförordningens försvar och skriver att;

” Dessutom innebär grundlagen att anställda i offentlig förvaltning kan tipsa redaktioner om missförhållanden utan att behöva frukta repressalier. Meddelarfriheten och anonymitetsskyddet ger dem den säkerheten”

I kommunal verksamhet gäller meddelandeskyddet - ja.
Men i privat verksamhet är meddelarskyddet i praktiken ickeexisterande. Även när det gäller privata verksamheter som har upphandlats för offentliga medel (skattepengar).
Det är för att personalen på en privat vårdinrättning inte skyddas av meddelarskyddet.

Detta är ett enormt problem och borde egentligen förorsaka en revidering av antingen "lagen om skydd för företagshemligheter" eller av meddelarskyddet. Man borde onekligen anpassa nutida lagstiftning till att innefatta även privata företag som "utövar" offentlig verksamhet.

I Södermalms stadsdelsnämnd lade vi för ett tag sedan ett förslag till beslut (här) angående upphandlingskriterierna för verksamheten på Vintertullens äldreboende (driven privat).
Där skrev vi (/jag) in som en "att-satts" att vi i oppositionen krävde att meddelandeskyddet skulle omfatta även de privata företagen som deltog i upphandlingen.
Det inte minst nu, då det enbart är privata företag som får delta i upphandlingarna på Södermalm.
(Stadsdelsförvaltningen/kommunen får alltså inte lägga egenregianbud - ens för jämförelse.)

Den borgerliga majoriteten avslog vid mötet denna skrivelse
(nu offentlig handling men inte utlagd på den kommunala hemsidan så därför publicerad via södersossars hemsida)

Att meddelandeskyddet inte täcker privat verksamhet upphandlad för offentliga pengar innebär att kritik mot offentlig verksamhet kan blomma (vilket är bra när det är berättigat) medans privat verksamhet, köpt med skattebetalarnas pengar förblir medialt ogranskad.

Här kan du även läsa mer om hur anställda på privata företag inte omfattas av meddelandeskyddet

Vi måste våga tänka nytt när det kommer till systemen

2007-11-11T11:20:00.000+01:00

Säger metallbossen Stefan Löfven.

Sant.

Säkerhetssystem som fungerade bra igår fungerar inte lika bra idag.

Carin Jämtin: -”Det var inte så att miljöpolitiken kom in med Miljöpartiet”

2007-11-11T11:18:00.000+01:00

Nej och det är kanske viktigt att betona. Socialdemokraterna är otroligt starka i miljöfrågorna och har länge varit det. Ändå hade Persson det tufft med att nå ut med det gröna folkhemmet.

Hur kommer det sig?

Hur får brukaren mer inflytande i offentlig verksamhet?

2007-11-11T10:23:00.000+01:00

Det är en av de frågor som lyftes i morgonens paneldebatt på framtidsdagarna.

Det här är ett viktigt område att prata om.

Om vi ska kunna berättiga och kvarhålla verksamheter i offentlig regi så måste vi ta ”krafttag” (ursäkta floskeln) i den här frågan.

Offentlig verksamhet måste ha en starkare skyldighet att se till att vården följer brukarens önskemål.

Borgerlig media och konsten att sänka sossar

2007-11-10T14:10:00.000+01:00

Det är intressant att få vara med från insidan och få höra vad man säger. Det blir extra intressant när man sedan jämför det med vad man senare läser i exempelvis SvD och DN.

Istället för att lägga tonvikten på vad Mona förmedlade, det vill säga: att det vore olyckligt för eleverna om skolpolitiken ska läggas om varje gång man skiftar styre. Så väljer man att från medias håll lägga tonvikten på att Mona öppnar för tidigare betyg.

Jag har skrivit om det förut: Media styr kanske inte direkt med vad de säger.
Men media styr definitivt med vad de inte säger

Uppdatering
I Morgonens tidning (11/11-07) finns en längre artikel av Tove Nandorf där hon mer rättvist framhåller att betygfrågan var en del av en eventuell uppgörelse.

Mona: -”vi vinner inte 2010 på samma program som vi förlorade på 2006”

2007-11-10T12:37:00.000+01:00

- Amen
Vi måste dock även reflektera över sättet på vilket vi kommunicerar

Förtroenderådets möte inleddes, som brukligt är, med ett anförande av Mona. Där stakade hon ut en riktning för diskussionen och lyfte några av de frågeställningar som ska diskuteras under helgen.

Sahlin lyfte även fram en del skillnader mellan (s) och (m).

Man påtalade att inom socialdemokratin är medlemmarna viktiga, inom Moderaterna synes imagen ha blivit viktigast. Men här får man nog vara försiktig med gränsdragningen.

Om jag får vara en kärleksfull kritiker så är det frågan om socialdemokratin inte kan bli bättre på att dels analysera sin målgrupp och dels att tala till denna målgrupp - särskilt i Stockholm.

För den bittra sanningen är trots allt den att partileden tunnats ut. Så att luta sig på att nå ut enbart via sina medlemmar (särskilt i Stockholm) är nog inte den ultimata lösningen.

I den stadsdelsförening där jag är ordförande, har vi tagit ett principbeslut
- inga fler ”käckheter” i vårt utåtriktade material.

Det är svårt att över huvud taget nå ut i ett Stockholm som domineras av borgerlig media. Tiden då media kände en redovisningsplikt och deltog i folkhemsbygget är för länge sedan förbi.
En generell slutsats är även att torgmötenas envägskommunikation inte är ett särskilt lyckat sätt att nå ut med det vi vill.

Det innebär att i Stockholm måste vi bli smartare i vår kommunikation.

Moderaterna har sedan länge insett att innan ett förslag släpps så kan man vända opinionen till sin fördel genom att låta andra samhällsinstitutioner påkalla problemen vartefter man själv skrider fram med paketlösning.
Min fråga är således - Are we there yet?

På plats på framtidsdagarna Och om Wolodarskis verklighetsuppfattning

2007-11-10T10:03:00.000+01:00

Jag sitter nu i webbstudion på framidsdagarna. Redan på morgonen häpnar man av Wolodarskis ledare i morgonens DN.
Där konstaterar han att landets friskolor presterar bättre på de nationella proven. Wolodarski drar av detta slutsats att friskolor därmed lyckas bättre med att prestera bra betyg.

Drar man en sådan spännande slutsats så är det frågan om man inte har drabbats av en lika skev verklighetsuppfattning som folkpartiet.

För kanske är det istället så att elever i privata skolor generellt har bättre socioekonomiska förhållanden?
Och kanske är det därför dessa elever generellt presterar bättre?

SCB konstaterar: unga tjänar mer när de jobbar än när de går arbetslösa eller på studiemedel.

2007-11-06T14:41:00.000+01:00

Idag (6/11) kan vi bland annat i DN läsa att unga människor fördubblade sina inkomster på fem år mellan år 2000 och 2005. Artikeln/artiklarna bygger på fakta framtaget av Statistiska centralbyrån där man har följt samma personer över tid.

Av någon anledning tycker man att det är intressant att konstatera att när unga lever på studiemedel eller socialbidrag (alltså under/rsp på existensminimum) och sedan får jobb (som förhoppningsvis ger mer än existensminimum) så får de en bättre inkomst.
kors i taket

Det visar sig nämligen att när man inte är arbetslös eller studerande så tjänar man bättre.
Där ser man..

När media tog makten (och förvirrade Lars Danielsson)

2007-11-04T13:38:00.000+01:00

I Niklas Ekdals ledare idag citerar han Lars Danielssons bok "I skuggan av makten" i vilken Lars Danielsson skriver att det är; ”i avsaknaden av reella motsättningar och viktiga politiska sakfrågor” – som det har blivit relevant med trivialiteter i den ”politiska” rapporteringen.

Analysen är slående

Just nu pågår den mest omfattande och systematiska om(/tillbaka)ställningen av samhället till Sverige al a´ 1800 – tal, eller till ”den amerikanska modellen”, som Sverige någonsin haft det tveksamma nöjet att uppleva, och Perssons föredetta närmaste tjänsteman väljer att analysera det mediala läget som ett läge där det är i avsaknad av ”reella motsättningar och viktiga politiska sakfrågor” som en medial analys av detta faktum har uteblivit.

Som fritidspolitiker har jag själv upplevt hur svårt det är att få in något viktigt i tidningarna.
När vi upptäcker tveksamheter i upphandlingsunderlag eller en systematisk försämring av kommunal verksamhet (med målet att på så sätt driva fler medborgare till privata alternativ), så svarar media med att antingen missa det väsentliga i det vi söker förmedla, eller så avfärdas det vi har att säga med att ”det är för politiskt” och därför vill man inte ta in det.

Jag frågar mig om det i detta medielandskap är särskilt konstigt att medborgaren har förpassats till att göra sina politiska val utifrån skvallerjournalistik. Det då det egentlig politiska uppenbarligen har blivit ”för politiskt” för media att skriva om?
Det är en systematisk högervridning av den offentliga debatten som det borgerliga mediaövertaget i Stockholm står för och att detta nu till och med förvirrar Lars Danielsson är djupt skrämmande..

Tycker du också att det borgerliga mediaövertaget är ett demokratiskt problem? Delta i Södersossars mediagrupp

P.S. Jag gör min djupt politiska ; ) analys av den nya socialdemokratiska politiken, då jag i helgen bloggar från Framtidsdagarna och förtroenderådets möte på Münchenbryggeriet. D.S.

En förlängd ungdomstid

2007-10-14T13:32:00.000+02:00

Peter Wolodarski i DN idag:

” Sveriges television har precis som välfärdsstaten ett demografiskt problem: publiken åldras.”

SVT.s publicserviceuppdrag utgår på att:

”SVT ska även söka nå så många som möjligt, samt göra det möjligt för så många som möjligt att ta en aktiv del i samhällsdebatten”

Idag är etableringsåldern 28 år, för våra föräldrar låg den på 21 år.
- Ungdomar kollar idag hellre på nöjesprogram allt högre upp i åldrarna. Behöver vi oroa oss eller har bara ungdomstiden än en gång förlängts?

Visserligen lyser ungdomspolitiken som en följd av detta med sin frånvaro...

Liberalismens största motsägelse är att förespråkarna säger sig stå för ett mångfaldssamhälle

2007-09-30T18:33:00.000+02:00

Den som köper "fasta" sanningar och att dessa sanningar är densamma för alla är väl om någon kollektivistisk?

(Pluggar denna vecka inför en tenta och kom att tänka på det här i samband med hur olika forskare förhåller sig till kunskap och hur man reflekterar över vad som är vetenskap)

Studiemedel...

2007-09-25T12:35:00.001+02:00

Studiebidraget med lån = 7364 kr/mån

Mina räkningar denna månad:
Tv, bredband, telefoni ca500 kr/mån
Mobil ca 250 kr/mån
El (Fortum) ca 200 kr
Morgontidning 99 kr/mån
Hyra ca 2 900 kr/mån
(höjning detta år på 3,3 % trotts borttagande av fastighetsskatt – nästa år spås höjningen bli betydligt mer)
TV-licens 499 kr
Hyresgästföreningen 225 kr
Lån från mamma (ja, jag är snart 30; ) till SL-studentkort 1000 kr
Mat ca 1500 kr/mån.- Det drar iväg när man inte har någon frys (vilket man sällan har i studentlägenheter).
Total grundkostnad = 7 173 kr

Kvar = 191 kronor
Har jag oturen att behöva gå till läkaren under månaden så hamnar jag istället på minus 69 kronor.

Sedan har man mage att klaga på att Högskoleelever inte lägger ner en heltid i veckan på studierna...
Min fråga är snarare hur det över huvud taget ska vara möjligt när man är tvungen att jobba extra för att klara sig.

(min inkomst för politiska uppdrag ca 2100 / mån)

Vem är Stockholmaren egentligen?

2007-09-17T12:54:00.000+02:00

Opinionen i stort sett hela landet har slagit om från blått till rött men här i Stockholm står sig den blåa opinionen pall även om den krymper något.
Frågan är varför? – Vem är Stockholmaren egentligen?
Eftersom vi förlorade valet i Stockholm och allra mest här på Söder så har vi verkligen anledning att fråga oss vem Stockholmaren är. Eller för våran del – vem Söderbon egentligen är

När man kollar på valdeltagande från valet kan man konstatera att Moderaterna lyckades att mobilisera sina väljare i de traditionella moderatområderna som ute i Äppelviken och på Östermalm(86-90%). Medan valdeltagandet var lågt ute i Rinkeby, Husby och Tensta (50 – 60%).

Flest väljare förlorade socialdemokraterna dock på Södermalm och i Liljeholmen/skärholmen

Kommentarerna till varför Socialdemokraterna förlorade valet löd såhär i Partiets centrala valanalys:

Socialdemokraterna ”glömde bort” att gå i opposition (sid 4). Samhällskritiken kom i skymundan och socialdemokraterna framstod som alltför stolta över vad som uträttats och alltför lite missnöjda med samhällsproblem och orättvisor.

Specifikt om Stockholm stod det bland annat:
(sid 111)

Som helhet gör mediesituationen att det är relativt sett svårt att tränga igenom med lokala politiska nyheter och budskap. Det är främst sådana nyheter som även riksmedierna nappar på som tränger igenom. Det förskjuter bevakningen till mer dramatiska frågor som till exempel trängselskatten och konflikterna i Stockholms arbetarekommun.

Den generella slutsatsen av valnederlaget synes ha varit att det är de äldre medelklassmännen som vi nu ska gå efter – för det är de som vi ”förlorade” i detta val jämfört med andra val.
Men här kan en annan lokalspecifik slutsatts dras.

Om vi exempelvis kollar på vilka som bor på Söder (här där vi förlorade flest väljare) så framgår det att de flesta som bor här är emellan 25 – 35 år och bor i 1 till 2 rums lägenheter. Många av oss ensamma (Stockholm har det högsta antalet singlar än någon annan stad).
Fler röstade här på V eller MP än på någon av de borgerliga partierna borttaget Moderaterna (Folkpartiet är alltså mindre än Vänsterpartiet på Söder).
Det är sammantaget alltså fler i åldern 25 -50 här på söder än människor i åldern 50 och över – och det är alltså dessa unga väljare som gick rakt över från socialdemokraterna till moderaterna i detta val.

Så har den gamla medelklassgubben blivit självisk på äldre da´r?
Ja det är mycket möjligt.
Men det innebär inte att det är han som vi nödvändigtvis ska sikta in oss på att vinna tillbaka.

I alla fall inte här på Söder

Allsång mot högeralliansen

2007-09-03T10:19:00.000+02:00

En underbar gårkväll i Vitabergsparken tillsammans med Vänsterpartiet och LO.

Som det ska vara; gemenskap, glädje och kamp.

En rysning av välbehag gick längs ryggraden när tusen pers klämde i, i staten och kapitalet

Underbart

Ang. Stureplansprofilen Kanske behöver vi se över utbildningen hos landets åklagare?

2007-08-30T10:31:00.000+02:00

Idag får vi reda på att utredningen mot den ena av Stureplansprofilerna är nedlagd. Detta för att kvinnan inte kan peka ut någon av männen som den som har våldtagit henne och för att rättsintyget inte är tillräckligt klart.

Jag måste säga att det uppstår ett klart rättssäkerhetsproblem när åklagaren ensam konstaterar att bevisningen inte räcker till innan frågan prövas i en domstol. En person med möjligtvis bristande utbildning inom dessa frågor sätts alltså att bedöma om bevisningen i fallet räcker till åtal och frågan når därmed inte domstolen.

Visserligen kan man i det nämnda fallet yrka att om åklagaren (alltså den som åtalar den/de misstänkta) inte tror att bevisningen står sig för en rättslig prövning som KAN fälla förövarna, så är det kanske än mer taskigt för att tala ren svenska, att utsätta kvinnan för en rättegång.
Detta även – och det ska has i åtanke - även om det är kvinnan själv som anmält händelsen.

Kvinnan i detta fall blev med all säkerhet drogad. Därmed finns det säkerligen en resonabel förklaring till varför hon inte kan peka ut ”någon av männen som den som våldtagit henne”
(har båda gjort det?).
Här bör dock DNA – prov så att säga kunna ”binda männen till platsen”. Nästa aspekt är sedan att bevisa huruvida samlaget var en våldtäckt eller inte. Och här uppstår, så som jag förstår, nästa problem.

Här hävdar alltså åklagaren att ”rättsintyget som utreder kvinnans skador är inte tillräckligt klart” vilket vid första anblicken kanske kan anses som en besynnerlig förklaring då rättsintyget är uppfört på Södersjukhusets akutmottagning för våldtagna kvinnor – och de borde således veta hur man gör.
Men det huvudsakliga problemet är troligtvis att kvinnans skador här inte är tillräckligt markanta.

Vad som förväntas vid en våldtäckt är att kvinnan ”bör” ha fått skador på insidan av slidväggarna. Detta kan då framhållas som en indikation på att samlaget inte genomfördes med samtycke. Ett annat ”spår” en förövare lämna kvar kan även vara blåmärken på insidan av låren (beroende på hur våldsam han är).
Problemet är, för att tala ärligt, att dessa skador även kan uppstå med en usel älskare. Ett annat problem är även att när en kvinna är berusad så kan det hända att skadorna inte blir lika markanta, då kroppen i ett berusningstillstånd inte ”knyter sig” på samma sätt som annars skulle vara fallet.

Där bör det dock vara en tummregel för män att man inte ligger med en okänd kvinna när hon uppnått sådan berusning (eller har blivit drogad) så att hon till och med blir utslängd från den krog på vilken hon har spenderat kvällen och detta vare sig om hon går med eller inte. För kanske är det så att hon i detta tillstånd hur som haver inte är kapabel att fatta ”de rätta” besluten...?
I detta fall är jag dock övertygad om att det skett en "regelrätt" våldtäckt.

Att bevisningen inte anses räcka för åtal är otroligt beklagligt då ett sådant hävdande avsevärt skadar allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Det budskap det dessutom sänder till unga kvinnor är att; "lite våldtäckt får man som kvinna tåla”

En åklagare som kanske inte vet allt för mycket om problematiken i en våldtäcktssituation ser på bevisningen i detta fall och konstaterar att bevisningen inte räcker.

Men jag frågar mig om problemet kanske snarare ligger i en bristande utbildning i dessa frågor?

Uppföljning 31 aug

Idag går Advokat Elisabeth Fritz ut och begär prövning av fallet beskrivet ovan.
Det visar sig att kvinnan i detta fall visst hade skador i underlivet och dessa så omfattade att hon blivit tvungen att opereras.

Jag har en vän som anmälde sin förövare men inte heller där ledde fallet till prövning.
Den (manliga) åklagaren trodde att den spruckna läppen och blåklockan över ena ögat nog var en del av den sexuella leken.

Frågan är kanske sanarare om det är värderingarna hos landets åklagare som behöver diskuteras?

Kom och sjung Progg!

2007-08-21T11:28:00.000+02:00

Jajemen,
Kom och sjung ut din frustration över Högerpolitiken.

Den 2 september klockan 18:00 i Vitabersparken drar bl a Kajsa Grytt, Sanna Carlstedt, Stefan Ringbom och Maria Lindström igång allsången mot högern arrangerat av LO-distriktet i Stockholms län, SEKO, Socialdemokraterna i Stockholm, SSU, Vänsterpartiet i Storstockholm, Ung Vänster tillsammans med Teater SödraFot.

Sånger av bl a Mikael Wiehe, Vysoski, Hoola Bandola Band, Nationalteatern mf l kommer att framföras under kvällen.
Inträdet är gratis.
Sprid gärna informationen vidare och ladda gärna hem affischen här(PDF)

Ebba Gröns gamla dänga ”Staten och kapitalet” får onekligen en helt annan innebörd med borgarna vid makten...

Tjena ungdomar och unga vuxna! Hela politiska Sverige fortsätter att skita i er... = )

2007-08-16T12:31:00.000+02:00

En tjugondel av de som arbetar idag vill jobba mer och den här siffran är oförändrad sedan 2006 trotts ökad efterfrågan på arbetskraft.
Andelen undersysselsatta 2006: http://www.scb.se/templates/Publikation____194059.asp#BM3
Andelen undersysselsatta 2007: (se under rubriken ”undersysselsatta”) http://www.scb.se/templates/pressinfo____209796.asp

De flesta på tidsbegränsade anställningar är ungdomar och unga vuxna. Det är de tidsbegränsade anställningarna som generellt ger minst timmar per enskild person. Det är alltså för det mesta de på dessa jobb som de som vill jobba mer jobbar (och därmed är undersysselsatta)

Unga kvinnor på tidsbegränsad anställning, alltså kvinnor som
(för det mesta) inte har barn och därmed inte ”väljer” tidsbegränsad anställning för att ha mer tid med sina barn, ökar.
Här är en uppenbar diskriminering på grund av kön och inte pga.”barnhadikappet”.

Mer än hälften av alla unga vuxna vidareutbildar sig inte efter gymnasiet, det är dessa som (för det mesta) hamnar på de ”sämsta” anställningarna och till de sämsta anställningsvillkoren.

Men även de som pluggar vidare står inför en orättvis situation...
Etableringsåldern det vill säga den ålder när 75 procent av en årskull är sysselsatt i arbetslivet har sedan 40 – talisterna var unga till nu, höjts från åldern 21 år till åldern 28 år.
Denna siffra visar på att de unga vuxna som väljer att plugga vidare idag måste plugga längre tid än 40 – talisterna behövde för att få samma jobb.

Detta leder i sin tur till att våra studielån blir större...

Politikersverige fortsätter att tiga...

Eller?

Tack för Priden!

2007-08-06T22:58:00.000+02:00

Sjuuukt mycket med folk i och runt paraden

Proud by night

Tack för de här dagarna. Jag hade skitskoj... ; )

Pride!

2007-07-31T16:45:00.000+02:00

ses där ; )

Stockholms betongmoderater fortsätter förföljelsen av stadens unga vuxna

2007-07-22T12:27:00.000+02:00

Den inskränkta förståelsen och den kraftigt begränsade förmågan att tänka bortom den egna näsan i de blå leden, gör det uppriktigt obehagligt att vara en vanlig ”ung vuxen” i Stockholms stad nu för tiden.

Jag har skrivit förut om hur moderaterna och i förlängningen därmed hela alliansen, spottar på unga vuxna genom att dels slå undan förutsättningarna för boendet – det fasta jobbet – för att sedan komma med en ”reform” – som ska bekostas av de unga själva, för löner som dessutom kan sättas lågt mot en ”arbetsrätt” som inte existerar för mer än 50 % av de unga mellan 20 – 24 och för färre än var fjärde av unga mellan 25 – 34.

Nu kommer nästa steg i förföljelsen.
Stockholms betongmoderater – de marknadsfundamentala (ja, här i Stockholm visade det sig att moderaterna inte var särskilt ”nya”) – startar nu förföljelsen av de unga som bor i olaglig andrahand.
(Moderaterna sitter nämligen i majoritet i bostadsstyrelserna i de allmännyttiga bostadsföretagen)
Andrahandsmarknaden i Stockholm har verkligen spunnit ur kontroll och många unga vuxna bor till rejäla överpriser i andrahandsboenden. Det beror på unga inte har fasta jobb och därför inte ”kvalar in” för vanligt (och väldigt mycket billigare) boende.
Odells förslag om en reform som ska betalas av redan tungt ekonomiskt tyngda unga vuxna för att få lån till höga räntor till bostadsrätt – visar på en oförståelse för situationen som verkligen är skrämmande.
De borgliga är som vanligt uppe och klipper i grenarna i problemträdet, istället för att dra upp problemen vid roten.
Uppenbart är att det måste skapas nya förutsättningar för unga vuxnas boende. Men att det blir så här fel...

Jag har en kamrat inom partiet som besuckar att det nästan alltid är unga som kämpar för ungas frågor inom partiet (vet inte om jag håller med) och att det är gamla som jobbar med frågor som rör gamla. Men frågan är om det inte måste vara så.
Jag menar, undrar om man inte nästan måste ha sett utsattheten från insidan
Se annars hur fel det kan bli...

Tack Mona!

2007-07-16T20:16:00.000+02:00

http://www.socialdemokraterna.se/Templates/Page____117683.aspx

- Det behövs verkligen

Media för medborgaren eller media för konsumenten?

2007-07-09T19:24:00.000+02:00

I Peter Dahlgrens Text ”Media and power transitions in a small country” ger han uttryck för en hävdad snedvridning av det svenska medielandskapet som han menar dels är en produkt av en strukturell förändring av det svenska medialandskapet, dels är det en produkt av en samlad insatts från den politiska högern att kraftfullt men utan synlig märkbarhet, vrida om den folkliga opinionen
(Dahlgren, Peter. De – westernizing media studies, James Curran & Myung – Jin Park (red) 2006 New York .Sid 259)

Dahlgren skriver att i bakvattnet av vänstergrupperingarna på 1960 – talet, så började missnöjet och revolt–tankarna bubbla till ytan hos den politiska högern och man började att organisera sig.
Fram växte i förlängningen inte bara tankesmedjor som Timbro, utan även forskningsinstitut som SNS och universitet: City universitetet.
Cityuniversitetet är numera nedlagt men universitetets material och alster ligger till grund för utbildningen i Stureakademin där man idag utbildar liberala debattörer och skribenter.

Innan dess hade media, enligt Dahlgren, mer deltagit i det svenska ”folkhemsbygget”(s.252). Dahlgren menar att media förr såg sin roll i att underbygga och i någon bemärkelse hålla samman denna samhällsmodell.
– Här kan vi alltså dra en koppling till vad Edward Herman och Noam Chomsky talar om i sin Propagandamodell (se tidigare inlägg); nämligen att media inte bara är en spegel utav samhället, utan att media även är en del av skapandet av samhället. Medierna är med och ger samhället dess sociokulturella form.
Medierna som delar av det gemensamma folkhemsbygget (eller det nationella projektet) har, menar Dahlgren, varit under omstöpning eller snarare under avveckling sedan 1960 - talet.
Även fast media fortfarande verkar som en del av ”den vanliga människans” vardag, så menar han att gapet emellan den mediala ”spegelbilden” och den sociala verkligheten växer.

Detta blir ett demokratiskt problem då vi då blir hänvisade till att göra vårt demokratiska val utifrån en haltande återgivning av samhället.
Detta menar Dahlgren har att göra med fler saker. Dels ser han en ökad medial koncentration hos bland annat Bonnierfamiljen (som även äger största delen av TV 4). Dels har det att göra med (som även Herman och Chomsky talar om) en förstärkning av det kommersiella imperativet. Det vill säga; tidningarna har blivit en del av en kommersiell marknad och speglar därmed även det i sin rapportering. Vi får en kommersiell likriktning där man i sin jakt på publikmaximering grovt förenklar samhällsbilden och förlorar därmed den diversitet (mångfald) som icke-kommersiella kanaler kan kosta på sig. Det leder till ett medielandskap landskap som i sin orientering emot marknaden, tabloidiseras och offentlighetens komplexitet får ge vika för det snabba och lättillgängliga.
Denna utveckling menar Dahlgren har gett en subtil ideologisk omvridning av i förlängningen hela medielandskapet.

Dahlgren konstaterar att media har definierat sig själva som bevakarna av medborgarnas intressen allt medan den ekonomiska eliten har redigerats ur diskussionen om makt. Den kritiska blicken har riktats mot politikerna medan den kritiska journalistiken riktad mot storkapitalet har uteblivit.
(Läs bland annat Lotta Fogdes debattinlägg här 18/5 - 07 ).

Dahlgren menar att den medierade kulturen har blivit en konsumtionskultur som har givit att utgångspunkten tas i marknaden, snarare än i det civila eller offentliga kontexten.

Han frågar:

"kommer nuvarande medietrender, uppbackade av förändringar i den politiska ekonomin mot mer fri marknad, generera en kultur som över huvud taget är föreningsbar med medborgarskapet, eller kommer medborgarskapet, som sätt att vara och ett sätt att tänka, bli ersatt med konsumentens referensramar?"

Imorgon fyller jag år...

2007-07-04T17:51:00.001+02:00

Bara så att ni vet... ; )

Sätt på dig propagandaglasögonen och lär dig att läsa medietexten kritiskt

2007-07-02T17:48:00.000+02:00

- Läs Propagandamodellens teser nedan och se om du kan ser modellens teser i det som rapporteras i kommersiell media
(DN, TV4, TV3 osv)

Innan sommaren skrev jag B- uppsats och tittade där på om Herman och Chomskys propagandamodell var applicerbar på vår svenska mediala verklighet.
Vi vände alltså på steken och istället för att titta på ägarestrukturer eller efter journalisters ideologiska tillhörighet, så tittade vi istället konkret på medietexten (den text mediet förmedlar) och frågade oss; - ser vi genomslag av det Herman och Chomsky pekar på är ett tecken på icke-ideologineutral rapportering?

I Herman och Chomskys propagandamodell så menar författarna att nyheterna både verkar i och påverkar mottagarens verklighet.
I propagandamodell- teorin menar Herman och Chomsky för det första att nyheter är en social produkt alltså en produkt av det samhälle som mediet rapporterar om, men Herman och Chomsky säger även att nyheterna är en kulturell text. Med det menar man att nyheterna uppstår och rapporterar visserligen om en social verklighet, men att denna veklighet skapas även i den text som mediet förmedlar och hur de väljer att förmedla denna ”verklighet”.
Mottagarens sociala verklighetsuppfattning skapas således både utanför och i medierna.

Nyheter som social produkt
Om vi således ser nyheterna som en social produkt så blir det relevant att titta på vad då denna produkt i det kommersiella mediet i så fall består av.
I Herman och Chomskys propagandamodell ämnar de synliggöra hur kommersiell media i själva verket inte alls står för en fri eller en ideologineutral ”återgivelse” av verkligheten. Det gör de genom att påkalla följande teser:

Den första tesen är att ägarna av kommersiella medier har en viss vinning i att bevara status quo – alltså den samhällsordning som nu råder. Detta för att denna samhällsordning ger att ägaren av mediet har en privilegierad ställning i samhället.
Marknadsorienteringen leder till konglomerat och transnationella mediesamarbeten som behöver stöd även i den nationella kontexten. Därför är det viktigt att även nationen köper den ställning som mediet har och den ordning det råder under och därför kommer nyheterna att rättfärdiga denna ordning – den strikt kapitalistiska ordningen där marknaden inte kan/ska styras.
Som exempel så läggs nyheten upp på det sättet att den berättar en historia som landar i slutsatsen att enbart marknadskrafter kan lösa socioekonomiska problem.
Ett annat exempel är att ”demokrati” definierat utifrån ett liberal- konservativt synsätt lyfts fram som den enda rätta formen för demokrati.
Utifrån denna tes är det med andra ord ett status quo – tänkande som vi bör vara uppmärksamma på i nyhetsrapporteringen.
”Rättfärdigas” marknadskrafterna så att säga, eller kanske snarare framställs marknadskrafterna som icke ifrågasättbara?
Detta kan göras på flera sätt vilket jag kommer till under ”nyheter som kulturell text”.

Den andra tesen är tudelad och menar dels att kommersiella medier ”snuttifierar” sina nyheter för att nå en så pass bred publik som möjligt. För det andra menar man att mediet gärna intar en slags övre medelklass-/överklassnormativitet i det de rapporterar om. Detta för att annonseringen ju helst ska nå dem som faktiskt kan konsumera.
Den första delen i andra tesen
handlar således om att mediet i sin jakt på att sälja en så pass bred publik som möjligt till mediets annonsörer, kommer att ”snuttifiera” det vill säga förenkla nyheterna kraftigt för att på så sätt nå så många som möjligt. Kommersiell media är beroende av sina annonsörer för att överleva. Därför är kommersiell media beroende av att kunna tillhandage sina annonsörer så pass bred publik som möjligt.
Mediet kommer därför att söka göra nyheterna så pass lättillgängliga som de kan för att så många människor som möjligt ska finna dem tilltalande.
Ett exempel på detta är att ”snuttifiera nyheterna” – det vill säga grovt förenkla historien och utelämna viktiga och relevanta samband. Ett annat exempel är att man satsar på sensationsjournalistik.
Exempelvis istället för att rapportera om politikers politiska gärningar, så riktar man in sig på när politiker ”gör bort sig” eller riktar ned den mediala analysen på ett specifikt uttalande nämnt i ett samband, men som ryckt ur sitt samband blir konstigt och rent av illavarslande.

Den andra delen under denna tes är att;i och med att mediet är beroende av annonsörer så finns det en risk att, för att kunna ”sälja” den mest köpstarka publiken till mediets annonsörer, så kommer man att rikta in sin nyhetsförmedling på sådant som intresserar den mest köpstarka publiken. Detta för att annonseringen ju helst ska nå dem som faktiskt kan konsumera.
Ett exempel är att man i nyhetsrapporteringen enbart anlägger ett medelklassperspektivet eller överklassperspektivet på nyhetshändelsen i det sätt man rapporterar om en händelse.
Det vill säga man väljer att rapportera enbart de implikationer händelsen har för den övre medelklassen.
Ett exempel på detta är när man exempelvis rapporterar om borttagen fastighetsskatt så väljer man att åka ut och intervjua glada fastighetsägare. För att sedan ge en ”allsidig bild” så intervjuar man sedan även den som inte tjänar så mycket på sänkningen, eller så rapporterar man om den inlåsningseffekt som borttagandet kan innebära.
Detta istället för att anlägga helhetsbilden och rapportera om hur man nu tar bort en skatt för (det mesta) de redan rika då sänkningarna i väldigt ringa omfattning når de som exempelvis bor i hyresrätt. Ett annat tänkbar alternativt sätt att rapportera om skatten som nu tas bort kunde således ha varit ur utgångspunkten; hur denna skatt är en av få fasta skattebaser som vi har, eller hur våra fastighetsskatter är av de lägsta fastighetsskatterna inom EU.
Dock blir det inte detta som blir det perspektivet som anläggs i rapporteringen i det kommersiella mediet.
Nyckeln är här blir alltså att titta efter vad som INTE sägs i rapporteringen. Kan man se det som rapporteras ur en annan synvinkel eller från en annan utblickspunkt? - vems historia blir exempelvis utelämnad ur rapporteringen?

För det tredje menar Herman och Chomsky, att kommersiell media har ett symbiotiskt förhållande med staten och landets större företag och institutioner.
Media lutar sig emot dessa institutioner i sin rapportering och dessa institutioner ger sedan i sin tur legitimering till mediet och i förlängningen även till den historia som mediet för tillfället förmedlar.
Genom att sedan luta sig på dessa institutioners implicita auktoritet, kan mediet ge en chimär bild av att vara objektiva även fast mediet är de som bestämmer hur, när och i vilken kontext institutionen får komma till tals.
Vad man dock dessutom utelämnar i detta, är det faktum att dessa institutioner äger sin auktoritet som produkt av sin privilegierade ställning i samhället. Institutionens ställning ifrågasätts alltså inte, utan förstärks snarare av att mediet väljer att luta sig mot dessa för att ge sken av opartiskhet.
Detta kan i nyhetssändningen användas på två sätt: Det ena sättet är att låta institutionerna stå för den historia man söker förmedla.
Mediet ”gömmer sig” då så att säga bakom en chimär opartiskhet i det man lyfter fram institutionen i förgrunden av berättelsen och på så sätt osynliggör sin egen roll i hopsättandet av historien.
För det andra så ifrågasätts inte institutionens uttalande eller tes alls, vilket ger att mottagaren hänvisas till att köpa institutionens tes som det sanna då inget alternativ ges.
Ett exempel är när man rapporterar om någon i riksbankens styrelse som går ut och säger att lönerörelsen spär på inflationen och att man därav kan bli ”tvungen” att höja styrräntan.
Mediet förmedlar här implicit historien att lönerörelsen spär på inflationen = dåligt.
Den chimära opartiskheten ligger därmed i att man lutar sig på vad riksbanken säger men bygger historien som leder till slutsatsen att lönerörelsen och arbetarnas vilja att höja sina löner kan leda till högre kostnader för oss alla i form av en högre ränta (på exempelvis lån).
Ett annat sätt att berätta historien kunde annars ha varit; att när den nya regeringen ger skattesänkningar till de redan rika då spinner inflationen igång och styrräntan kan därmed behövas justeras.
Nyckeln blir här därför för det första att titta efter när mediet väljer att ”gömma” sin delaktighet som aktör i ihopsättandet av historien. Hur/när skjuter man fram institutioner eller om du så vill ”den vanliga människan på gatan” i förgrunden av den historia man förmedlar i inslaget?
För det andra blir det relevant att titta på vem som får komma till tals och vad dessa personer säger. Vad är det för slutsats historien leder till på det sätt historien är uppbyggd?
- Finns det något som skulle kunna sägas också, eller istället?
Och vad har institutionen eller privatpersonen som kommer till tals för intressen i historien? – Vad står de för?

För det fjärde menar Herman och Chomsky att staten och dessa institutioner eller större företag ger nyhetsproducenterna och journalisterna sin information på en villkorad grund. Herman och Chomsky menar att media därför inte är benägna att stöta sig med dessa institutioner ”för mycket” då det skulle kunna resultera i en skadad relation mellan mediet och informationskällan. Därmed legitimerar mediesystemet marknadssystemet eller institutionerna istället för att ifrågasätta deras existens. Medierna blir på sådant sätt förstärkare av systemet snarare än totalt kritiska granskare. Detta ger att media framstår mer som rådgivare till de större företagen, institutionerna och makthavarna. Detta för att en frontalattack av densamma skulle leda till en skadad relation som skulle kunna innebära att mediet inte släpps in i maktens kärna.
Ett exempel på detta är när man i nyheterna intar en slags förhandlingsståndpunkt istället för frontalattack mot en institution eller mot en makthavare. Exempelvis väljer man att inte gå allt för hårt åt ifrån journalistens sida om en ministers oljeaffärer, detta för att inte skada relationen och på så sätt som konsekvens inte bjudas in till maktens innersta cirkel.
Alltså håller mediet sig relativt lugnt istället för att frontalattackera (man kan dock istället låta någon annan göra ett utspel i mediet mot institutionen eller huvudpersonen).
Man undviker att gå allt för hårt på för att man vet att informationsflödet mellan institutionen och mediet kommer att skadas om mediet inte håller sig relativt väl med informatören.
Nyckeln blir här därför att titta efter en slags vänskapskorruption.
Hur kunde mediet ha rapporterat om en skandal eller en ideologisk ”slip up” istället?
Kan vi se tecken på att man inom en viss historia inte går på så hårt som man skulle kunna gå på? -vad är det som inte sägs i bemärkelsen; vad skulle kunna sägas istället?

Som sista tes menar Herman och Chomsky att vänsterrörelser hotar genom sitt blotta varande och sin ideologiska grundsatts det kommersiella mediets varande. Därför kommer mediet att gestalta vänsterrörelser som verklighetsfrämmande, extrema och irrationella.
Utöver detta kommer inte heller en medieinstitution som lyder under marknadskrafter att attackera den ordning i vilken mediet tar sitt existensberättigande. Alltså kommer mediet inte att angripa eller ifrågasätta marknadens grundsatser och ideologiska ordning.

Hur man ser detta gå igen i medierna ska alltså vara genom att man i nyhetsförmedlingen hela tiden ställer vänsterteserna i dikotomi mot marknaden eller högerideologin i vilken form den än ter sig. För det första bygger man då alltså upp historien så att den enbart får två, mot varandra uteslutande teser. För att detta ska fungera måste därför bilden för det första kraftigt förenklas.
Sedan ska dessa teser ställas mot varandra under förutsättningen att köper du ena tesen så faller den andra automatiskt.

Exempelvis; En stor demonstration mot ett EU – toppmöte drar många människor som vill protestera mot vad de upplever är en centralisering av makten i EU och emot vad de upplever är de kapitalistiskt färgade regler som unionen synes lyda under. Några av demonstrationsdeltagarna ballar dock ur och börjar smasha skyltfönster.
Genom att enbart återge ”urballandet” så bygger mediet implicit historien av att; förkastar du inte demonstrationen och vad den står för så är du för att man smashar skyltfönster.
Det innebär att de tusentals som inte har smashat skyltfönster buntas ihop med dem som gjorde det och demonstrationens budskap går därmed helt förlorad då istället ”urballandet” hamnar i förgrunden för rapporteringen om demonstrationen.
Herman och Chomsky menar att kommersiell media hela tiden kommer att söka efter att sortera in händelser i denna grovt förenklade ideologiska diskurs och snäva ideologiskt ramverk. Detta kan dock ibland ledan till grova motsägelser eller ideologiska ”slip up:s”.
Här blir därför nyckeln att leta efter logisk inkonsekvens och motsägelser i nyhetsrapporteringen.
En annan sak att kolla efter är vilken referensram vi tillhandages när vi ska tolka historien. Säger reportern exempelvis något om den person som ska intervjuas eller vad som ska återges? Vad säger han om denna? Vad är det så att säga för förförståelse vi får med oss när vi sedan ska tolka historien? Kunde denna förförståelse ha byggts annorlunda?

Nyheter som kulturell text
Denna tanke hänger samman med Norman & Chomskys första tes i propagandamodellen som innebär att när detta mål är nått, så gäller det att bevara den innevarande samhällsordningen för att kunna tillskansa sig av de privilegier som detta medför.
Den andra och minst lika viktiga aspekten av propagandamodellen blir således även att den text som det kommersiella mediet skriver, blir sedan även den kulturella text utifrån vilken vi sedan tolkar en större verklighet.
Det är därför, menar Herman och Chomsky – som vi bör vara uppmärksamma på de snedvridningar av denna verklighet som de därför tar upp i teserna ovan.
Nyhetstexten är nämligen inte bara en spegling av samhället. Medietexten vi mottar bli även i förlängningen den text utifrån vilken vi sedan bygger vår verklighetsbeskrivning och därmed även den text utifrån vilken vi bygger samhället.
Då blir det i allra högsta grad relevant att titta på vilken text mediet i så fall skriver.

Mediernas chimära autonomi och medias påstådda opartiskhet ger mediet ett existensberättigande som blir användbart i vidareproduktionen av de dominerandes ideologiska mening.
Herman och Chomskys tes blir således att det kommersiella mediet skriver samhällets text men gör detta på intet sätt neutralt.
Det kommersiella mediet tenderar snarare att översätta det kapitalistiska intresset till det generella intresset och avvikande intressen marginaliseras som divianta - det vill säga inte normala / annorlunda / avvikande.

Lovtal till Sokrates

2007-06-26T09:36:00.000+02:00

Jag läser en retorikkurs över sommaren och grävde därför lite i mina gamla mappar på datorn för att se på tidigare tal jag hållit.
Hittade då detta lovtal (se nedan) till Sokrates som jag höll på en annan retorikkurs iklädd rollen av Platon, Sokrates nära vän.
Talet är föreställt att hållas innan Sokrates tömmer den giftbägare som blev hans dödsdom.
Shit med sådant smöreri kunde jag inte ha fått något annat än VG...

Lovtal till Sokrates
De säger att du misslett oss min vän, men låt giftets pilar träffa dem som dig förkastat.

Ty du har ej misslett oss, om en du vårt sinne färgat du ej stakat en väg utan flera.

Ty du har ej givit oss några svar. Du har enbart gett oss frågor.
Du har ej bett oss att stödja dig, hur menar de då vi dig kunnat följa?

Hur kan vi missledas om du ej givit oss en stig?
Hur kan vi missledas om du ej likt gudarna gett oss regler att lyda?

Hur kan de förkasta dig så min vän, när din vilja ej varit annan än att öppna våra ögon.
Hur kan de döma dig när de inte kan bära en dygd som stå dig högre?
Hur kan de önska dig från livet när du dem önskat sanning?

Jag vill idag hylla dig ty du har för mig varit viktig. Jag vill att du vet att jag högaktar dig ty din välvilja har rört mig djupt.

Jag vill att du vet detta för detta är mig viktigt
Du har breddat min begreppsvärld genom att du givit mig frågor att ställa mot vad jag tagit som sant.

Du har ej bett mig dölja min okunskap, utan visat mig vart den finns att finna.
Du har tagit min hand och visat mig det mörka i mitt hjärta. Ej anklagande, ej klandrande utan välmenande och därmed befriande.

Jag är en bättre människa tack vare dig och för det är jag dig evigt tacksam. Utan dig skulle jag varit trångsynt och instängd i min rädsla.
Utan dig skulle mina ord vara tomma om en hårda och missriktade.

Jag vill tacka dig min vän för så mycket mer än din vänskap,
jag vill tacka dig för så mycket mer än mina ord kan ge.
Jag vill tacka dig för den värld du mig öppnat och för att du öppnat mitt hjärta mot vad mitt öga inte kan se.

Jag har ställt dig frågor men du har låtit mig ge dina svar.
Du är en gåva min vän, ett skänk som världen sent ska glömma. Jag för dina ord vidare, så sant som att mitt namn är Platon, ska dina ord leva vidare, ty det enda goda är kunskap och det enda onda är okunnighet.
Jag håller av dig djupt min vän, det är därför med tungt hjärta och djup uppgiven het jag står här inför dig på din yttersta dag och bjuder dig att skåla.
Höj din giftbägare och dela med mig din sista skål
Skål min kära vän Sokrates, skål...

Sommarlov ?

2007-06-17T18:40:00.000+02:00

Blir lite rädd för mig själv ibland. Tiden spinner på. Uppgifter ska göras, fler kan trängas in tror jag... och total fallering.
Förra veckan började orden kollapsa in i varandra i det jag skrev och det jag sa. Sedan kom dunderförkylningen som en förbarmelse, inget val, bara ta det lugnt...
(ok, var uppe och dammade lite)

- Ibland sparkar kroppen bakut - skönt att den gör det

Lyssna på det ; )

Hur f-n ska vi bo egentligen?

2007-06-10T12:05:00.000+02:00

Det är med fasa jag iakttar hur bostadspolitiken konstant missgynnar unga vuxna och det ännu mer nu.
En av borgarnas första "åtgärder" i frågan syntes ett tag vara att lägga ned Boutredningen så att unga vuxna inte skulle ha på papper hur illa situationen var/är.

Därefter rådde sedan tystnad.
Men i förra veckan kom så bostadsminister Odell med "lösningen" på bostadsproblematiken för unga vuxna i ett utspel.
Lösningen skulle gå ut på att staten gick in och borgade för den unga vuxna när denne tar lån till bostadsrätt.
Borgarna har länge försökt att pressa bankerna till att låna till oss ”högrisklåntagare” – det vill säga vi unga utan fasta jobb som jag har nämnt förut, är en ansenlig mängd.
Men hitintills har de inte lyckats.

Hur som helst så kan detta utspel av Odell låta bra, men låt oss dissekera vad borgarnas bostadspolitik innebär för oss unga i praktiken.
Man ska nu alltså gå in och borga för att vi unga vuxna kommer att betala vår ränta på de bostadslån vi nu ska kunna ta.
MEN, i och med att vi inte har fasta jobb så kommer hursomhaver räntorna på våra lån att sättas avsevärt högre än de sattes för våra föräldrar som hade fasta jobb när de tog sina lån. Och PÅ denna dyra kaka ska det dessutom läggas en tilläggsränta som går till en statlig fond som faller ut när den unge har svårt att betala.
Det innebär alltså att låntagaren betalar reformen själv.
Det vill säga det är en ”reform” som inte direkt är en reform utan snarare bär alla kriterier av en chimär ”bostadspolitik” i sann borgerlig politisk anda...
Dessutom frågar jag mig hur f-n ungdomar ska ha råd med detta?
Det är uppenbart en "reform" som enbart kommer att hjälpa de redan rika unga vuxna som ändock saknar fasta jobb.

Ursäkta men nu måste det bli skärpning i politiken riktad mot unga vuxna!

Jag vet att man sällan läser om oss i tidningarna men det innebär inte att vi inte finns och att vi inte har enorma problem
(inte alla av oss förstås, men många)

Varför skriver man inte om oss tidningarna?
Ja kanske är det på grund av det utpräglade 40 – talistnormativ som råder i media?
Ett normativ som är en produkt av att kommersiell media alltid kommer att rikta sig mot de mest köpstarka grupperna i samhället. Det detta för att de då har en köpstarkare publik att sälja till sina annonsörer.
Unga vuxna har svårt att konsumera i den utsträckning som 40 - talisterna (läs om generationella inkomstgap här).

Eller kanske så beror vår frånvaro från tidningssidorna på det liberala tolkningsföreträdet som råder i Stockholmsmedia?
Ett tolkningsföreträde som ger att frågan enbart blir till en ”sak” när det behövs för att vrida opinionen till borgarnas fördel?

Eller kanske så är det så att inga av dessa ”vanliga ungdomar / unga vuxna” tar någon plats i redaktionerna i övremedelklassmedia
– så ingen kan blåsa i varningspipan?

Men så snälla moderparti (S), lyft då frågan.
Och lyft den med kraft!

(För er som var med på årsmötet i Stockholmsarbetarekommun. Dethär är det slagträ jag talade om.)

Apropå KD...

2007-06-09T11:45:00.000+02:00

Hittade denna klockrena fundering på DN:s insändarsida:

Tänk om alla förespråkare för det kristna budskapet blev provocerade och engagerade i frågor kring obegriplig ondska istället för i frågor kring kärlek de inte kan förstå.
Frauke Boltes

Själv är jag kharma-troende
U do the math...

Tack för manifestationen!

2007-06-03T12:39:00.003+02:00

Manifestationen (se nedan) blev lyckad och det kom även mycket folk till medborgarmötet efteråt.
Här är några bilder:

Fler bilder finns här

Allt ska bort!

2007-05-28T12:47:00.000+02:00

Uppmaning att komma till öppet medborgarmöte på Södermalm!
Nu på torsdag den 31 maj kommer vi i stadsdelsnämnden på södermalm att ta en reviderad verksamhetsplan för 2007.
I denna verksamhetsplan så står bland annat att hela söder är till salu

Den så kallande alliansen är i full färd att sälja ut allt i vår gemensamma ägo utan att fråga och utan att i andra änden ta något ansvar för följderna.
- Inget ska drivas kommunalt allt ska drivas privat

Kraven i upphandlingarna synes dessutom ställas lågt och utan styrning. Man öppnar upp för en marknad där sämre anställningsvillkor och lägre satta miljökrav tillåts bli en given konkurrensfördel.

Alliansen säger sig vilja ”paketera” upphandlingen på sådant sätt att man gör det enklare även för småföretag att konkurrera, men frågan är vilken avkall på kvalitén i vård och omsorg som vi får i andra änden?

Avknoppningarna verkar därutöver inte vara särskilt genomtänkta.
Man har exempelvis inga bestämmelser som säger stopp om de små aktörerna i ett senare skede bli uppköpta av jättarna på marknaden. Det öppnar farliga springhål som kan leda till att vi i slutändan istället står med ett fåtal aktörer på marknaden. Med andra ord ett oligopol som på intet sätt ger den omtalade konkurrenssituation som den s.k. alliansen påstår ska gynna medborgaren.
- Det är en otroligt naiv och ansvarslös politik som förs

Innan mötet har vi därför gemensamt med vänsterpartiet och andra organisationer ett protestmöte på Medborgarplatsen. Protestmötet tar sin början 16:00.
Därefter har vi förhandlat oss till en halvtimmes öppet möte för medborgare att uttala sig innan vi går till beslut. Medborgarmötet tar sin början klockan 17:30 på Göta ark (Medborgarplatsen).
Under protestmötet har vi diverse talare som kommer att tala emot utförsäljningen.

Kom dit och lyssna

Skriv även gärna på Protestlistan här

-Sälj inte Söder!

Propagandamodellen, B-uppsats och dunka-dunka

2007-05-27T11:18:00.001+02:00

Här skriver jag om propagandamodellen

Den här veckan är jag i slutfasen av mitt B-uppsatsskrivande och helgen har verkligen varit ett rent och skärt helvete med fest i varenda lägenhet i mitt lilla hus.
Inne på min kammare har jag desperat försökt att koncentrera mig på teorier och begrepp, allt till ett konstant dunka-dunka, från morgon till sen kväll.

I B-uppsatsen kollar vi på ; dels om det finns en narrativ skillnad (i sättet att berätta historien) mellan TV4 och STV i deras nyhetsrapportering. Sedan analyserar vi vad denna skillnad i narrativet innebär för den historia som berättas sedd genom en kritisk ideologianalys. Sist ställer vi TV4, i egenskap av kommersiell kanal, mot ”Propagandamodellen” utvecklad av Edward Herman och Noam Chomsky.

Propagandamodellen tillhandager ett par rejäla kritiska glasögon att sila kommersiell nyhetsrapportering igenom.
De menar att kommersiell media på intet sätt borgar för en ideologineutral nyhetsrapportering utan att man i det kommersiella mediet tvärt om i narrativet (sättet att berätta historien) väver ned den ideologi i vilket mediet tar sitt existensberättigande.

- Kan vi se det i TV4?
Ja vi tycker oss kunna se det.
Sen får vi se om opponenterna tycker samma sak.

Redan nu vet jag dock vad jag skulle vilja kolla på nästa gång det beger sig.

För om det är så att kommersiell media i sin jakt på att kunna sälja den mest köpstarka publiken till sina annonsörer, i så fall riktar sig emot en speciell publik,
– Vem blir då bestulen på sin verklighetsbeskrivning?
(Och ger det möjligtvis i förlängningen även politiska konsekvenser?)

Det vill jag kolla på nästa gång. Och till dess har jag förhoppningsvis sparat ihop tillräckligt med pengar att köpa en andrahands-laptop, så att jag slipper sitta och desperat försöka koncentrera mig i den tortyrkammare jag kallar hem...

Stureplan, blackslick och kassa värderingar

2007-05-27T00:28:00.000+02:00

Ang. flickan och rätten
För några år sedan då jag tjänade mitt leverbröd inom restaurangbranschen, så skrev jag ofta om Stureplans mystiska sfär i diverse tidningar.
Kanske gjorde även jag mig skyldig av att glorifiera livet runt innerstadens stjärnkantade gator och förutom att jag själv höll på att falla riktigt hårt ner i Stureplans svarta hål, så skäms jag att jag även drog med vänner dit.
Det innebär att det inte bara var jag som drämde hårt in i de "väggar" som fanns där nere.

Av någon anledning är det inte jätteovanligt att killarna runt Stureplan slår – Osäkra människor gör gärna det ...
Jag önskar att jag hade haft mod att anmäla men jag var glad att jag över huvud taget lyckades ta mig ur det.
Jag har en vän som anmälde sin förövare, men åklagaren där tyckte inte ens att målet var värt att ta upp.
Jag undrar fortfarande hur f-n man är funtad när man tror att en sprucken läpp och en blåtira över ena ögat kanske var upphetsande...

Jag skiter heligt i om ”Stureplansprofilerna” ”visste” om de våldtog eller inte. Ofta när jag sitter nämndeman så kan jag känna lagen är allt för fyrkantig. Hur som haver så borde de ha dömts för sin kassa människosyn.
Det vill säga om man nu kunde bli det...

En svårköpt kaka?

2007-05-18T18:02:00.000+02:00

Efter förra inlägget frågar sig kanske någon om jag ändå inte blivit spritt språngande galen?
- skulle motormännens riksförbund ha något med moderaternas vägplaner att göra?
Och om man kollar på kartorna som motormännen har gjort så är det ju inte bara här som krockarna och korsen satt. Så hur kan jag antyda denna anklagan?

När jag för cirka ett år sedan gick och läste politisk argumentation så hade vi moderaten och lobbyproffset Gunnar Axén hos oss och föreläste om just lobbying.
Axén, van från många år i opposition men som kan tilläggas även har jobbat som kommunikationsstrateg på JKL, där Göran Persson ska jobba nu, berättade för oss att när man ska lobba för en fråga så är det ofta bra att ”få igång” någon "oberoende" organisation att göra ett utspel i frågan innan man själv som politiker sedan kan skrida in som räddaren i nöden med de ”nödvändiga förslagen”.

Det exempel han gav var sedan just om motormännens riksförbund.
Han berättade att; är du exempelvis för att sänka bensinskatten så kan du kontakta en närliggande organisation om att göra ett utspel eller ett uttalande om; att bensinskatten är på tok för hög, vartefter du sedan har förberett exempelvis de förslag som nu ska läggas så att allt är färdigt till när järnen ska smidas.
Moderaterna och SAF (som numera är splittrat och har skapat bla Svenskt näringsliv) är och har under många år varit otroligt bra på att obemärkt skriva dagordningen och snedvrida den svenska debatten.

Med pengar från SAF utbildar man inte bara unga, snabba och vassa skribenter på den beryktade ”Stureakademin”. Man har även byggt upp forsknings och ”informations” – institut. Samt knutit till sig flera samarbetsorganisationer som kan användas inom specifika områden.
Man använder sig dessutom av en uppsjö av tankesmedjor som hela tiden tänker ut nya sätt på vilka man skriva den politiska dagordningen och även sätta den referensram mot vilken denna dagordning nu tolkas emot.

För riktigt bra propaganda märks inte, syns inte och stämplar dessutom ifrågasättaren som en spritt språngande galen konspiratoriker...

(Men är det kanske norra länken man ska bygga? - ja hur som...)

Staten och kapitalet sitter i samma båt...

2007-05-17T19:05:00.000+02:00

- Ja det kanske är föga förvånande när man har en borgerlig regering. Jag vet
Men visste ni också att SAF (Svenska Arbetsgivareföreningens) olika fragment varje år lägger 700 miljoner per år på opinionsbildning? (not Koch, nr 1- 2 1999 Ordfront)
Det ska jämföras med LO som lägger 20 miljoner för att försöka visa debatten från arbetarens synpunkt.
(Lycka till med det i ett borgerligt mediasverige)

Mest frekvent kommer rapporterna runt valen, men visst händer det att SAF flexar musklerna även mellan valen. Ofta kusligt samordnat med moderaternas utspel.

För några dagar sedan kunde vi i SVT se Motormännens riksförbunds senaste kampanj. Och här kommer det riktigt fula.
Motormännen säger sig vilja påkalla dåliga vägar genom att sätta ut kors. De säger att korsen representerar människor som har dött på vägarna.

Många människor dör på vägarna varje år, så det kan korsen mycket väl representera. Men frågan är om de inte snarare representerar vart motormännen tycker att vägarna ska byggas. Och frågan är om meningen verkligen är att påkalla var vägarna är farliga?
Om man exempelvis kollar på motormännens olyckskarta för Stockholm så sitter förvånansvärt många krockar (inte kors) längs den bit där man idag måste köra istället.
Det vill säga istället för där man har tänkt sig att östra länken ska ligga och överta trafik från denna väg genom staden

(länk där det enbart finns dödsolyckor . Här ligger alltså inte östra länken)

Östra länken ”utreds” nu, även fast moderaterna i en bred överenskommelse med socialdemokraterna var överens om att; innan andra nya dyra infrastrukturprojekt skulle påbörjas så skulle tredje spåret byggas (för kollektivtrafik).

- Jag väntar med spänning på hur moderaterna nu i argumentationen kommer att säga;
- ”den politiskt obundna” motormännens riksförbunds sa att...
och därför MÅSTE vi faktiskt bygga östra länken.
(Vilken snart kommer att visa att lika många människor krockar även på denna väg)

De kommer säkert även få igång en och annan förvirrad sosse också ska ni se...

Jag väntar med spänning

SR och den kommersiella likriktningen...

2007-05-14T19:30:00.000+02:00

Jag är rädd

För tre år sedan tillsatte man som VD för svenska SR folkpartiets före detta partisekreterare Peter Örn.
Under flaggan ”ordning och reda i finanserna” har han sedan sett till att makten i bolaget har centraliserats och utbudet i radion har lagts om.
Sveriges radios styrelse och han har dock haft olika uppfattningar om hur Radion ska skötas vilket idag ledde till att han avgick.
En av Sveriges radios medarbetare väljer på presskonferensen att höja rösten och ställa frågan:
- Kommer ”SR 2010” ändå att tuffa på? Därefter får vi ett svävande svar om ordning i finanserna (igen). Varpå man sedan väljer att avsluta presskonferensen.

Jag frågar mig om vi håller på att se den slutliga döden av public service och oberoende media?
Är det nu tid att även här (som tidigare bland annat har hänt i tyskland) lägga om den sista fria mediet och kommersialisera det bakvägen genom att lägga ut radio på entreprenad?

Var/är denna "omstrukturering" ett första steg mot en planerad "avknoppning" av fri media?
Kommer vi sedan i förlängningen även i Sverige få se det medieläge man har i USA, där de invånare som inte har råd att konsumera i större omfattning, därmed bestjäls på sin verklighetsbeskrivning?
Detta för att det är inte är kommersiellt gångbart att producera för den som ändå inte har råd att konsumera från den reklam som sprängs in emellan exempelvis nyhetssändningarna.
Liberalism–fascismen vinner ännu ett poäng till hegemonin?

Ränta upp och ränta ned...

2007-05-06T10:49:00.000+02:00

Jag slås gång på gång av det absurt högerlutande tolkningsföreträdet vi har i Sverige. Och visst jag borde kanske inte på denna illasmakande kaka ha skaffat DN, ty jag hade varnats för tidningens argumenterande journalistik.
- Men som sagt; ”know your enemy” – som man brukar säga...
Det absolut sorgligaste med hela saken(det borgerliga tolkningsföreträdet)är att sossarna absolut vägrar att skaffa en egen tidning, eller se till att en sådan kommer till.
– ”Ja åh så absurt och å så overkligt naivt” – säger man. Ursäkta men sen när la vi oss platta? frågar jag mig. Vad hände med "politik är att vilja" ?

Det borde ju rimligtvis gå att popularisera en tidning med bra, arga reportage som ändå balanserar upp debatten. Vi behöver ju inte gör det ensamma. Det bör finnas fler som tycker att nu får det fan vara nog!

Jag vet inte om det är mitt lyhörda boende, eller om det är det rätt så intetsägande årsmötet i arbetarekommunen som nyss var, eller om det bara är en allmän frustration som gör mig så retlig, men ibland får jag lust att ställa mig upp i bussen eller någon annanstans och skrika:
- Jag är förbannad! – Vem är med mig?

Hur kommer det sig exempelvis att borgarpatrasken på riksbanken nu går ut och säger att det är lönerörelsen som driver på inflationen, utan att någon västersyn på det hela över huvud taget tränger igenom det borgerliga tolkningsföreträdet i den allmänna debatten?
- Jag är så trött på borgarpropaganda så att det står mig upp åt öronen

För kan det inte lika gärna vara så att när borgarna sänker skatterna för de redan rika – ja då jävlar spinner inflationen igång?
– Nej det måste förstås vara så att när de som står lite lägre på samhällsstegen får lite löneökning då slängs allt på sin ända...

Dessutom (som jag nämnt så många gånger förut) så kommer de unga inte ens med i denna skjuts. Sverige går bra! Fint, men varför märks det inte hos mig? – frågar sig många unga.
Ja för att vi inte jobbar på fasta jobb, så vi känner inte ens av en ”överhettad avtalsrörelse” och hamnar därmed ännu längre bakom "välfärdssamhället" om nu styrräntan höjs.

Vi lever sannerligen i en absurd värld när sossarna av sin valanalys konstaterar att fler unga än vanligt röstade rött och från detta drar slutsatsen: Bra! Då behöver vi inte bry oss om dem.
–Förstår ni inte att man är orolig för sin framtid?

Jag frågar mig mörkrädd; - vart är vi på vägen egentligen?

Det är som i den där Sandi Thom – låten; ”I was born to late to a world who doesn’t care” (Real player)
Ja ibland känns det åtminstone så.

En shout out till Lotta Fogde som slängde ut hakan när det kommer till riksbankens behov av kritik
- Respekt!

Men det förstås, det är i en ledare och den vet man ju är alltid ideologiskt vinklad...

Mm, men vad f-n gör man när riksbanken är ideologiskt vinklad...?

Om bortskämda ungdomar?

2007-04-15T21:05:00.000+02:00

Nej socialdemokratin ska aldrig försvara bidrag som ett sätt att leva.
Däremot så är det upp till oss att maximera välbefinnandet i samhället.
Dina förutsättningar sätts till dig som individ och inte till vilka förutsättningar du föddes med.
Vår roll är att förbättra samhället där borgarna lutar sig tillbaka och förvaltar.
Därför är det viktigt att vi nu bryr oss, när de unga börjar att ramlar igenom säkerhetsnäten.

Här på söder går exempelvis antal hushåll på socialbidrag upp nu. Varför?
Min gissning är för att de nya a- kassereglerna gör att allt fler faller utanför a- kassan.
Det är främst unga, kvinnor och nyexaminerade som faller utanför de nya kriterierna.
Värst ut råkar de lågutbildade unga.

Men blir det inte bättre nu då?
Arbetsmarknaden brummar ju...

Ja, men ändå kan knappast unga ropa hej
För vad som ökar är nämligen de tidsbegränsade anställningarna:
Fler och fler unga jobbar på tidsbegränsade anställningar
- En säker framtid är med andra ord fortfarande långt borta

Så här står det i en av Statistiska centralbyråns senaste rapporter:

”Sysselsättningsökningen under de tre första kvartalen 2006 beror till stor del på ökningen av tidsbegränsat anställda. Av den ökade sysselsättningen på 99 000 tredje kvartalet svarar de med tidsbegränsad anställning för 76 000. Detta mönster skiljer sig från den senaste stora sysselsättningsökningen under 2001 då det var fasta anställningar som visade på en kraftig positiv utveckling. Den största ökningen av tidsbegränsat anställda har tredje kvartalet skett bland ungdomar.”

Så det finns ju faktiskt jobb...
Men till vilka löner? Och till vilka villkor?
Unga vill också kunna bygga en framtid, kunna ta lån, våga föda barn osv
Jag blir nedslagen när jag inte får äldre att förstå att socialbidraget och a-kassan sätter lönernas lägre gräns, och att alla kryphål som finns i säkerhetsnäten, gör att unga människor snuvas på fastjobben (och därmed även lönestegringen) ideligen. Allt fler unga jobbar på tidsbegränsade anställningar och det urholkar inte bara våra liv utan även vår framtid.

På de jobb som det finns mest av, så är anställningsvillkoren dåliga (minst sagt). Fast anställning eller anställningstrygghet är något som många unga bara kan drömma om.
Varken handel, restaurang eller telefonförsäljare och tidningsutdelare (som är de jobb det finns mest av) är över huvud taget jobb som man får bra arbetsvillkor på.
Man ska ha både kontakter och flux om man ska kunna landa en heltid eller en fast anställning. Inom samtliga av dess branscher klipper företagarna dessutom sina kostnader genom att inte fastanställa. Man låter arbetarna jobba precis under 75% för att slippa fastna i tvång att fastanställa. Och man ser till att hålla de flesta av de anställda på tim (då kan man låta någon gå över 40 timmar i veckan, men ändå slippa att fastanställa).

I senaste AKU:n från Statistiska centralbyrån så kan man svart på vitt läsa (här) att cirka hälften av de emellan 20 – 24 år jobbar idag på tidsbegränsad anställning.
Var fjärde av de unga vuxna emellan 25 – 34 år jobbar på tidsbegränsad anställning.
Detta ska jämföras med en siffra på 6% bland de emellan 55 – 59 år.
-Alltså under var sextonde.

Rättvist?

Jag tycker inte det...

Unga vuxna det nya proletariatet?

2007-04-07T10:44:00.000+02:00

(Ursäkta längden men det här är viktigt)

Som ett brev på posten dimper samhällsmagasinet Tromb ner i brevlådan strax innan påskhelgen, och precis som jag känner mig som mest ensam i mina djupt dystopiska farhågor om den unga generationens framtid, så stärks min tes av ett ambitiöst och ungt magasin som är lika argt som jag och som dessutom också har grävt ned sig i siffrorna.

Hem under dagarna har jag även fått en ambitiös packe motioner och en 87 – sidors verksamhetsberättelse inför Stockholm arbetarekommuns årsmöte.
Av denna läsning känner jag mig inte lika stärkt eller ens hoppfull om att insikten om dystopin delas av Stockholm arbetarekommuns styrelse.
I verksamhetsberättelsen för 2006 har jag nämligen fått ett ytterst besynnerligt svar på mitt yrkande på representantskapet den 7/12 – 07 om att utreda hur den nya A – kassan slår mot oss unga.
Det står:

”Beslut: Representantskapet beslutade att arbetarekommunens styrelse ges i uppdrag att särskilt föra ut information om A – kassan till de unga.

Åtgärd: Inför valrörelsen gjordes ett flertal material om A – kassan (inga med konsekvensanalys om vad den nya A – kassan skulle innebära specifikt för de nya på arbetsmarknaden, egen anm.). Efter valförlusten har också flera aktiviteter arrangerats där nedskärningarna i A- kassan lyfts fram.”

Visst, men fortfarande har inget material tagits fram om hur illa den nya a-kassan slår specifikt mot unga...
Det verkar inte vara lika uppenbart för de äldre inom partiet, som det är för mig, och de yngre som kommit fram och pratat med mig efteråt, att den nya regeringens ändringar i a - kassan kommer att slå extra hårt mot ungas löner, detta trotts att arbetslösheten nu släpper (till ingen förskyllan av den nya regeringens jobbpolitik dock).
Det är tydligen inte lika uppenbart för de äldre som det är för unga att den sänkta ersättningsnivån i a- kassan, de högre kraven för att ”kvala in” och förlängningen för att få fast anställning till två år; slår rätt hårt mot den som är ny på arbetsmarknaden.

Och det känns ju deprimerade... (minst sagt)
Konjunkturinstitutet i Sverige har till och med konstaterat att få kommer att bli direkt rikare i moderata systemet med sänkta ersättningsnivåer trots att arbetslösheten går ned. Man skriver nämligen i en av Konjunkturinstitutets senaste rapporter att:

”Den lägre inflationstakten beror till stor del på att en ökad arbetskraft (alltså fler som konkurrerar om jobben, egen anm.) och en lägre ersättningsgrad i a-kassan bedöms få en dämpade effekt på lönetillväxten”

Det innebär alltså att de äldre fortsätter att enligt avtal, ackumelera allt högre lön, medans de som är nya på arbetsmarknaden och inte har fast jobb konkurrerar med allt fler om jobben och har dessutom en lägre satt a-kassa som lägsta gräns för lönesättning.
Det verkar dessutom vara så att moderaternas jobbgaranti kommer att klaras genom att tvinga den arbetslöse att flytta om denne inte kommer i jobb.
Detta kommer i sin tur troligtvis att leda till att allt fler söker sig till den svarta arbetsmarknaden för att slippa skyfflas ur hus och hem. Därmed faller ett tusental till utanför säkerhetsnäten, men det är ju inget problem för de syns ju inte i statistiken (?)

De som redan har kommit upp i lön och fast anställning har däremot inget att bekymra sig för

- så de bryr sig inte heller... (?)

Tromb verkar däremot fatta linjen.
I en faktaruta visar man på att vart efter de ungas arbetsmarknad blev allt mer osäker, så utvecklades lönerna allt sämre och vi hamnade allt längre från de andra generationerna i disponibel inkomst. (OBS pensionärerna får det inte jättebra heller men de jobbar inte och försöker inte heller att bygga en framtid, eller skaffa barn)

I en annan faktaruta under rubriken ”Snart rikare?” – så kan vi läsa:

”I mitten på sjuttiotalet hade 23-29 åringar och 50 – 59 åringar lika höga disponibla inkomster. (inkomster efter skatt och bidrag.) 1995 var skillnaden 36 000 kronor och 2005 hade gapet ökat till 54 000 kronor.
Allt räknat med 2005 års priser.
[...]
Minskande arbetslöshet tillsammans med regeringens skattesänkningar och förra årets höjning av studiemedlen med 300 kronor i månaden kan göra att ungas inkomster för första gången på flera år nu har vänt uppåt igen. Äldres inkomster kommer dock enligt prognosen att fortsätta dra ifrån (och driva på inflationen, egen anm) och öka inkomstklyftan till 59 000 kronor jämfört med 23 – 29 åringarna [...]”

Här har man dessutom inte heller räknat in de högre boendekostnaderna som unga har, jäntemot de äldre.
Och;
”Modellen klarar inte heller av att beräkna samtliga effekter av förändringarna i a- kassan och sjukförsäkringen.”
- Nej just det.
Här bör därför socialdemokraterna eller LO lägga sina krafter och utreda.
Men ingen verkar fatta vad jag menar...

Hallå?
Finns det någon där ute?

Socialdemokratin begår ett allvarligt misstag om man negligera unga vuxna

2007-04-02T07:59:00.000+02:00

Jag har lyft frågan förut, jag har tjatat och jag har fått rätt. Ungdomsarbetslösheten blev en av de största frågorna i valet. Men nu när valanalysen kommer, lyser frågan (som vanligt) med sin frånvaro.
Ungdomsarbetslösheten går visserligen ned (nu), vilket vi inte minst ser på att ansökningssiffrorna till universitet och högskolor går ned.
Men det är knappast en trygg arbetsmarknad vi går ut på.
Och det är knappast en fungerande bostadsmarknad heller.

Vi är curlingbarnen som (för det mesta) växte upp i en trygg hemmiljö tillsammans med föräldrar som i princip inte gick att sparka från sina jobb.
Därför är dessa föräldrar nu behagligt oförstående inför det faktum att vi unga faller utanför deras gamla utnötta säkerhetsnät gång på gång.
Vi är dock även curlingbarnen som slängdes ut i den kalldusch som var verkligheten när vi blivit ”vuxna”. En verklighet där det varken fanns fasta jobb, bostäder eller trygghet (PDF - fil).

När man pratar ungdomar (under 40) får många äldre något glaserat i blicken.
40- talister nämner gärna hur de minsann hade det ”tufft” i början av sina liv men att det bättre senare, och med det är sedan problemet bortviftat med den underliggande tanken att vi troligtvis bara är bortskämda.

Faktum är dock att unga inte får det bättre. De flesta av oss får visserligen fast jobb någon gång strax innan 30 (med de nya reglerna på 2 år för en fast anställning lär det dröja än längre) men vi sitter djupt i låneträsket när det kommer till våra lägenheter, och vi lär knappast få de subventioner som våra föräldrar fick under 60-, 70- och 80 – talen för vårt boende.
(Något som gav en förmögenhetsuppbyggnad för 40 – talisterna).

Nej om ni kollar på siffrorna så bor vi unga i tvåor när vi börjar på att föda våra barn och vi kommer dessutom sällan därifrån till något större.

Fatala misstag begicks när socialdemokratin skulle räkna ut hur den framtida bostadsmarknaden skulle se ut här i Stockholm.
(Relevant att titta på eftersom det var här vi förlorade valet)

Socialdemokraterna trodde att nyproduktioner (som Hammarby sjöstad) skulle ge att fyrtiotalisterna lämnade sina rymliga boenden när barnen var utflugna.
Dock visade det sig istället att fyrtiotalisterna gärna stannade i sina stora lägenheter eftersom det var billigare så.
Följden blev att det istället var de fattiga unga barnfamiljerna som flyttade in i de überdyra nyproduktionerna. Detta med följden att vår kapitaluppbyggnad uteblir och våra lån sker till allt sämre villkor (om vi alls får några).

I valet valde en övervägande del unga blått (skrolla ned i det fönster som öppnas eller här enligt valu 2006).
Enligt valanalysen är detta ändock en vinst i och med att unga (tydligen) har varit än blåare tidigare år (finner inte deras källa på nätet)
Och här kan man göra flera tolkningar.
Är det ökande röstandet på rött ett rop på hjälp? Tyder det på en utvecklad förmåga att tänka längre än näsan räcker? Eller ska vi kanske tolka valresultatet så som det faktiskt föll ut? - Det vill säga fler unga var blåa än röda.
Om vi väljer det senare vet man inte heller vad det betyder i och med moderaternas "triangulering"
Det vill säga: - vill de jobba eller jobbade de?
Man förstod att moderaterna troligvis innebar osäkrare anställningar, men för de som var arbetslösa innerbar borgligheten kanske jobb?
Ja det går att vrida och vända på - men kanske är målet ändå att maximera välbefinnandet för oss alla?

Liberal naivitet eller systematisk medial snedvridning?

2007-03-25T15:39:00.000+02:00

Kolumnist Hanne Kjöller skriver på DN – ledare (den 23/3 – 07) om tredje avsnittet i dokumentären ”Ordförande Persson”.
Hon inleder med att skriva om Anna Lindh, men sedan slår artikeln över i en plädering för hur illa det är att LO deltar i det socialdemokratiska partiets valrörelse.
Jag vet inte om Kjöller har fått nippran eller om hon kanske skämtar med oss läsare. Onekligen är ledaren mycket märklig.

Kjellberg skriver där bland annat:

”Avsnitt tre visade hur långt in i partiets hjärta som LO släppts under valrörelsen år 2002. Varje morgon hade Göran Persson och en handfull av hans närmaste ett telefonmöte. Där ingick Wanja Lundby-Wedin. Kanske har vi i Sverige så länge vant oss vid det intima förhållandet mellan LO och socialdemokratin att vi inte reagerar på att en lobbyorganisation har en plats i partiets verkställande utskott och att det på daglig basis telefonkonfererar med den absoluta partitoppen under en valrörelse. Tänk om moderaterna skulle göra samma sak med föreningen Svenskt Näringsliv?”

Märkligt sak att skriva.

Har Kjöller vekligen så dålig koll på Moderaterna som hon ger sken av?
Moderaterna är på intet sätt befriade från att nyttja samarbete med svenskt näringsliv i valrörelsen – vilket hon som journalist rimligtvis bör förstå.

Under valrörelsens gång kom svenskt näringsliv ut med en kaskad av ”rapporter” om allt ifrån pikar på offentlig vård (för att underbygga attack på den offentliga vården), pikar om svensk protektionism (för att spä på kritiken runt Waxholmskonflikten), diverse attacker mot facket med pathosen att facket är den blöta filt som hindrar tillväxten, om friskolor och onda politiker som ”mottarbetar” systemskiftet, hetts om ungdomsarbetslöshet (don´t get me started), rapporter där man blåser upp siffrorna när det gäller bidragstagare, för att inte säga den massa debattartiklar som skrevs för DN, svenskan och alla större tidningar.

Det finns uppenbart en stark koppling mellan moderaterna och Svenskt näringsliv som nyttjas i valrörelsen.
Att Svenskt Näringsliv har lagt sig till med attributet "politiskt obunden" innebär ju på intet sätt att de inte har en stark politisk linje.
Organisationen Svenskt näringsliv kan tvärt om köra en mer hårdför nyliberal linje då de slippper att ta hänsyn till ett brett parti eller en folklig opinion.
De kan alltså istället, i egenskap av stort kapital och goda ideologiska bundsförvanter i liberala och moderata tidningar, bidra till att snedvrida den Svenska opinionen och på så sätt jobba bakvägen.

Utöver all gratishjälp som Moderaterna därmed får från svenskt näringsliv, så har man även all anledning att tro att svenskt näringsliv visst konfererar med Moderaterna och man vet att de skänker pengar till Tibros tankesmedjor. Dessutom stödjer flertalet företag moderaternas faktiska valkampanj via den hemliga organisationen Tornet.

Så vad håller Kjöller på med i ledaren, om inte lite osaklig och gammal (o)hederlig plädering och svartmålning av "sossarna”?

- Fult Kjöller...

Vilken partiledare, vilken kongress, vilken fest!

2007-03-18T21:09:00.001+01:00

Efter en mycket rolig gårkväll på kongressfesten konstaterar jag framtiden står för oss.

Nu tar vi dom!

Yes!

Bönhörd?

2007-03-14T20:15:00.000+01:00

(angående inlägg under)

14 mars 2007
Miljödepartementet, pressmeddelande:
” Regeringen presenterar handlingsplan för miljöanpassad offentlig upphandling [...]
Miljökrav i offentlig upphandling är ett viktigt verktyg, som också lägger grunden för att stärka konkurrenskraften för svenska företag, säger miljöminister Andreas Carlgren”

Men:

”Regeringens ambition är att minska regelbördan för företag och att fler företag deltar vid offentlig upphandling. Skrivelsens åtgärderna handlar bl.a. om styrning av myndigheter, engagemang av politiker och andra beslutsfattare på lokal och regional nivå, utbildning och stöd till offentliga upphandlare.
Miljöstyrningsrådet, ett aktiebolag som ägs av staten, Sveriges kommuner och Landsting och Svenskt Näringsliv, är ett expertorgan som stödjer offentliga upphandlare som vill ställa miljökrav.”

- Så i praktiken ges mer pengar till ”frivilligheten” i att vara miljövänlig, men man vill inte styra (eller ens premiera ) miljömässigt agerande om de blåa politikerna i kommunen inte vill?

Tafatt...

Den borgerliga dystopin – en valvinnare?

2007-03-11T19:31:00.002+01:00

Om jag skulle våga mig på det irrationella projektet av att tänka som en borgare för en sekund, så skulle jag ändå inte få ihop det borgarna är i färd med att göra nu, med den faktiskt nyliberala ideologin.

För är det inte konstigt att vårt (folkets) gemensamma ägande i exempelvis Vin & sprit, nu ska säljas till Pernod Ricard? (DN – ekonomi, 9 mars -07)
Detta med följden att världens näst största spritdrycksföretag, stärker sitt oligopol på marknaden?
Nu har bolaget visserligen enbart redogjort för att de är intresserade av att köpa vin & sprit och regering eller ansvarigt stadsråd har inte på något sätt tagit ställning.

Men känns det ändå inte som ett spel för gallerierna det här med utförsäljningen av allt?
Jag menar; å ena sidan ska vi få in så mycket som möjligt för försäljningen av vårt gemensamma ägande (exempelvis vin & sprit), vilket då leder till att de som lägger det högsta budet vinner.
-Alltså i detta exempel spritjätten Pernod Ricard som redan är stor och därmed har råd att betala mycket.
Men å andra sidan ska vi ha en fungerade marknad med konkurrens som ska gynna konsumenterna (medborgarna).
Hur uppnås detta genom oligopol?

En annan borgarreform som jag inte får ihop är utförsäljningen av allmännyttan.
Här ska vi däremot INTE få in så mycket pengar som möjligt på vårt gemensamma ägande.
Nej allmännyttan ska reas ut till de som har haft tur att bo i innerstaden (eftersom de är de enda som tycks vilja köpa sina lägenheter).
Konsekvens?

-Ja inte ens dessa blir rikare av klippet. För när de sedan ska "casha in" och alltså flytta så är ju allmännyttan slutsåld
Hyrorna har därmed blivit högre i de privata hyreslägenheterna i innerstaden (som en direkt följd av utförsäljningen)
- och bostadsrätterna blir därmed ännu dyrare för nu vill ännu fler bo i dessa.
Resultat? – ingen vinner i slutändan.
Bra tänkt.

Tredje tankeloopen när det kommer till ”den fri marknaden” är det här med vad den fria marknaden ska uppnå.
Den liberal – konservativa idologin utgår ifrån att alla människor är själviska (man står sig själv närmast och allt det där...).
Då – om man nu dessutom säger sig vara ett parti för miljön, som man ju gör, så bör det ju vara politikernas sak att utöver den rena nattväktarfunktionen, även se till att miljömässigt handlande gynnar sig.
- Men nej

Här i Stockholm gör man nu helt ofattbara val med följden att man riktigt spikar igen kistan på ett miljömässigt handlande.
I Stockholm har nämligen den borgliga majoriteten dragit proppen ur, på den förra majoritetens ambition att göra Stockholm till en "Fair trade city". Alltså en stad som i sina offentliga upphandlingar primerar företag som tar hänsyn till miljö (bland annat)
(Läs exempelvis här om Fairtrade city i Malmö)

Jag ställer mig således frågande:

- Hur har man tänkt sig att vinna valet 2010 egentligen?
Genom den orättvisa marknaden?
Genom ut-reandet av våra gemensamma tillgångar?
Eller genom sitt miljöförkastliga agerande?

- Jag vet inte, men slår detta verkligen särskilt högt, ens i de blåa leden?

När gud är en journalist?

2007-03-06T15:35:00.000+01:00

Ja, ibland kan jag inte låta bli att ställa mig frågande.
En absurd debatt har kommit igång i dagarna huruvida det är okej för en politiker att nå medborgare utan att filtreras genom det journalistiska tolkningsföreträdet.
Det kan nämligen finnas risk att man säger sin åsikt eller hur var det nu?
SvD journalisten Göran Eriksson bjuder dessutom på en riktig godbit i hans politiska analys om debatten:
”maktkampen mellan medier och politiker går in i en ny fas”

Maktkampen?
Vad hände med att medierna skulle vara granskande?
Men det är sant vi har gått in i en ny fas.
Denna nya fas består i att medierna har tagit sig tolkningsföreträde kategoriskt vilket rimligtvis borde landa i att man (äntligen) inser att alla människor tycker, och att sann objektivitet därmed är omöjlig. Vilket i sin tur rimligtvis bör landa i att man därmed är mer tillåtande att släppa fram just tycken – det vill säga även politiker.
Men nej.

Som fritidspolitiker är det verkligen ett absurt medielandskap vi har att röra oss i här i Stockholm.
Här känns det inte alls igen att lokal media skulle vara mer okritiska eller skulle ha ”fastnat i en välmenande och stelbent redovisningsplikt” som medieforskare Lars Nord och Gunnar Nygren skrev i DN efter valet.

Enligt journalistikens ABC så måste ju nämligen journalisten behålla initiativet för annars kan kanske vi illavillande, manipulativa hemska människor som bryr oss om politik kanske dupera de stackars journalisterna och därmed även medborgaren (?)

Här blir det därmed en snedvridning som moderaterna jobbar sig runt genom deras tankesmedjor eller genom kapitalstarka ”politiskt obundna” intresseorganisationer som därmed istället släpper ”rapporter” där de letat efter att bevisa sin tes.
Och eftersom dessa intresseorganisationer är ”politiskt obundna” så kan journalisterna rapportera om undersökningarna utan att faktiskt granska dem. Exempelvis denna rapport som spökade i denna valrörelse och som användes av media på ett ytterst tveksamt sätt...

(Att man är politiskt obunden innebär ju dessutom inte att man inte har en mening med det man gör. Snarare så är det så att de politiskt obundna organisationerna kan föra en alltmer hårdför nyliberal linje i och med att de inte behöver ta hänsyn till varken väljare eller ett brett parti)

Vi på vänstersidan får jobba på ett smått absurt sätt här på lokal nivå.
För oss (S) blir det söka upp de människor som kan tänkas råkar illa ut av ett moderat beslut. Övertala dem att ta den tid det tar att sätta sig ned, tänka sig in i vad som kan komma att hända för dem, och sedan formulera vad de anser är fel i beslutet för att sedan skicka iväg detta till tidningen.

Jag kan ibland känna att det rimligtvis bör vara mitt jobb som arvoderad politiker att göra detta (vilket vi så klart gör i nämnden), men i och med ett smått omöjligt lokalt medielandskap så är det tvärstopp när vi försöker förmedla vad vi tror att vissa beslut kan ge för följder och varför man bör protestera innan beslutet formellt tas.

Är det här demokrati?

Könet är politiskt

2007-02-19T16:51:00.000+01:00

Vetenskapens flexibilitet har alltid fascinerat mig.
Allt sedan sekulariseringen satte in på allvar i västerlandet, och våra nya gudar blev vetenskapsmännen så har ”kampen om sanningen” varit påtaglig och rafflande.
Könet kommer upp för diskussion under 1700- talet genom att kvinnor som Mary Wollstonecraft ifrågasätter varför kvinnan inte i ideologiernas tidevarv kunde ses som en hel människa istället för att fostras till mannens nickedocka

Snabbt dök då vetenskapsmännen ner i kvinnokroppen och började väga hjärnor och undersöka underliv.

Svaren blev många och underliga: Jo kvinnan kunde inte ta del i offentligheten (politiken eller vetenskapen) för att då kunde hon bli steril. Tänkande kvinnor tog nämligen ”kraften” från livmodern. De kunde därmed bli sterila om de brukade hjärnan istället för livmodern.
Parallellen med idag blir än mer kuslig och än mindre angenäm.
Den kvinnliga forskaren Annica Dahlström har under en längre tid hävdat att det är fel av feminister att kräva ett jämlikt samhälle. För män kan faktiskt inte ta hand om barn lika bra som kvinnor och män kan definitivt inte städa – könet sitter i hjärnan, i biologin. Det går inte att ifrågasätta det ”naturliga”

På samma sätt har jag själv fallit i de ideologiska diskussionerna när könet kommit upp för diskussion. Könet är det sista fasta.
Könet är inte ideologi. Könets vetenskap kan jag inte ifrågasätta.

En kväll på Kvarnen:
-Jo jag lovar! En forskare har sagt så
Där föll domen. Hela diskussionen kunde kasseras och biologismen gick än en gång segrande ur striden.
– fan!
Jag och min vän Fredrik satt och blängde på varandra över ölen.
- Jag lovar. Hon heter Annica Dahlström. Kolla upp det.
Och det gjorde jag.
På SVT24 nästa dag satt jag igenom hela (förbannade) föredraget av Annica Dahlström.
Jag mådde illa.
En hel sal full med stackars får som skulle vallas in i den biologistiska flocken. Männen satt och mös. Fan vad skönt: nu slapp man städa och ta hand om barnen.
– Me Tarzan – You Jane! – Uga buga!
Och om jag som kvinna var lika bra som honom så är det nog för att jag är lite mannlig...
En liten biologisk defekt bara inget att vara rädd för.

Så klart att idologin binds till kroppen, för då blir det extra svårt att överbevisa. Om inte kroppen är ”sann” vad är då ”sant”?
Kroppen har alltid varit ett användbart bevismaterial. Här i Sverige användes kroppen som bevismaterial för rasism under första världskriget.
Vi hade till och med ett rasbiologiskt institut där det ”bevisades” att den ariska rasen var överstående de andra. Efter 1956 försvann dock denna ”vetenskap” och man kom fram till att detta nog inte var helt rätt-tänkt...

Annica tar troligtvis sin ideologiska bas i Fundamentalismen.

Nu ifrågasätts dock Annicas slutsatser (äntligen) på DN debatt av de enda andra som idag har befogenheter att göra det. Det vill säga andra forskare runt ämnet biologi.
Vetenskapen är bra för att den kan ifrågasättas. Men den används allt för ofta för att vinna en ideologisk kamp

Vetenskap är ideologi – könet är politiskt

Den borgerliga offentlighetens död i det liberala credots namn?

2007-02-11T15:22:00.000+01:00

(Eller sagan om demokratins död i den liberala homogeniseringen)

Den som har följt mig ett tag tycker säker att jag har snöat in mig på denna fråga, men situationen blir allt mer allvarlig.
– Har vi en offentlighet som i sann anda verkligen tillåter medborgerligt deltagande eller håller demokratitanken allt mer på att bli ett spel för gallerierna?

När den Tyske filosofen och sociologen Jürgen Habermas, 1962 kom ut med sitt standardverk ”Borgerlig Offentlighet” såg han redan då tendenser till att den sanna demokratin höll på att kollapsa. Habermas målar i boken upp den föredragna offentligheten där var och en kommer till tals och där det bästa argumentet, ställt till förnuftet vinner.

Men vad händer med denna offentlighetsmodell om grupper i samhället bestjäls på sin verklighetsbeskrivning?
Vad händer när kraven för att få tillträde till offentligheten sätts allt högre och allt färre får tillträde till denna offentlighet?
Och vad händer när valet inte längre står fritt, utan istället är formas av ett liberalt tolkningsföreträde?

Habermas härleder historiskt sett standardmodellen av det demokratiska samtalet till framväxten av borgerskapet i städerna.
Han menar att när dessa frigjorde sig från makthavarnas tolkningsföreträde (kung och kyrka), så frigjorde de förnuftet och resonemanget och öppnade därmed fältet för demokrati.
Man gjorde då ett radikalt bryt med det okritiska varandet och beredde därmed istället mark för den demokratiska diskursen.

Habermas har visserligen fått kritik för den påstådda offentlighet han beskriver i boken, då han i den inte tar hänsyn till att kvinnor inte hade tillträde till denna offentlighet.
Andra menar dessutom att denna offentlighet aldrig har existerat och aldrig kommer att existera för att rättvis offentlighet aldrig faktiskt KAN existera.
Nog är dock meningen med boken mer att ge en skiss på sann demokrati, snarare än att peka på den tid i historien där man ansåg att denna utopi faktiskt existerade (vilken den då inte gjorde).

Vare sig om man dock köper den historiska beskrivningen eller inte, så kan man ändå ta ut det centrala fröet i boken och erkänna att detta är den (åtminstone västerländska) beskrivningen av den ”perfekta demokratin”.

Demokratins grundsatts är då att alla får säga sitt.

Min farhåga är dock idag att alla inte får säga sitt, trotts att vi i praktiken ändå har fria val.
Om den verklighetsbeskrivning vi har att röra oss med när vi gör vårat fria val, nästan enbart är den liberala, vari ligger då vår egentliga frihet till att utifrån förnuft och resonemang göra ett verkligt fritt val?

Med ett nästan fullständigt liberalt medielandskap. Där den enda informationen utifrån vilken vi har att göra våra fria val på är den liberala. Då ges vi ju inte över huvud taget verktygen för att se samhället ur andra glasögon.
Eller föringar jag kanske medborgaren som egen tänkare här?

Låt oss dessutom kombinera Habermas offentlighetsmodell med Noelle – Neumanns tystnadsspiral.
I Noelle – Neumanns teori om tystnadsspiralen så lyfter hon tanken på att media homogeniserar medborgarna genom sitt informationsflöde. Vi köper visserligen inte det som predikas oss i press och television, men däremot lär vi oss vilken tolkning av mediebudskapet som är att föredra.
Genom att detta nyhetsflöde sedan inte tar hänsyn till den bredare diskursen, så bestjäls vi även på redskapen för att kunna ifrågasätta den verklighet som man i medierna beskriver för oss.
När den offentliga diskursen, som här i Sverige, blir allt mer liberalt lutande så handikappas därmed även det sanna demokratiska samtalet.

I sin teorin menar Noelle - Neumann att människor (i detta fall mottagaren av mediebudskapet) helts undviker isolering.
Det ger att om individen upplever att hennes verklighetsbeskrivning därmed är i minoritet, så uttrycker hon den inte. Individen(i rädsla för isolering) söker därmed känna av opinionsklimatet innan hon uttrycker sig i en fråga och samtalet homogeniseras.
Man kan ju någon stans inte kräva av medborgaren, att i en så pass stressiga vardag som vi lever i, lägga ned extra tid på att leta upp andra källor som vänder på frågan eller belyser det ur en annan vinkel.

Dessutom kan jag ibland känna att när media (eller för den delen även politikerna) höjer ribban för att över huvud taget få tillgång till det offentliga samtalet, detta genom att använda ett utestängande språk, så avlivar de långsamt men säkert ett aktivt, passionerat deltagande och hjälper därmed till att döda den sanna demokratin.

Här i Sverige slås nu dessutom den sista spiken in i kistan på den alternativa kritiken.

Detta genom de reformer som borgarna nu genomför inom A- kassan som leder till att människor lämmnar facken, vilket i sin tur i slutändan leder till att facken dräneras på pengar.
Därmed tystas även kritiken mot det liberala tolkningsföreträdet genom att facken inte längre har råd att bedriva forskning som belyser verkligheten utifrån ett annat perspektiv än det hegemoniska.

Medborgaren bestjäls med andra ord på de verktyg vi behöver för att kunna ta en neutral och välavägd ställning. Och vi får därmed ett samhälle där liberalismen inte längre står för frihet, utan för ett hegemoniskt förtryck

Den mediatillverkade hyperrealiteten?

2007-02-02T18:18:00.000+01:00

En allt för haltande nyhetsrapportering konstituerar med all säkerhet demokratins sista front innan den handfallet faller över stupet.
I den mediala offentligheten skulle media vara de som kritiskt granskande och någorlunda balanserade bilden av ”verkligheten” så som den såg ut.
Men nu är frågan om demokratin inte handikappas av det liberalt färgade mediaövertaget.

Jag åminer mig mediahetsen om ungdomsarbetslösheten i valrörelsen.
En morgon på väg till skolan läser jag ett mittuppslag i Citytidningen Stockholm, som proklamerar i en fet rubrik att tusentals ungdomar är arbetslösa i Stockholm.

I ingressen läser jag sedan att 44 000 människor är arbetslösa i Stockholm. Så som rubriken är utformad tror man därmed att alla av dessa är ungdomar vilket ju är förskräckligt.
Förtvivlad som jag är över denna siffra går jag hem till datorn för att kolla upp saken.

Nu blir dock bilden något annan.

Siffran 44 000 stämmer. Men siffran är totalen för alla arbetslösa (oavsett ålder) i Stockholms LÄN.
Visserligen var siffran 44 000 alltså inte en lögn, även om den inte heller var en hel sanning.
Men i den mediatillverkade hyperrealiteten (den av media och skapade världsbilden) slår ändå den galopperande ungdomsarbetslösheten igenom som sanning.
Och jag frågar mig; var tog den journalistiska yrkesstoltheten vägen?

Genius!

2007-01-26T16:06:00.000+01:00

Ali Esbati tipsar om en riktig godbit i bloggsfären.

Geni, rent geni

Mona Sahlin for president?

2007-01-22T23:20:00.000+01:00

I helgen deltog jag i feministhelg på 68:an med andra ”unga kvinnliga socialdemokrater” (runt 30) från hela landet. På mötet fick vi träffa och prata med Mona Sahlin, i vad som var hennes första framträdande, efter beskedet att hon blir valberedningens förslag till partiordförande för socialdemokraterna.

När vi i min stadsdelsförening diskuterade valberedningens uppmaning till föreningarna att komma in med förslag, så landande vi rätt snabbt i att vi inte bör låsa oss vid ett namn utan snarare sända valberedningen de kriterier vi helst såg i en framtida partiledare.
Tittar jag dock nu på min presentation till Partikongressen, så tycker jag mig kunna konstaterar att det jag skrivit verkar stämma med Mona.
Jag skriver i min presentation att;

”vi bör röra oss ifrån den enmansshow som fick prägla denna valrörelse. Vi behöver en lagledare som förstår att socialdemokratisk politik är ett lagarbete som kräver lyhördhet och laganda.
Vi bör ha en ledare som har en förmåga att kommunicera med medborgarna på ett begripligt sätt och med ideologisk förankring, samtidigt som det bör vara en ledare som tilltalar så väl storstadsbon som småstadsbon.
I medielandskapet behövs en van och karismatisk debattör som är rustad för rollen i opposition såväl som för rollen av stadsminister 2010.”

I helgen gav Mona oss svar på frågan vilket ledarskap hon stod för; ”-Det ska bli mer vi än jag”

Protester har dock rests från fackligt håll mot Mona som partiordförande. Hon fick nämligen på sitt bord, under den ekonomiska krisen på 90 – talet, uppgiften att försvara ett löne- och strejkstopp. Detta har det visat sig vara svårt att förlåta.
Men är detta rättvist?
Det bör anföras att det inte var Mona som ”kom på” att man då skulle yrka på strejk- och lönehöjningsstopp. Detta var något som fler inom regeringen under den tiden såg som ett måste.
Frågan las dock på hennes bord och Mona gjorde därmed vad en god team-player gör; hon spelade de kort som getts henne.
Facken synes dock kräva att hon borde ha rest sig upp och protesterat (?). Då hade uppgiften enbart lagts på någon annan – så vem hade egentligen vunnit på det?
Dessutom var hon knappast ensam om att göra ”konstiga saker” under det panikartade 90 - talet.

Mona har av några fått stämpeln andrahandsval. Men jag vet inte om jag håller med. Mona står för vad jag ser som en självklar väg.
Hon står för ett stabilt och förankrat ledarskap och en ledarstil som partiet törstar efter.
Hon är en kompetent, lyhörd och framför allt en lagspelande ledare.
Samtidigt som jag ser henne som den som kan förklara den socialdemokratistiska tanken, argumentera emot Reinfeldt, samt lirka hål på den borgerliga bubblan.
Eller som jag tassade fram och sa till henne i helgen: -Mona, jag vill bara säga att jag tror det här blir jättebra.
Mona: - Tror du det?
Jag: -Ja, och inte bara för att du är kvinna, utan för att du är du...

Denna väg ska den svenska Socialdemokratin inte ta (längre...) Paralleller med Tyskland

2007-01-07T09:57:00.000+01:00

Debatten högersväng/vänstersväng har ljudit inom (och utom) partiet sedan valresultatet stod klart i höstas. Vissa menade att Socialdemokratin skulle se åt det håll som vann valet och inse att vänsterpolitiken var förlegad.
Ja den slutsatsen kan man dra om man tror att socialdemokratin förlorade för att Moderaternas politik var bättre. Misstänker man däremot att medborgarna nog inte röstade FÖR Moderaterna, utan kanske snarare EMOT Socialdemokratin, så blir slutsatsen en helt annan.
Kanske kan det rentav vara så att sossarna girat så långt åt höger och glömt de utsatta så pass mycket att man till slut såg det som hög tid att skaka om socialdemokratins trötta, stolta ”förvaltare”?

I den initiala eftervalsdebatten så missade i så fall många piken helt, och sossar som Erik Åsbrink skrämde upp rejält genom att ge fortsätta prov på blindhet inför verkligheten.
Han yrkade på hårdare högersväng och föreslog rejält högervridna lösningar på vad både vänster- och högersidan såg som det primära problemet i valrörelsen:
– vårt misslyckande i jobbfrågan.
Han gick således ut i en högtravande debattartikel på DN debatt där han bland annat skrev att när "kraven på ersättning och övriga villkor sätts alltför högt" så riskerar vi att slå ut unga och invandrare från arbetsmarknaden.
Han implicerade där att arbetsmarknadsmisslyckandet bestod i för höga ersättningsnivåer och tydligen inte i brist på jobb, arbetserfarenhet/utbildning bland unga, bristande språkkunskaper bland invandrare eller på åldersdiskriminering mot de äldre (de som är 55+).
Han ville följaktligen göra som Moderaterna gör nu i dagarna och sänka ersättningsnivåerna

- Ja vi har ju alla sett hur populärt det har blivit...

I Tyskland kan vi dessutom se hur socialdemokraternas högersväng där ökade fattigdomen markant. Det är även relevant att peka på att denna högersväng där ledde till att tysk socialdemokrati tappade väljarnas förtroende. I Tyskland testade sossarna nämligen Erik Åsbrinks sänkta ersättningsnivåer...

De tyska socialdemokraterna påbörjade sin högersväng 2003 då man menade att tysk arbetsmarknad skulle må bra av sänkta ersättningsnivåer samt att företagandet skulle må bättre av sänkta skatter (- Känner vi igen detta? )
Där var det Gerhard Schröder som svepte in som en ”Ny frisk fläkt” (motsvarande ”förnyare” i Sverige), och förde in tysk socialdemokrati på en helt ny linje.
Men ”förnyaren” Schröder visade sig dock vara en katastrof för den tyska socialdemokratin och partiet tappade väljarförtroende i rasande takt.
Det visade sig dessutom inte bli det enda problemet med socialdemokratins högersväng...

Ni känner igen debatten från Sverige nu.
Konjunkturinstitutet gick ut i dagarna och sa att moderaternas sänkta ersättningsnivåer mycket riktigt kommer att leda till fler jobb.
Man låter oss veta (och jag citerar) ” När det lönar sig mer att arbeta söker sig fler personer in på arbetsmarknaden”.
Detta schackdrag anammade dock tysk socialdemokrati redan år 2003. Detta med katastrofala följder.
Visst ”brummar” nu företagen i tyskland, men fattigdomen växer också, och löneutvecklingen har inte bara avstannat, den har till och med backat.
Man sänkte nämligen ersättningsnivåerna även där, och vad hände?
– Jo reallöneökningen avstannade – ja rentav sjönk 0,9 % ( i Sverige ökade den 25,2% mellan 1995-2004 enligt WSI)
I Tyskland har vissa löner har blivit så låga att de till och med måste drygas ut med socialbidrag (DN 23/12 – 06).

Och arbetsmarknaden? Vad hände med den?
- Nja. Det visade sig till en början att företagen trots detta tillmötesgående inte alls tog sitt ansvar, utan fortsatte att avlöva verksamheten till låglöneländer för att höja intäkterna. År 2005 nådde Tyskland därför rekordsiffran 5,2 % i arbetslöshet.
Där liksom här höjde man även avgiften för medborgarna för att kunna innefattas av de sociala säkerhetsnäten, vilket har lett till en utbredd fattigdom som nu har tillåtits nå det ofattbara 17% (!). (Det vill säga samma siffra som i USA).
Protesten där (Tys) blev att man vände sig till de rasistiska partierna... (ja ni förstår själva parallellen med SD och allt det där...)

Nu sjunker dock äntligen arbetslösheten i Tyskland, liksom på nästan alla andra håll i Europa.
Så Perssons; - ”jobben kommer”; var faktiskt sann.
Men nedgången är liten, 1,15% av de arbetslösa har åter tagits i jobb.
Och frågan är vad denna siffra säger egentligen, om det är så att dessa jobb tydligen ger löner som är så låga att man måste dryga ut dem med socialbidrag (se ovan).
Trotts denna nedgång i arbetslöshetssiffror så blir gemene man i Tyskland alltså inte rikare.
-Varför?
Ja ni kommer väl ihåg de sänkta ersättningsnivåerna...

Även Konjunkturinstitutet i Sverige konstaterar att svenskarna nog inte heller kommer att bli rikare med det moderata systemet med sänkta ersättningsnivåer. Detta trots att arbetslösheten går ned.
Man skriver nämligen i Konjunkturinstitutets rapport att:
”Den lägre inflationstakten beror till stor del på att en ökad arbetskraft och en lägre ersättningsgrad i a-kassan bedöms få en dämpande effekt på lönetillväxten”

Översättning:
Inflationstakten kommer inte att öka, för de som kommer i jobb kommer att göra det till så låga löner och till så dåliga anställningsvillkor, så att de ändå inte kommer att kunna driva på löneutvecklingen/inflationen uppåt.

Seriöst Sverige – måste vi lära oss om denna(bittra) läxa igen?

Kollektiv bestraffning ÄR inte rätta vägen att gå för att få fast de fåtal som fuskar med ersättningssystemen. Ty denna kollektiva bestraffning slår slutändan tillbaka på oss själva.

Så varför är man i Sverige irriterad på Moderaternas A- kasseförlag när de faktiskt i valrörelsen sa att det var det här de skulle göra?
- Jo troligtvis för att valet var ett missnöjesvotum mot socialdemokratin inte ett förtroendevotum för Moderaterat politik

Men detta missnöjesvotum kom vid en ovanligt dåligt vald tidpunkt. För nu vänder konjunkturen upp här liksom i resten av Europa, vilket skulle ha gett att vi aldrig hade behövt försämra ersättningsnivåerna. Det vill säga införa ”flex” UTAN ”security”...

Men nu är det detta vi har fått. Det vill säga;
en växande välfärds-kaka, som inte över huvud taget kommer att fördelas

USA:s väg från frihet till fascism?

2007-01-03T14:05:00.000+01:00

Habeas-corpus är den princip som värnar individens frihet och skyddar mot godtyckligt fängslande. Principen Habeas corpus står även inskrivet i europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.

Bush har satt denna princip ur spel.

Keith Olbermann berättar varför detta är så allvarligt (nedan)

USA styr världen allt mer med järnhand och har gått över ifrån att vara frihetens försvarare till övergreppens...
Uttrycket "Är du inte med oss så är du emot oss" är kanske det talesätt som bäst fångar upp vad USA kräver av resten av världen.

Jag frågar mig; Vad blir folkrättens framtid när USA för var dag som går svänger allt mer fel?

Generationsanalyser – missvisande information om omfördelningen mellan generationer.

2006-12-17T15:07:00.001+01:00

Det finns en diskussion som ständigt återkommer mellan mig och min mor. Och tydligen finns det fler fyrtiotalister som finner sig förnärmade av påståendet att fyrtiotalisterna är exceptionellt gynnade i Sverige idag.
För tror ni inte att man som nästan första punkt på dagordningen, från den nya regeringens sida, väljer att utreda om fyrtiotalisterna verkligen är så gynnade som det antas. Och vad kommer man fram till? Jo att fyrtiotalisterna snarare är förlorare i dagens välfärdsstat.
(Rapporten: Generationsanalyser – omfördelning mellan generationer i en växande välfärdsstat”)

Rapporten ger en ögonblicksbild och menar hafsigt att fyrtiotalisterna ”vinner minst” på välfärdssystemet eller välfärdskontraktet.
Flertalet parametrar undanhålls sedan behagligt i ”undersökningen” när det handlar om det faktiska ekonomiska läget för fyrtiotalisterna jämfört med de generationer som kommer efter.
Detta ger därmed en missvisande bild av att 40 – talisterna är förlorare i dagens samhälle, vilket de själklart inte är.

För det första jämförs 40 – talisternas uttag ifrån välfärdskontraktet med 30 – talisterna, som naturligtvis har betalat in mindre skatt till kontraktet, då det bredare välfärdsbygget egentligen kom igång under 40 – talisternas tid.
Därmed har inte lika mycket skatt hunnit dragits av 30- talisterna, men de åtnjuter ändå det fulla kontraktet.
Okej 30- talisterna får ut mer än de betalat in.
Här finns dock ytterligare en parameter som inte räknats in. Det är andelen heltids arbetande kvinnor i hemmet, som därmed inte bidragit till skatteintäkter i det totala generationsresultatet. För som vi alla vet så är det bara det betalda och därmed skattebelagda arbetet som räknas.
Under denna generation jobbade och slet många istället hemma i det då obetalda jobbet: hushållsnära tjänster/ eller vård av frisk man.
Men ja, 30 - talisterna betalade in mindre i skatt än de fick ut.

För det andra sägs det att de stackars fyrtiotalisterna tvingas jobba allt längre. Och i och med att de då betalar in ÄN mer skatt till välfärdssystemet, så blir utbetalningen än mindre mot det de betalat in.
Här skjuter man sedan in 80 – talisterna och säger att de få mer ut av välfärdssystemet för att de enligt dagens siffror jobbar färre år och därmed vinner mer på kontraktet.
- Okej vänta. För det fösta får vi födda efter – 79 ett nytt pensionssystem som innebär att vi enbart ”tar ifrån oss själva”. Fyrtiotalisternas system bygger dock på en progression i tillväxt och därför i viss mån på att de ”tar” ifrån kommande generationer.

För det tredje så stämmer det att 80 – talisterna får ut mycket av välfärdskontraktet med dagens siffror – det finns dock ingen koppling emellan det och egentlig välfärd.

För varför får 80 – talisterna ”ut mycket” av välfärdskontraktet? - hur räknar man egentligen?

Jo så här:

80 – talisterna tar ut mer av systemet för nr: 1; de studerar längre och tar därför ut mer ifrån systemet genom studiebidrag.
Men gör vi det för att vi vill det? Eller gör vi det för att det inte finns några jobb annars?

80 – talisterna tar ut mer av systemet för nr: 2: fler 80 – talister tar ut mer ifrån systemet i socialbidrag och andra bidrag.
Men gör vi det för att vi vill det? Eller gör vi det för att (hårddraget) 40 – talisterna sitter på alla jobb så att vi inte kommer in?

80 – talisterna tar ut mer av systemet för nr: 3: I och med att 80 – talisterna kommer ut på arbetsmarknaden senare, så jobbar de ihop mindre skatt till kontraktet.

Detta antagande är totalt felaktigt.

Visst 40 – talisterna jobbar idag längre än tidigare generationer. Men vad säger det om de som kommer efter? Har man någonsin pratat med någon riksdagsman av något parti så vet man att när det blir dags för oss efterkommande generationer att gå i pension, så kommer vi att tvingas göra det ännu senare för att kunna uppehålla välfärdskontraktet.
Glöm att vi kan gå i pension när vi är 65 som fyrtiotalisterna. Vi kommer tvingas jobba tills vi är minst 75 för att bekosta en allt friskare och längre ålderdom.
Så är vi vinnare? – Nej kanske inte va?

Man säger dessutom, i rapporten, att 60- och 70- talister har mer reallön än 40 – talisterna, men man väger inte in parametern att denna reallöneökning hamnar i de ökade boendekostnadernas svarta hål.
40 – talisterna bor generellt mycket billigare och fick under 60-, 70- och 80 – talen ett kraftigt subventionerat boende. Något som gav förmögenhetsuppbyggnad och som visserligen nämns i rapporten, men som man tillstår, inte har räknats in.

Så vad är då värdet av denna rapport?

Ja, Ungefär noll. Den säger egentligen ingenting om det faktiska ekonomiska läget emellan genrationerna och hur pass rättvist/orättvist detta är.

Så varför kom då denna rapport till?
Ja planen är väl säkerligen att använda den som underlag för att i
” rättvisans namn” även urholka välfärdssystemet...(?)

Först ryker säkerhetssystemen på arbetsmarknaden och nu underbyggs även attacken på välfärdssystemet.Och vem råkar som vanligt mest illa ut?

Kan det vara de unga igen tro?

Ja, det tål att upprepas: Sverige har fått en ny regering. Och fanskapet är blått...

Medias inverkan på samhället finns inte i vad som sägs utan i vad som inte sägs.

2006-12-10T16:11:00.000+01:00

(Paul Lazarsfeld 1948)

Jag har många gånger ställt mig frågande till mediemakten i Sverige. Jag frågar mig hur det kommer sig att icke valda individer tar på sig rollen att vara ”representanter för det maktlösa folket” och därigenom helt dränerar det offentliga samtalet på all demokrati.
Dramaturgin är slående när man från medias sida synes ställa sig själva till förfogande för ”den svaga människan” alltid mot ”makten”. Detta blir dock smått obehagligt när det i själva verket är media som ÄR ”makten”. I förlängningen dränerar man även medborgaren på dennes demokratiska makt genom att införliva misstroende mot politikerna samtidigt som media själv verkar i det fördolda.

På 80 – talet uppfyllde media sin funktion som granskare av ”makten” (på den tiden politikerna). Men vartefter man strippade dåvarande makthavare på sin trovärdighet och införlivade politikermisstron hos mottagarna, började man sakta men säkerligen skjuta fram sina egna positioner i frågan om makt.
Samtidig som man sa sig ta över ”politiskt oberoende” - idealet i rapporteringen så beklädde man sig i ett obehagligt vattentätt alibi för att kunna föra politik i det fördolda, genom det mest kraftfulla av allt; -opinionen.
Det är ju nämligen meningen att opinionen ska vara grunden för politiken men om media har tagit på sig rollen att styra opinionen så är det i så fall media som även styr politiken. Det vill säga då har vi ingen demokrati, utan makten ligger på ett fåtal icke folkvalda journalister.
Jag köper inte heller att människor köper allt står, men om media trotts allt dikterar det vi har att prata om, det vill säga om media dikterar den offentliga debatten, då styr de ju implicit genom det de inte säger..: - eller hur?
(i valrörelsen sa de exempelvis inte mycket om socialdemokraterna förutom om sådant som var dåligt och i koppling med partiet. Så som facklig representation med spritnotor eller om partiledarens ”Herrgård”)

I ”Politikens medialisering” 1999 ur Demokratiutredningens forskarvolym III, utförd på begäran av den dåvarande regeringen för att; ”belysa de nya förutsättningar, problem och möjligheter som det svenska folkstyret möter inför 2000-talet”. Där; ”Utgångspunkten för utredningens arbete var varje medborgares rätt till full delaktighet i samhället.”
Deltar de störta medieforskarna i Sverige i modern tid.
Där dras bland annat slutsatserna att; ”De massmedier som aldrig har varit mera framträdande och centrala i det offentliga meningsutbytet tycks utbreda tystnad i relationen mellan politiska institutioner och medborgare. Men kanske denna tystnad inte utgörs av en uppgivenhet inför en medialiserad politik utan av ett trots.” (sid5)
Man menar alltså att media har angett den offentliga debattens ton och att den tonen ger politisk frånvändhet..
Man skriver vidare om hur medborgaren och journalisten förenas i: ”Politikermisstrons välbehag. Bortom en sund skepsis till maktutövning och maktutövare slår den över i cynismens likgiltighet” (sid7)

- ja en trotts mot politierna. Men var är trottsen mot media?
Och var tar demokratin vägen när medborgaren enbart matas med politikerförakt och inte de egentliga politiska frågorna/ skiljelinjerna. Skulle det inte vara så mycket bättre om vi istället kunde få läsa; att såhär vill liberalerna lösa detta problem... detta bygger på att de känner... Däremot argumenterar socialdemokraterna så här... och det bygger de på att...

Istället får vi exempelvis i Sveriges största morgontidning DN läsa vad en liberal skribent väljer att lyfta fram och får sedan (ibland) en lösryckt kommentar av den numera ”oppositionella” företrädaren på området.
Media tar än dock ställning till vad som ska diskuteras för dagen även fast man kan argumentera att de skriver om det som för dagen är nyheter. Men där finns det även undersökningar som visar att ”gate keepern” det vill säga den som väljer ut nyheterna, visst låter sitt tycke färga det som tas in i tidningen.
Media argumenterar dock att; ”de ger folket vad de vill ha”. Men nej de ger folket det enda folket erbjuds.
Sedan ger de sig själva tolkningsföreträde genom att spela på gamla floskler om den korrumperade politikern genom att: ”Politiken beskrivs i det ena fallet som ologisk och verklighetsfrämmande, i det andra kusligt logisk och slug. I båda fallen spelar mediet självt hjältens roll” (Ur demokratiutredningen sid 8 om bland annat DN)

Då är vi väl väldigt illa ute om det är ledarskribenterna på DN som egentligen för Svensk politik?
För; för det första har de inte mandat för det – de är inte valda av folket utan av en ytterst liberalt färgad redaktör. För det andra företräder de en linje som tydligen just nu är en av de smalaste politiska linjerna i Sverige (liberalerna gick som bekant tillbaka enormt i detta val)

Då ställer man sig ju frågande. Är media demokratins död?

Vänsterreformismens långsamma död?

2006-11-27T09:03:00.000+01:00

Liksom pressen positionerar sig ifrån politikernas ”manipulation” så långt bort att de till och med tagit över dagordningsfunktionen inom politiken, så anser jag att det är hög tid att socialdemokratin manövrera bort ifrån nyliberalismen.
Sen 90 – talet har vi köpt att ”långsiktigt hållbara lösningar” till synes enbart kunnat uppnås av den ”allsmäktige marknaden” och rättvisan har långsamt fått ge vika.

Jag gav mig in i politiken på vänstersidan för att liberalismen efter några år av ideologisk prövning tedde sig allt för naiv och snäv.
Löser verkligen frihet strukturernas bojor om förutsättningarna hela tiden återstöps?
Ultimat frihet utan påverkan verkar ju faktiskt inte till något annat än att om och om igen befästa samma strukturer.
Varför jag dock inte dalade ut på den yttersta vänsterkanten var för att jag ändå köper marknad och konkurrens samtidigt som jag ändå vet att strukturerna inte kan avskaffas genom annat än medveten påverkan – ständig påverka – outtröttad påverkan

Socialdemokratin lyckades i många år att bredda välbefinnandet och den generella välfärden, om än inte avskaffa klasserna helt, så åtminstone bredda medelklassen. Men nu när den generella välfärden är utbredd bland de mest valstarka generationerna så synes de mentala portarna åter sluta sig hos partiets populister. Man kallar dem ”förnyarna” men det är ett missvisade begrepp då deras reformvilja snarare drar åt konservatismen (konserverandet av klasser eller sociala förutsättningar eller ickeförutsättningar) i deras politiska ageranden.

Så vem är det som ger dem luft?
Min gissning är till kommersiell media som säljer åsikt efter annonsörer, och därmed ger dessa annonsörer de sossar som bäst ackompanjerar det kommersiella budskapet.
Hos dessa sossar gror sedan självförtroende genom lov från de journalister som tillber den ”den allsmäktige marknaden” och mässar individualism i kommersialismens namn.

Men klasskampen är inte död –den har bara tillfälligt tystnats.
Så klart den har tystnats när dess påstådda förkämpar inte längre tror att den existerar.

Klasskampen må ha ändrat demografi men inte struktur. När den breda väljarskaran av fyrtio och femtiotalister har det bra, synes rättvisa åter få ge vika för individualismen och historiens ekorrhjul svänger pendeln tillbaka till konservatism.
De yngre lever plötsligt på nåde av de äldre, liksom kvinnan förr levde på nåde av mannen. Och inom familjen skyddar man sina egna, men längre än så slutade näsan att räcka.
- Eller?

Jag anser att vi inom socialdemokratin måste ändra perspektiv. Att utvecklas framåt är inte detsamma som att sträva höger. Ty att sträva höger är att i slutändan sträva bakåt.
Den fria marknaden har varit fri, men den fungerade aldrig rättvist (120 år sedan). Har ni redan glömt det?
Istället måste socialdemokratin förenkla ett solidariskt handlande.
Genom att vara initiativtagande och på så sätt vara trendgivande kan vi förnya oss i sanning. Det innebär att återigen svänga ut åt vänster – men inte nödvändigtvis gammalvänster.

Vad vi däremot måste upphöra med är att desperat försöka positionera oss mot liberalismen (vilket tydligen gick rätt illa).
Men det innebär även att vi måste upphöra med att svälja högerfloskler.

Vi måste ta tillbaka dagordningen från media, då media inte alltid styrs av sann objektivitet.
Och viktigast av allt; Vi måste formulera idéerna bort ifrån nyliberalismen och slå in en stig mot den solidariska reformen

Rapport ifrån (S)ekten?

2006-11-19T21:48:00.000+01:00

Egentligen så är det väl en faux pas att skriva om något som är över en vecka gammalt i bloggsfären, men Pagrotskys uttalande om
(S)ekten socialdemokraterna var dock en karamell som jag kände att jag vill suga på ett tag.
Nu idag får man dessutom veta att vore det val idag så skulle socialdemokraterna ha vunnit. Inte för att vi har lagt om politiken, nej utan för att man vill ha bort den blåa fadäsen.
Inte för att vi har en ny partiledare, nej utan för att den förra partiledaren är borta.
Inte för att vi över huvud taget har låtit utåt när det handlar om politiken, nej helt enkelt för att man tycker att den politik man nu får är fel.

Då tycker jag att det är fascinerande när Pagrotsky går ut och säger att vi förlorade för att ”-nu när vi har sett till att fler får utbildning och fler får det bra, då vill man ha andra saker ur politiken”(ungefär).
Jag tror att loppet är sprunget om man tror att med mer pengar kommer automatiskt ett begränsat tänkande. För talar man då inte helt emot socialdemokratin som fenomen?
Socialdemokratin har varit starkt för att det i ett parti har kunnat förena de som har mest att vinna på politiken med de som har köpt den solidariska tanken.
Jag åminner mig partiets upprinnelse i slutet på 1800- talet, då det de facto inte var arbetarna själva som startade rörelsen, utan istället medelklassen som i egenskap av utbildning åkte runt och agiterade för ett rättvist samhälle och allas lika värde.
Man gav människor kunskapen för att kunna ifrågasätta och forumet för denna dialog, men Pagrotsky menar nu alltså att denna demokratiska form är död.
Hmmm
Det mest besynnerliga med Pagrotsky uttalande är att han själv var del av det han nu kritiserar.
För är det inte underligt att en av den påstått autoritäre Persons, själv utsedda ministrar, nu spottar i näven och tar upp kampen mot
–Ja vad då? Sig själv?
Han talar om att "nya förslag" sjuts ned och sen talar han om medelklassen i storstäderna och att partiet har förlorat dem. Ja, fast faktum är att vi inte förlorade dem särskilt mycket i någon annan storstad än Stockholm
För de som gick emot Person och gick på den modigare linjen . De som inte försökte köpa medelklassen utan stod upp för idealen och på så sätt övertygade. De vann på det.
Men snälla Pagrotsky, lägg då nu örat till marken och lyssna vad folket säger: - vi ville inte ha en moderat politik.

För folket röstade inte för Moderaterna. De röstade emot socialdemokratin så som den formades.
Förstå skillnaden...

Den körda generationen -nu "kördare" än någonsin

2006-11-11T12:15:00.000+01:00

Jag vet inte, men det känns på något sätt som jag måste fråga varför?
Varför sket de äldre generationerna så helt i oss som kommer efter?
Varför skulle de yngre nu få det ännu sämre?

Som ni vet är de yngre generationerna trångbodda och de fasta heltidsjobben synes även de lysa med sin frånvaro. Och än värre blir det nu när de borgerliga partierna har förlängt tiden för en fast anställning till 2 år(!)
Detta kombinerat med sänkta ersättningsnivåer som ytterligare befäster oss som en låg lönegeneration.
Och utöver det så har vi förstås utförsäljningen av allmännyttan...

I Valet gick Centerpartiet som bekant starkt fram. Ni vet de som ville urholka arbetsrätten för oss unga. Dessutom röstade ni fram moderaterna, ni vet de som ville sänka ersättningsnivåerna och sälja ut allmännyttan.

Och nu sänks ersättningsnivåerna. Värst drabbade av detta blir som bekant de som är nya på arbetsmarknaden, då vi nu utgår ifrån ett långt sämre förhandlingsläge än de äldre.
All forskning pekar nämligen i samma riktning:
När ersättningsnivåerna sänks så sänks även lönerna.
Fyrtio- till sextiotalisterna sitter dock säkra och jäser på sina fastanställningar och behåller därmed sina höga löner. De har råd att konsumera.
Vi däremot får knappt råd att leva.

Nu blir vi dessutom garanterat bostadslösa då proppen dras ur på investeringsbidraget som skulle hjälpa till att öka byggandet av billiga hyresbostäder.
Dessutom river man med all säkerhet upp hyresgarantierna som skulle hjälpa ungdomar som inte har fast jobb att ändå få någonstans att bo.
Detta för att inte ta ut försäljningen av allmännyttan som nu sätter sista spiken i kistan för ungas chanser att få ett boende.(Och dessutom driver det upp hyrorna i de privatägda hyreslägenheterna visar alla undersökningar)

Men inte nog med det, nu berövas också många unga chansen att gå på högskola. För nu stoppas som bekant ut byggnaden av högskolan.
Ja detta även fast man vet att vi har än större ungdomsgenerationer som kommer bakom.
Och om de unga inte konkurrerar med kunnande så får de konkurrera med den låglönearbetskraft och arbetsinvandring som man nu i dagarna har öppnat den svenska arbetsmarknaden för.
Men det så klart; de unga kanske kan städa fyrtio- till sextiotalisternas hem istället...(?)

Jag vet inte om ni alls bryr er, eller ångrar er. Men om ni gör det, så kom och demonstrera emot befästandet av oss som låglönegeneration.
Den 17:e november på Sergels torg klockan 13:00 – 14:00.

När falskhalsen släpper?

2006-11-05T14:24:00.000+01:00

Jag läser i DN att stressen växer bland unga arbetare.
Jag tänker på två nära vänner under 35 som redan har blivit sjukskrivna för sina fröken duktig syndrom. Och jag tänker på att jag bra gärna skulle vilja ha tid att träffa dem.

Denna vecka uteblir min posting för jag ligger efter med precis allt.
Saker att irriteras över verkar dock aldrig ta slut. Tvärtom hopas de på hög.
Så jag återkommer när flaskhalsen släpper...

Farväl till neutraliteten

2006-10-29T22:44:00.000+01:00

Jag har tagit mig ett extra vuxen-poäng och skaffat mig morgontidning, och detta tydligen i senaste laget. För sätter jag inte morgon-yoghurten i vrångstrupen när jag till min fasa läser om hur Sverige ska ryckas ur neutraliteten och slängas in i den världsomspännande krispolitiken på USA:s sida.
Jag åminner mig hur den nyliberala folkpartisten Jan Björklund (numera skolminister) år 2002 ville att Sverige skulle delta i invasionen av Irak.
Kalla kårar gick längs min ryggrad då, men inte ens i min vildaste mardröm hade jag då tänkt tanken att dessa galenpannor en dag skulle leda Sverige och göra dessa ord till sanning.

Nya försvarsministern, moderaten Mikael Odenberg, säger dock nu i DN (28/10,nummer 295,sid20): ”jag kan inte utesluta (krigs) insatser som inte har FN – mandat”.
Mikael Odenberg stoltserar dessutom i omnämnd artikel med att han i dagarna har blivit inbjuden av USA:s numera mycket impopuläre försvarsminister Rumfeld till samtal om den nya linjen.

Han brer på med att:

”Det är inte så många inbjudningar av den sorten som han utfärdar på ett år. Det är ett uttryck för att Sveriges signaler om att vi är beredda att ta ett ökat ansvarhar uppmärksammats”

(egen kursivering)
Med ökat ansvar menar han vår nyfunna vilja att delta i krig.

Fast jag tror inte att majoriteten av svenska folket vill delta i krig.
Den här mörkblå försvarspolitiken har det talats tyst om i valrörelsen.

Det talas även, i omnämnd artikel, i breda ordalag om ett NATO–medlemskap och att ”den här regeringen(...) har ett pragmatiskt och avspänt förhållande till NATO”.
Han säger dessutom att han inte utesluter att frågan om NATO – medlemskap aktualiseras, ”men det förutsätter i realiteten att socialdemokraterna också tänker om”

Fakta:
Efter NATO:s bombningar i Kosovo 1999 visar rapporter att våldsdåden accelererade kraftigt i landet.
USA:s NATO-stödda bombningar i Irak har haft samma effekt och har dessutom ”fött” terrorister som nu gör västvärlden osäker ”tillbaka”.
I Fredags bombade NATO upp till 85 civila Afghaner i jakt på ”Terrorister”.
Är det nu menat att vi nu ska bidra till denna våldspiral?

Jag frågar mig dessutom vem upptrappningen behövs emot? Man talar ”avspänt förhållande till NATO” men faktum är väl snarare att man flexar musklerna tillsammans med storebror USA, genom att aktivt delta i världsomspännande krispolitik? Var ligger avspändheten frågar jag mig?

Här kan man väl snarare tala om ett högst överspännigt förhållande till en fiktiv hotbild?

Den nya regeringen bryter dessutom trenden i nedskärningar i försvaret och ökar försvarsanslagen för att ”öka möjligheterna att agera internationellt”. Man vill fördubbla antalet svenska soldater utomlands.
Dubblar vi antalet soldater under FN vet vi att vi agerar för fred och att soldaternas närvaro ska bidra med att lugna oroliga situationer. Vad NATO understött av USA däremot gör är att mer aktivt använda våld för att ”stävja terrorism” eller ”skapa fred”.
Men faktum är att man inte kan skapa fred med våld. Man kan skapa kränkta människor. Man kan skapa hämndbegär och man kan skapa mera död – men man kan inte skapa fred.
Det ser vi inte minst i NATO:s insatser för att bomba fred i Afghanistan...

Moderata offentliga satsningar?
Kanske finns det dock en anledning till krigslustan i de borgerliga leden.
Moderater ska ju kategoriskt vara emot en offentlig sektor. Däremot är deras traditionella väljare alltid för ett starkt försvar (vad är de rädda för kan man fråga sig?).
Det här ger moderaterna det kryphål de så trängt behöver i utförsäljningens tid (av de statliga bolagen).
Moderata riksdagsledamöter har nämligen förstått att statliga satsningar ger mervärde.
Odenberg fortsätter i nämnd artikel: ”Försvarsindustrin har enorma spinoff-effekter till den civila industrin”.
Ja statliga offentliga satsningar skapar jobb och jobb skapar konsumentkraft, konsumentkraft skapar i sin tur nya företag.

Ekvationen löst?
Nej detta är inte en positiv framtid och låt oss dessutom hoppas att den moderata politiken inte leder här, till vad den har lett till i USA.
Där bidrar kongressledamöter (motsvarande riksdagsmän typ) till att upprätthålla USA:s ständiga krigslinje. Detta för att kunna hålla de delstater de kommer ifrån med jobb.
Med andra ord lönar det sig för USA:s delstater att USA krigar, och därmed lönar det sig för kongressledamöterna att rösta för fler krig. Du sätter nämligen då dina väljare i jobb, som sedan genererar konsumtion och därmed fler jobb.
Ideologin där (liksom numera här) motsätter sig en statlig offentlig sektor. Därmed blir krig den enda ”statliga” satsningen du ideologiskt kan berättiga.

Ja vad säger man? Sverige har fått en ny regering

Och fanskapet är blått...

Det moderata människoföraktet?

2006-10-22T14:49:00.000+02:00

Två borgerliga ministrar har rykt på två veckor och på TV4 ställer man sig frågan om man måste vara felfri för att kunna bli minister.
Det här är kanske en något märklig frågeställning, då det ju inte direkt var den frågeställningen man la fram när sosseskandalerna haglade som värst i valrörelsen. Men kanske finns det en anledning till att man väljer att diskutera skandalerna ur just denna synvinkel när det handlar om de blå?
För är det kanske så att det förväntas att de blåa lyder under andra regler än oss andra?
Och vad innebär i så fall det, för de som valde blått för att de blåa i varje fall i retoriken gjorde sken av att köpa konceptet av en generell välfärd?
Generell välfärd för vem?

För tänk om det inte är huruvida politiker ska vara felfria eller inte skandalerna handlar om? Tänk om man egentligen är orolig över den människosyn som med ens gör sig synlig i de blåa leden?
Helt plötsligt får man nämligen politiker som inte köper att det som har byggt den generella välfärden – det vill säga skatten, ska betalas in, trotts att man själva lever i överflöd.
Tänk om detta visar på den sanna människosynen i de blåa leden? Och vad ger det i så fall för verkningar i politiken?
Nu kanske man inte längre känner sig trygg i att de blåa ska ”sätta Sverige i arbete”. För nu kanske man frågar sig till vilket pris då? och till vilket till vems fördel egentligen?

Plötsligt får även säkerhetsnäten så många hål att det visar sig att det kanske enbart var lönedumpning som den omtalade ”arbetsmarknadspolitiken” gick ut på?
Ja visst, de blåa hade sett arbetslösheten bättre än sossarna hade gjort, men vad var det de ville göra åt den egentligen?

I ett slag omvandlas ”arbetsmarknadspolitiken” till något diffust och märkligt som; ”klarare incitament för att arbeta”.
Fanns det egentligen ingen RIKTIG arbetsmarknadspolitik?
Menade man här BARA sänkta ersättningsnivåer?

”Uppmuntran till jobb” blev med ens en vass och manande träpinne i ryggen, hålld av en samhällsblind överklass, som nu med avsmak och människoförakt motar den ”lata arbetarklassen” ut på arbetsmarknaden, till vilket pris som helst.
Ja, eller helst tydligen inget pris alls, i alla fall inga arbetsgivaravgifter, skatt på arbete eller pensionsgrundande lön.

Ja helt plötsligt inom loppet av två veckor så blottas borglighetens fula ansikte i sin fulla prakt och media frilägger den perverterade blåa sfären där det tydligen råder andra regler än vi andra lever under.
Vi ser nu med rädsla och misströstan på hur det ur denna miljö nu ska spira politik som ska ingripa i alla samhällsklasser.
Ur denna miljö där man inte synes ha förmågan att se längre än till nästippen. Och där man inte ser felet i svart arbetskraft och därmed inte heller ser att det faktiskt finns en människa i andra änden av dendär tjänsten. Ur denna sfär ska det nu födas politik.

Kanske har människor då all rätt att vara nyfikna över hur det egentligen står till med moralen i de blåa hemmen? Kanske har människor all rätt att vilja veta mer om denna mystiska slutna sfär som verkar andas andra värderingar, eller kanske inga alls i den bemärkelsen vi andra tyder värderingar?
Tänk om man i denna mediala hetsjakt nu äntligen kan uttyda vad den blåa politiken egentligen står för?
Det vill säga: bättre för några, men generellt sämre för alla andra.

Och är det då särskilt konstigt att man med fasa frossar i dessa ögonöppnande sanningar? Kanske för att de på ett så klargörande sätt, visar vad den moderata ”politiken” egentligen går ut på och vad den grundar sig i.
Det vill säga: den moderata oförmågan att se längre än till gränsen av sig själva. Och därmed deras generella vilja att en gång för alla göra sig fri ifrån resten av samhällskroppen i egenskap av skyldigheter.

Det liberala kunskapsföraktet?

2006-10-15T23:40:00.000+02:00

Den nya skolministern Jan Björklund har dragit proppen ur på den nya gymnasieskolreformen Gy-07, som var utformad för att ge en bredare generell kunskapsbas för det moderna samhället.
Kalla kårar söker sig ned längs min socialdemokratiska ryggrad. Vad menar man nu med detta? Vad är det de vill? Och vilken morgondag har de egentligen i sikte?

När jag knäppte på SVT i torsdags för att stilla min växande ängslan och få det hela förklarat, så blev jag föga lugnad av nya skolmister Björklunds kommentar till propputdragandet. Det löd:
- ”alla kan inte bli akademiker”
Aj då. Där kom nyliberalismen att blotta sitt fula tryne. Eller?

”Alla kan inte bli akademiker”. Det luktar nyliberala determinism över formuleringen. Dessutom är det inte det den nya skolreformen handlade om. Den handlade om att bredda kunskapsbasen och tillhandage kunskap för ett brett deltagande i samhället.
Men den handlade även om att rusta individen för en allt rörligare arbetsmarknad.
Utifrån min världsåskådning och ideologiska bas så kan dessutom en människa visst bli vad hon vill.
Björklund exemplifierar dock, och menar att marknaden inte ”tål hur många akademiker som helst”. Ehh. Nehe?
Björklund förnekar alltså utvecklingssamhället? Eller är han kanske så insnöad i sin ideologi så att han tror att det MÅSTE finnas överbyggare och underbyggare i samhället?

Istället för Gy-07 vill istället Björklund se en annan skolreform. En borgerlig sådan.
Där vill han, förutom att importera ”lektorn” och ordningsbetygen ifrån en svunnen tid, även tidigt befästa de tilltänkta samhällsklasserna med 3 olika examina för gymnasieelever.

Först har vi en ”Yrkesexamen” som ger fördjupande yrkeskunskaper men inga(?) kunskaper i grundämnena.
Den andra är en ”lärlingsexamen” eller ett gesällbrev som Björklund vill kalla det, och som det förövrigt hette när hantverkarna fortfarande var uppbundna i skråväsen på det hierarkiska 1700- talet. Även denna examen med inga fördjupade kunskaper i grundämnena.
Den sista examen är dock är för de utvalda få som därmed får tillträde till högre studier och därmed tar en; ”gymnasieexamen med högskolebehörighet”.

Jajamensan. ”Back to basic” yrkar den nyliberala konservatismiska röran, och öppnar dörren på vid gavel för det gamla klassamhällets återtågande.

Alla behöver ju inte kunna svenska, matte och engelska menar man. ”Alla KAN inte bli akademiker”.

Ett annat predikament uppstår dock ur den liberala sörjan.
Den generella och breda kunskapen behövs nämligen inte bara i ett allt mer rörligt yrkesliv. Den behövs faktiskt även för att kunna utöva sina demokratiska rättigheter.
Jag vill påstå att dessa grundkunskaper (i svenska, engelska och matte) är de redskap som man som medborgare behöver för att över huvud taget kunna delta i det demokratiska livet, och med det kunna ifrågasätta makten.
Men Björklund kanske även menar att alla inte kan bli medborgare? (och då menar jag inte bara de som inte klarar språktestet)

Enligt min mening är det här en skamfylld display av nyliberalt människoförakt.

Att sortera ut folk såhär är dessutom att befästa en "tyckarklass" över resten av samhället, med det informationsöverskott som härmed ackumuleras noggrant åtskiljt i samhällets övre lager.
Hur blir det med den allmänna tillgängligheten till demokratin då vissa människor förhindras redskapen som där förutsätts?

Eller är det kanske även den nya regeringens mening, att i förlängningen urholka demokratin?

Ulvar i sossekläder?

2006-10-09T01:23:00.000+02:00

Blir mer än måttligt förbannad över de som media har grävt upp för att ställa diagnosen ”vari ligga sjukheten hos socialdemokratin”.
Av en till 85% borgerligt ägd media är det kanske inte så konstigt att det är just dessa specialsittyckare som får ta ton. Men jag vill lägga en brasklapp till dessa tyckare. Bara för att man säger att man är sosse så behöver man inte vara det...

Vi hade medlemsmöte nu i torsdags i min förening. Det första efter valet.
Det var skönt för nu bubblar det rejält i leden och jag hoppas verkligen att jag ska kunna fånga upp den nya ångan på bästa sätt. Det roliga är, att läser man reflektioner av andra på nätet så verkar det vara på samma sätt på andra håll.
Man talar förnyelse och man talar visioner, sen försöker man desperat sortera in det hela i en vänster och högerskala. Vill folket att vi ska lägga oss mer åt vänster eller åt höger är den stora frågan.
De stora tidningarna låter diverse ”fintyckare” springa gatlopp på debattsidorna. Men frågan är om det verkligen är rätt personer som hörs?

Ibland kan jag känna att media verkligen plockar fram de sämsta förespråkarna för socialdemokratin. Ni vet de som nog inte riktigt har tagit sig en ideologisk tänkare...
Jag hävdar inte att de enda trovärdiga förespråkarna för vänsteralternativet, själva måste stå skyhögt i skit för att kunna föra de utsattas talan. Men det hjälper kanske att åtminstone känna till att de utsatta finns? Ja, att de faktiskt existerar.
Jag hävdar fortfarande (envist) att folk var besvikna på att vänsterbenet inte funkade. Kanske för att nervtrådarna inte längre går ner i det hos vissa?

Jag vidmakthåller att det var det här som GAV att moderaterna kunde docka med vänsterskeppet och överta passagerare till högerbåten.
Men tvärt emot vad jag säger, säger (så klart) de socialdemokratiska förespråkare som borgerliga media har grävt fram, att vi istället bör flytta mer åt höger.

Jag menar att det är detta fel vi gjorde i valrörelsen. Vi gav högersossarna för mycket talan. För hur kommer det sig att de sossar som inte böjde sig under högerlinjen gick segrande ur striden?
Vi andra blev förvaltarna istället för eldsjälarna som stod i opposition mot samhällets orättvisor.
Partiet är starkt för att det är brett – ja. Och som jag tidigare har skrivit så ser jag det som viktigt att inlemma småföretagen under vänsterarmen och även underbygga en allt rörligare arbetsmarknad med adekvata säkerhetsnät.
Men för den saken skull ska vi inte köpa att det är högervind vi behöver i seglen. Nej vi behöver visioner och en förnyad vänsterpolitik. För den vi gick ut med denhär gången stämde inte med verkligheten.
Vi hade glömt att vara ständigt ifrågasättande.

Eller som en av mötesdeltagarna uttryckte det: Vi har sålt smöret och tappat pengarna...

I’m not ready to make nice

2006-10-05T10:28:00.000+02:00

I förrgår postade jag min första posting på Socialdemokraternas nya blogg Oppositionen. Postingen var en illsken text om ett inslag på nyheterna(SVT) i söndags som upprörde mig i grunden.
I och med att det var min första posting, och jag ville att vi skulle gå ut med en ”bang” så tog jag i ända ifrån tårna, vilket jag kan hålla med så här i efterhand var att gå över gränsen.

Däremot vill jag klargöra att jag INTE gick med på att ta bort postingen för att jag tycker annat i sak, än det jag skrev i förrgår.
Ni som har följt mig ett tag vet hur arg jag varit över den osäkra arbetsmarknad som erbjuds oss unga idag. Denna ilska/frustration har sedan spätts på av att jag i valstugan har behövt stå och försvara det något platta ”jobben kommer”, vilket bokstavligen har värkt i hela kroppen att göra, i och med att vi vet att denna osäkra arbetssituation har lett till att unga arbetare har fått godtagit vilka konstiga dealer som helst, i jakt på jobb.
Jag vill därför med denna posting på min egen blogg klargöra att jag inte backar ifrån tesen; ersättningsnivåerna bör INTE sänkas. Däremot ber jag om ursäkt för ”sliskigheten” i postingen som på intet sätt var tillbörligt.

Jag anser dock att A- kassan ska fungera som garant mot lönedumpning. Och jag anser att arbetaren ska ha rätt att kunna bygga ett liv. Det har man däremot inte stor chans att göra då man inte jobbar fast och därmed inte heller kan skaffa bostad, ta lån eller skaffa abonnemang (vissa).
Sen anser jag visserligen också att företagaren bör få det enklare och att säkerhetsnäten ska följa med in i småföretagandet. Men det är som jag nämnt många gånger tidigare, otroligt viktigt att socialdemokratin inte glömmer sin huvuduppgift: att alla ska med.

Därför vill jag rikta min ursäkt mot de som har tagit illa upp, men samtidigt betona att jag inte backar ifrån tesen.

Vidare när det kommer till konspirationsteorier så vet jag att det finns (vilket ni säkert även vet) intresseorganisationer som lobbar mot media.
Det är inget konspirationsteoretiskt över det.
Däremot hade jag en gammal posting på denna blogg som kanske var lite väl...
Den var mer ämnad som en diskussionsstartare med glimten i ögat, men jag får nog vara mer försiktig med hur jag tolkas tror jag.

Man lever och lär...

Visioner för den nya Socialdemokratin?

2006-10-01T12:38:00.000+02:00

Kan bara Moderaterna bli ”nya”? Nej att vara demokratisk socialist ÄR att vara proggressiv det vill säga ständigt nyskapande.
Vad jag i tidigare inlägg menar med att Moderaterna speglade den verkliga verkligheten bättre än vad vi socialdemokrater gjorde i denna valrörelse; är att de såg hur verkligheten ser ut idag och talade utifrån den.
Vad vi nu måste göra är att visa hur tankarna om rättvisa och solidaritet appliceras på det moderna samhället. Hur progressiv socialism ingriper i de nya klasserna som skapas mot nya bakgrunder. Och hur vi SER och bygger nya vertyg mot nya orättvisor.

Internationell solidaritet
Vi måste även på ett mer trovärdigt sätt visa hur global solidaritet skapas. Vi måste visa att vi inte köper orättvisa tullar och ogynnsamma handelsavtal beslutade av EU- länderna, som stänger ute tredje världen ifrån att importera och utvecklas till välfärdsstater. Jodbruksstöden måste även bort då dessa förhindrar många länder bland annat i Afrika att kunna handla med EU. Det här måste dock kombineras med att vi samtidig använder tullarna till att ställa krav på företagen utnaför, som vill handla med EU:s inre marknad. Tullarna kan användas för att tvinga arbetsgivaren att tillåta organisationsrätt och ge drägliga arbetsvillkor för sina arbetare för att över huvud taget få tillåtelse att handla mot EU.

Dessutom måste vi visa att vi inte köper USA:s maktövertag, särskilt då vi vet att USA:s ”krig mot terrorismen” skapar fler terrorister, och dessutom har gett ett globalt ”big borther”-samhället värre än i det gamla Ryssland. Det här höjer nu även folk i USA sina röster och säger. Tillvarata det. Om vi inte kan markera vårt missnöje ekonomiskt så kan vi göra det ideologiskt.
Liksom USA under kalla kriget hjälpte oppositionen inom de länder som befann sig bakom järnridån att göra sin röst hörd och skapa opinion, så bör vi genom att medvetet arbeta med krigs-motståndsrörelser inom USA, visa att vi tar avstånd ifrån USA:s globala våldsutövning, genom att ge kraft åt deras opposition och mer aktivt markera vårt missnöje.

Arbetsfrågan och företagen
I Sverige får inte de arbetslösa behandlas som heta potatisar och skuffas runt i åtgärder.
Som arbetslös behöver du en trovärdig handlingsplan inte en åtgärd som dränerar dig på det viktigaste du har, själförtroende.
Ett lotsande till arbetet genom ett hos AMS mot arbetsgivarna arbetsuppsökande arbete är att föredra. Därför måste AMS bli lokalt inte, nationellt styrt.
Företag och organisationer som står inför generationsskifte bör aktivt sökas upp av handläggare på AMS istället för att man ger meningslösa kurser till arbetslösa.
AMS måste genom seriös lokal förankring jobba mot lokala företag på ett smartare sätt och därigenom bättre sammankoppla arbetssökande med lämpligt arbete efter kompetens på samma sätt man gjort hos uthyrningsföretagen.
Vi måste även modifiera arbetsrätten för sanningen är att socialbidragen och ALFA- kassan bland framför allt unga ökar, i A- kassans plats.
LO – förbundet såg för länge sen denna orättvisa och vissa eldiga förespråkare förslog en rörlig A- kasse avgift.
JA!

Skjut fram arbetarens positioner
Skatt på arbetskraftnyttjande bör dras liksom arbetsgivaravgiften men sedan gå direkt in i arbetarorganisationerna (Facken), som därigenom aldrig blir svaga.
Dessutom kan inte ersättningsnivåerna då heller dumpas när ”fel” styre kommer i riksdagen.
Lönen sätts likt syndikalismens ”lista” där lönekostnad och vinst räknas ihop och ställs i rättvist förhållande till varandra. Större flit är lika med större belöning, men företagets styrka sätts på arbetsgolvet och inte i styrelserummet. Därför bör inte styrelsen syssla med direktörsbonusar utan arbetsbonusar för den som jobbar hårt.

Handlinsplaner hos AMS men även chansen att skapa sig själv jobb genom egenföretagande MED säkerhetsnät för den som är beredd att testa.
Inom Socialdemokratin kan man faktiskt vara ”äkta vänster” även om man utöver arbetaren ÄVEN ställer sig på småföretagarens sida. Vi vet att de flesta nya jobb kommer här ifrån, inte ifrån storföretagen som tvärt om krymper och effektiviseras. Så hur kan då viljan att införliva säkerhetsnät i småföretagande vara höger? Är inte det att indirekt säga att man ställer sig på globala kapitalisters sida och tvinga arbetare till underkastelse under storföretagen?
Lars Ohly talade under valrörelsen om det tillväxtfria kapitalet, där han menade att de pengar som inte går ut i konsumtion inte heller hjälper till att skapa nya jobb.
Precis.Han yrkade här då på fler jobb inom offentlig sektor (lärare, läkare osv), jag håller med men jag vill även ge lösningen ett andra ben där jag menar att även fler småföretag ger en rikare ekonomi och fler jobb.
Att smöra storföretagen för att få dem att stanna i Sverige är enbart att ge konstgjord andning åt en hjärndöd/själlös.

Internet och fildelning
Informationstillgång över Internet bör inräknas i skattesatsen. Alla bör ha tillgång till informationen och möjligheterna till att skapa.
Det är en socialistisk grundtanke att möjligheterna och offentligheten ska vara fri och tillgången till möjligheterna vara lika för alla. Därför kan inte rika eller akademiker ha ensam tillgång till information.
Staten bör bli uppdragsgivare tillika tillhandahållare av informationen som en grundläggande rättighet.
Mer här

Uppdragsgräns i folkets tjänst
Till sist är kampen mot orättvisor en rörlig kamp. För att vara ”uppdaterad” i samhällets levnadsvillkor måste man befinna sig i dem, därför bör en uppdragsgräns på tre mandatperioder (liksom miljöpartiet har) genomföras på förtroendebefattningar både inom partiet och inom facket. Annars vattnar man totalt trovärdigheten ur systemet. Men även kampviljan menar jag.

Till sist vill jag göra en ”shout out" till er som gillar(/gillade?) mig. Tack för kryssen!

Min enkla valanalys

2006-09-29T13:25:00.000+02:00

Det var möte i arbetarekommunen igår, och jag hade faktiskt tänkt att jag skulle hinna göra min personliga valanalys igår och kanske gå upp och säga mitt.
Men när jag såg mitt, efter valrörelsen förfallna hem så blev det, det som prioriterades. Men kanske inte enbart därför, utan kanske lika mycket för att lyssna ibland är lika bra (om inte bättre) än att höras.

Så vad är nu mina tankar runt varför det gick som det gick?
Många pratar högervindar, men under valrörelsens gång tyckte jag mer kunna uttyda missnöjda vänstervindar.
Vart tog visionerna vägen?
Vart tog feminismen vägen?
Och vad är ens det gröna folkhemmet?

Jag fick en intressant reflektion här på bloggen som antyder att det kanske inte är socialdemokratin som det var fel på utan kanske socialdemokratins brist på socialdemokrati.
Han skriver: ”Se de blå som rörmokare, de kallas in när skiten behöver rensas - det luktar illa men blir billigare än att bygga om hela huset.”
(Sen kan man kanske diskutera hur pass "billigt" det blir för den ensklida medborgaren...)
Och det är ungefär vad jag hör när jag pratar med folk; -"Misströsta inte, de röda kommer tillbaka. Alla har vi en inneboende sosse inom oss" Och där någon stans ligger min valanalys. Moderaterna vann inte på sin politik. De vann tvärt om på vår politik.
Och med det menar jag att deras verklighetsbild stämde bättre med den verkliga verkligheten än vad våran gjorde.
De vann rätt uppenbarligen inte på urholkning av arbetsrätten och lägre ersättningsnivåer (som ju i förlängningen leder till lönedumpning).

Sen kommer vi till Stockholm...
Här visade det sig att väljarna var än blåare än i resten av landet, vilket inte är oväntat tänker kanske någon. Men faktum är att här vinner socialdemokratin vart annan mandatperiod.
Så varför förlorade vi så stort i år?

Ja en av kommentarerna vi fick igår är att de 99 punkterna med våra visioner för Stockholm kom ut i sista minuten. Sen är det ju alltid svårt att få igång gräsrötterna runt frågor som de inte har fått säga mycket om(...)
Men vad som är än större så, så lyckades vi här inte alls få ut budskapet.

Igår på arbetarekommunens möte så talade vi inom detta område, om mediesamhället och att valrörelsen har blivit koncentrerad dit.
I detta fick socialdemokratin denna gång ingen genomslagskraft, för så som media är uppbyggt skriver man inte om ”gamm-heter” (i mottsatts till nyheter) som kommunsekreterare Tommas Rudin uttryckte det.
Att vi lyckats bygga 20 000 nya lägenheter och att vi trotts baby–boom, på de allra flesta håll, lyckades möta upp med förskoleplatser är inte det som det rapporterades om. Det rapporterades istället om de områden där vi misslyckades.
Men vi fastnar ju inte där. När problem uppstår, jobbar vi febrilt på för att finna lösningar.
Men det skrivs det inte om.
Det ger att den enda bild du får av socialdemokratin är den dåliga. Och vill någon stödja den?

En annan aspekt som kanske lyst med sin frånvaro i valanalysen är småföretagarna.
Det bokstavligen kryllar av småföretagare i Stockholm.
Moderaterna inbjöd dessa till kryssning en tid före valet för att berätta om deras politik, och om vad Moderaterna kunde göra för dem.
Gjorde vi det? Nej vi pratade inte om småföretagarna alls i den utsträckning vi kunde ha gjort. Hur tror man att man ska kunna vinna Stockholm, det vill säga den stad i Sverige med flest småföretagare, utan att ens diskutera småföretagen?

Jag tror inte på att politiken i sig, behöver "smöra" medelklassen. Däremot tror jag att man röstar efter hjärtat först när man ser en modig politik med ambitioner att förändra, kombinerat med ett fungerande och trovärdigt bibehållande av en generell välfärd.
(Bland annat föll vi unga ur här)

Knyt här ihop påsen. Hur går ett nytt företagsamt Stockholm hand i hand med Moderaternas vilja att skära ned på högskoleplatser?
Och hur går en generell välfärd hand i hand med den lönedumpning och urholkande av arbetsrätt som moderaterna föreslår?
Men här la vi oss platta och lät medias bild av Socialdemokratin som bidragsparti dominera. Varför?

Helt klart är att vi inte kan luta oss tillbaka och lita på att ideologin inte behöver återtolkas och förnyas. Den måste tvärt om hela tiden återtolkas och appliceras på ett samhälle i ständig förändring.

Vi lyckades inte på ett tillfredsställande sätt sammanknyta ideologin med det nya samhället av idag, utan vi gav istället intrycket av att vi hade backat ifrån de gammla idealen.
Vi måste se den verklighet vi har idag (viktigast) och sedan konstruera nya verktyg för att ta itu med det moderna samhället och dess orättvisor. Men vi måste även se till att skapa visioner för en bättre morgondag istället för att tala om försvarsfullt förvaltande av samhället av igår...

Ibland skriver man bara för att skriva...

2006-09-25T00:14:00.000+02:00

(Borttaget)

Ur dimman in i klarhet - så drabbas vi av den borgerliga valsegern

2006-09-19T09:13:00.000+02:00

Jag kan inte säga att det var oväntat. Många var vi som kände att det socialistiska centrala valprogrammet gav ett blint intryck för de orättvisor samhället står inför. Åtminstone var det dåligt på att förmedla tanken och ideologin.
Däremot är jag förvånad att borgarna även vann i Stockholm, trotts att vi lyckades införliva 85 av de 99 löften vi gav förra gången.

Nu kommer det sista av allmännyttan att säljas ut här i Stockholm, vilket kommer att innebära att innerstaden går in i sin slutfas för att en gång för alla fastslå innerstaden som ett rikemansgetto strikt avgränsat och inskränkt till de äldre generationerna, och ett och annat rikemansbarn.
Jag som har det bra och redan lever i innerstaden kommer däremot få betala 10% mer i hyra då allmännyttans utförsäljning spås leda till hyreshöjningar för oss som trotts allt håller oss kvar. De privata hyresvärdarna förhalade nämligen förhandlingarna med hyresgästföreningen, målmedvetet inställda på maktskifte. Så pungsparken är väntad att komma i dagarna...

Men det är inte mig det är synd om framför allt.
Jag sitter redan på en högskoleutbildning vilket kommer att inbära att jag kan lyfta mig från mitt arbetar-öde.
Vilka det är mest synd om är däremot de som kommer efter...

Den borgerliga valsegern innebär nämligen att högskoleplatserna blir färre.
Vilket kommer att befästa många unga, som arbetare och fortsatta tjänare till de rika, välmående äldre generationerna.

Vidare kommer detta även att befästa oss som låglönegeneration, då vår lönesättning enbart konkurrerar med ett numera sänkt socialbidrag. Vår löneförhandlingsutgångspunkt är även förvärrad på ett annat sätt: A – kasse avgiften är höjd, vilket leder till att allt färre kommer att ansluta sig, och den enda motpol mot kapitalismens maktövertag är därmed röjd ur vägen för sann utsugning och utnyttjning av den unge generationen som en riktig underbyggargeneration.

Men det är inte nog med det. Vi kommer även att pungsparkas på annat sätt.
Undersökningar har visat att den unga generationen inte ens har råd att ta körkort. Detta gör att det även blir vi som drabbas värst av att olika zoner återigen införs i Stockholm. Enhetstaxan införd under denna mandatperiod tas nu bort för ett flerzonssystem och detta kommer att gräva allt djupare hål i våra redan tomma plånböcker.

Dessutom fortsätts nu utförsäljningen av sjukhusen i Stockholmsstad som påbörjades förra borgerliga mandatperioden. Ja ni vet den som ledde till ett underskott på 9, 6 miljarder som socialdemokraterna just knegat tillbaka.
Målet från borgerligt håll är att kraftigt förvärra den offentliga vården så att fler känner sig tvungna att teckna privata försäkringar för vård.
Vem drabbas värst av även detta? Ja du gissade det; de unga som så klart inte har råd med privata försäkringar...

Men inte nog med det.
Den kapitalistiska diktaturen blir självklart total genom att även informationsflödet styrs av kapitalisten.
Redan har vi fått känna på den kapitalistiska propagandan i Tv 4. Nu blir det osäkert om det över huvud taget kommer att finnas någon motpol när nu även borgarna tar över eller avvecklar SVT.

Under hösten har dessutom privatradion fört kampanj riktad mot de unga som lyssnat på musik- radio, det vill säga reklam – radio. Detta kan inte tolkas på annat sätt än att de även vill avveckla P1 till P3.
Den samhälleliga förståelsen koncentreras till ett fåtal välutbildade som därmed med hjälp av sitt ständiga informationsöverskott nu kan styra våra sinnen.
Om den enda information du har tillgång till är den kapitalistiskt vinklade, så ställs vi även inför ett handikapp, där denna ensam får forma våran världsbild.
Likt hos barnet på den religiösa friskolan, så formas nu din begreppsvärld utifrån en världsbild som du nu inte fått möjlighet att ta ställning till eller som ens längre kan ifrågasättas, då kanaler för detta inte längre finns.

Kapitalismens hårda individtänkande och själviskhet pressar nu även ut kvinnan ur samhällskroppen och befäster det individualistiska samhället där föråldrade könsstrukturer och förlegade familjekonstruktioner får sin tillbakamarsch. Den stora förloraren, förutom den unge blir därmed även kvinnan som kanske hade hoppats på en mer jämlik framtid.

Ja det är sannerligen en vacker morgondag vi går till mötes.
Jag vill tacka alla de som inte synes ha förmåga att tänka längre än näsan räcker

Till er andra: Vi ses på barrikaderna...

Rättvisa och solidaritet, Amen

2006-09-16T23:57:00.000+02:00

Så trött. Sitter ensam framför datorn (min trogna vän) och noterar att jag har missat att lägga in senaste aktiviteten på Södersossars hemsida. Känns lite sent nu.

Nu kan vi inget annat göra än att be en stilla bön...
Jag kommer i och för sig stå och dela ut valsedlar imorgon vid vallokalerna. Hoppas min närvaro kanske kan hålla någon ifrån att offra ungdomsgenerationen på kapitalismens altare(?)

Ett stort tack också till mina vänner som kom och stödde mig på torgmötet igår. Det värmde i hjärte-pumpen. Nu kanske jag äntligen ska ha tid att umgås lite mer med er

Kom ihåg att be ikväll;
Rättvisa och solidaritet, Amen...

Politikerförakt och medierapportering

2006-09-11T01:16:00.000+02:00

Vi går nu in i sluttampen av den valrörelsen som synes ha varit den hårdaste på mycket, mycket länge.
Det har varit en spännande tid. Men det har även varit en väldigt påfrestande och hård tid.
Vad jag känner inför nästa gång, är att jag kanske behöver skaffa mig en tjockare hud mot alla de taskigheter folk med skiljaktig åsikt är beredd att utsätta sina betänkta motståndare för (ifrån bägge hållen).

Jag tänker bland annat på osynliga partiet och deras ”hata sossar kampanj”. Min enorma besvikelse mot dem och deras kamp, (som jag menar bara underblåser ett politikerförakt som hotar att ytterligare urholkar demokratin) har gjort mig både irriterad och arg vilket jag även gav uttryck för här på bloggen.
Så som jag ser det så bygger nästan hela den osynliga rörelsen på högertillverkade halvfabrikat som man sedan har sökt att bygga en vänsterrörelse på.
Där jag sökte en dialog och en plattform för handling sökte de, kan jag känna, enbart en rätt att vara arga.

Jag har även i denna valrörelse blivit hejdlöst besviken på media som har en approach till politiken som jag anser bidrar till ett utökat politikerförakt eller rättare sagt politik-förakt vilket jag tror att det i förlängningen kan leda till. De aktiva gräsrötterna inom alla partier håller på att tunnas ut och jag menar att anledningen till detta säkerligen står att finna i medias approach till politiken, där misstänkliggörandet nästintill synes vara en ledstjärna.

Jag åminner mig då bland annat dagen efter ”folkparti- skandalen” då TV4 rapporterade ifrån några valstugor ute i landet.
Man intervjuar först de stackars valarbetarna i folkpartiets stuga som inte var sena att dra några ”pitypoints” ut av situationen. Valarbetaren som intervjuades sade ungefär: ”Jag tycker att det är så synd att något sånt här ska behöva överskugga vår fina politik". Varvid kameran vänds emot sossarnas stuga och speakern lyder : -Och ser inte socialdemokraterna nöjda ut nu när borden är vända(...).

Jag ställer frågan; skulle vi njuta av att politiker- eller politik föraktet späs på?
Nej. Det är jag rätt säker på att ingen av oss gör
Personligen så ser jag ingen alls njutning i ”politiska skandaler”. De som skulle kunna tänkas njuta av dem är väl då snarare journalisterna som säkerligen växer enormt i status hos sina journalistkollegor när de kläcker en sådan story.

Jag hoppas att nästa valrörelse i denna aspekt präglas av en mer varm approach som inte hettsar till denna form av misstänkliggörande.
Kanske är det relevant att titta på en annan form av politisk rapportering som inte behöver präglas av sensationsjournalistik eller utpräglad personifiering?

Men i motsatts till vad jag här ovan ger sken av, så har valrörelsen trotts allt övervägande varit en rolig och givande tid.
Jag har fått tillfälle att ha haft många fler intressanta och intelligenta samtal med engagerade och pålästa människor, än vad man på daglig basis brukar ha.
Ett stort antal förstagångsväljare har även gett mig en verklig framtidstro i det de kommit fram och sett till att grundligt ta sig tid att ta reda på vad alla partierna står för.
Det värmer i hjärtat att se att de allra flesta, trotts medias misstänkliggörande av politikerna, ändå är så pass engagerade.
Det har verkligen varit kul att fått ta del av valrörelsearbetet, och det har även varit kul att kunna prata över partigränserna med andra engagerade människor som är lika eldigt engagerade som jag själv är.

Jag ser fram emot nästa valrörelse redan. Men nu går vi in i slutspurten av denna, så; Upp till kamp emot kvalen...

Ingen skillnad mellan blocken media? I beg to differ

2006-09-05T10:57:00.000+02:00

Suck.
Medias högst naiva påstående att alla partier börjar likna varandra och att alla partier söker sig till mitten börjar göra mig smått irriterad. Jag kan hålla med om att vid första genomläsningen kanske valprogrammen kan uppfattas lika, men man behöver inte mer än krafsa lite på ytan så blottar sig enorma olikheter.
Politiken i de bägge lägren (måste man komma ihåg) bottnar sig i helt olika ideologier och därmed helt skilda samhällsmodeller.
Om man nu ifrån medias håll inte orkar gräva tillräckligt djupt för att se det, så kan jag här rada upp en del av de skiljelinjer som jag tycker markant skiljer borgerligheten ifrån socialdemokratin.

Hyressättningen och allmännyttan:
Här är en stark och uppenbar skiljelinje mellan borgarna och vänstern. Högerns ständiga mål; att skära ned på det gemensamma ägandet, har väl ändå inte gått pressen obemärkt förbi?
Här hävdar man dock gärna att det inom socialdemokratin pågår en sekularisering ifrån de gamla ideologierna. Man hävdar att vi har gett upp vårt gamla sätt att se på staten till förmån för det liberala benet i social-liberalismen.
Frågan är dock om man inte då har missat vad social-liberalismen går ut på.
Enligt mig går den ut på att man inte diskvalificerar marknaden, men att man ändå ser fördelen med att staten (det vill säga folket) äger något, istället för att den privata sektorn äger allt och därmed kan styra prissättningen.
Högern argumenterar här gärna att med en fri marknad blir allt så bra och saker och ting blir billigare. Om man kollar på hyresmarknaden som exempel, stämmer dock inte detta påstående alls.
Det har tvärt om visat sig att i de kommuner som säljer ut sin allmännytta, så har genomsnittshyran höjts med 10%.
Allmännyttan är normerade för privatägda hyresbostäder och ser till att hålla hyrorna nere. Därför vill socialdemokraterna värna om allmännyttan men vi vill även värna för valfriheten (därav det liberala benet).
Varje gång borgarna kommer till makten i Stockholm säljer dock borgarna i rask takt ut allmännyttan vilket har bidragit till allt högre levnadskostnader för stockholmaren.
Tesen om att allt ordnar sig bara allt släpps fritt har inte heller gett någon effekt på byggandet som borgaren vekar förvänta sig.
Tvärt om har byggandet under Socialdemokratins tid vid makten i Stockholmsstad skjutit i höjden och ska självklart fortsätta att skjuta i höjden.

Ungdomsarbetslöshet.
Sysselsättning eller urholkande av arbetsrätten?
Ungdomsarbetslösheten har med all rätt blivit en het fråga i samhällsdebatten, och här liksom inom de andra områdena är skiljelinjen stark mellan de bägge blocken.
Vi har nu en ojämn demografi och enorm propp Orvar, det vill säga fyrtiotalistgenerationen, som innehar många av de statliga men även privata anställningarna. Denna generation pensionerar sig dock snart och när de gör de kommer det innebära ofantliga hål inom en mängd sektorer. Hur problemet löses så länge, beror till stor del på vilken ideologi man bekänner sig till.

Är man som jag, för det gemensamma ägandet, allas rätt till lika chanser och för generationssolidaritet, så ser man lösningen i att tidigarelägga generationsskiftet genom arbetsmarknadsåtgärder. Man sattsar även på att bygga ut högskolan så att ungdomar sysselsätts och vidareutbildas i väntan på att proppen släpper.
Bekänner man sig dock till den renrakat liberala ideologin ser man istället sin chans att nu yrka för den fria marknaden och använder paniken till att urholka arbetsrätten till max.
Detta fördjupar enbart orättvisan mellan generationerna. Och man befäster genom denna modell en ny låglönegeneration som i värsta fall måste bygga upp välfärden ifrån början igen.
Socialdemokratin verkar tvärt om för att vi istället använder de gemensamma tillgångarna till att omfördela mellan generationerna genom de åtgärder jag nämnde ovan.
I Stockholmsstad har dessutom antalet lediga jobb på arbetsförmedlingen ökat under det senaste året med 98 procent.
Den fulla panik vi ser nu behövs dock för att borgarna ska kunna sänka kostnaden för att anställa.

Borgarna vill dessutom stoppa utbyggnaden av Högskolan.
Utifrån den politiken verkar det för mig, som att borgarna ser det som viktigt att tidigt befästa klasserna i samhället (?)
Undersökningar visar att de som först kommer i jobb när jobben kommer, är de unga. Är du dessutom högskoleutbildad minskar risken för att bli arbetslös markant.
(Förutsatt att du inte väljer att utbilda dig till smala yrken som har en begränsad efterfrågan. Som exempelvis journalistik, konst, samhällsvetenskap).
Varför ska borgarna då (i herrans namn) stoppa utbyggnaden av högskolan?

Unga som dock verkligen ha det svårt att komma in på arbetsmarknaden, är de som inte avslutar gymnasiet. För dem sätter vi nu in extra åtgärder för att förstärka yrkesutbildningarna i gymnasieskolan (för skoltrötta). Och vi söker skapa matchningsfunktioner, validering och bristyrkesutbildning för att bättre matcha utbildningsmarknaden efter arbetsmarknaden. Här lyser dock borgarna totalt med sin frånvaro till politiskaförslag.
Varför? För att dessa arbetslösa behövs för att kunna pressa lönerna(?)
De behövs uppenbarligen även i statistiken nu för att kunna skapa moralpanik runt "ungdomsarbetslösheten" som om den kan drabba vem som helst när som helst.
Den enda lösning man egentligen ser på samtliga av dessa problem, ifrån borgarnas sida, är att skapa låglönejobb och befästa oss som en låglönegeneration.
Tack för den televerket...

Företagande.
Omfördelning ifrån de som kan avvara, till dem som behöver. Eller större klyftor?
Här är en annan klar skiljelinje där Socialdemokraterna yrkar för en tydlig omfördelningspolitik, medan liberaler gärna ser en platt skatt.
Den gamla dängan:
”Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov”

Är förhoppningsvis inte ett helt främmande talspråk för pressen?
Trotts detta ser man ändå inte att skiljelinjer finns imellan blocken?
Socialdemokraterna vill se en omfördelningspolitik som landar i att inkomst beskattas efter förmåga. Detta innebär att man måste ha koll på samhällets tillgångar som självklart även innefattar de privata tillgångarna.
I och med detta blir det så svårt att starta företag, klagar då Moderaterna.
Man påstår även att man under socialdemokartiskt styre inte stimulerar tillväxt.

Här skulle jag vilja hävda tvärt om.

Om vi blir fler som kan konsumera så stimulerar man till tillväxt. Efterfrågan måste finnas innan utbudet skapas, eller hur?
Under detta års första fyra månader har det dessutom startats 5 219 nya företag i Stockholm. Dett är en ökning med tio procent ifrån förra året.
Högern anser att socialdemokrater är emot företagande. Varför skulle vi vara det?
Nej, tvärt om så satsar vi nu på en fond i Stockholm, som ekonomiskt och rådgivande kan fungera som stöd för att starta nya företag om det nu verkligen stämmer att det är å så svårt och krångligt att starta företag. (som det faktiskt inte är)
Vi skapar även en ny gymnasieskola med inriktning på finansmarknad och företagande.
Socialdemokraterna är inte emot företagande. Men vi är för en rättvis fördelning av samhällets tillgångar. Detta för att vi vet att fler konsumenter ger fler företag.

Att säga att partierna närmar sig mitten är inte bara ett naivt påstående, utan faktiskt ett rätt ogenotänkt, pinsamt och korkat sådant.
De frågor jag tar upp här bottnar sig främst i Stockholmspolitiken.
I och med att vi har bytt styre i Stockholmsstad vart fjärde år sedan -76, så är Stockholm en intressant stad att titta på om man vill undersöka de klara skillnaderna i de bägge modellerna.

Dessutom har vi här skäl att misstänka, att de bägge lägren har för ambition att låta Stockholm stå modell för, hur man vill föra politiken i resten av landet. Därför menar jag att pressen bör tittar här, innan man hävdar att "alla partier närmar sig mitten".
Jag frågar er: -Är skillnaderna verkligen minimala?